Mat – och vattenskålar ska vara stabila och lättdiskade.

Kasta inte bollar eller pinnar för att trötta ut eller motionera en valp. Det stressar bara valpen, som lätt kan bli ”pinntokig”. Däremot så kan den gärna leka med en boll som man bara rullar, eller en större boll.

När valpen är som bitigast och bråkigast, så är den troligen ”övertrött”. Sluta leka med den och ta upp den i famnen och försök att få valpen att varva ner, så att den kan lägga sej ner och sova. Det kan man lämpligast göra genom att ta upp den i knät, lägga valpen på rygg på ens bröst och klia/smeka den försiktigt och framför allt lugnande på magen tills valpen är helt avslappnad.

Det kan vara bra att ha en hundbur/kompostgallerhage där valpen får vara ifred och vila. Det får absolut inte bli så att man sätter dit valpen bara för att man tycker att den är jobbig. (se nedan under rumsrenhet) när valpen har lärt sej att vila i buren/hagen kan man börja träna den att vara ensam i korta stunder. I hagen/buren känner valpen sej trygg och den vet att den snart får komma därifrån. Utnyttja det genom att säga: kommer snart tillbaka, vänta fint eller dylikt. Sen går man ut ur rummet och stänger dörren. Om valpen skriker, så gå inte genast tillbaka, för då lär den sej snabbt att det lönar sej att skrika. Som regel tystnar valpen efter några minuter och då går man in efter några minuter och berömmer valpen.

LYCKA TILL!

Glöm inte att ringa mej i både med- och motgångar! Skulle det vara så olyckligt att du inte kan ha valpen kvar, så vill jag gärna få reda på det, så att vi tillsammans kan hitta en bra lösning. Jag vill ju aldrig tappa kontakten med ”mina” små valpar!

Några råd vid fostran av en liten tollarvalp

En tollarvalp är mycket aktiv och fodrar sällskap. Den pratar mycket och ibland kan det vara svårt att förstå vad den vill. Precis som barn, så gråter den ofta innan den ska lägga sej och sova. Det hörs också när den känner sej ensam och uttråkad, men den sysselsätter sej gärna om den får lite leksaker. Bra leksaker är t.ex. repknutar, tuggben och helgjutna gummiringar, som finns i alla zoobutiker. Om den får en boll, så måste den vara så stor att den absolut inte kan fastna i svalget. Valpen bör inte ha pipleksaker då den är ensam. Alltför många hundar har svalt pipdelen som är av metall.

Många låter valpen få uttjänta handskar, skor, eller fårskinnstofflor. Det är härliga saker för en liten valp att tugga på, men det kan bli svårt för valpen att sedan skilja på när man har ett par nya skor eller handskar framme!

Ha alltid tålamod med valpen!

Den blir snabbt vuxen. Valpen ska fostras ordentligt till den vuxna hund, som DU vill ha. ta gärna kontakt med SSRK (svenska spaniel och retrieverklubben) eller SBK (svenska brukshundsklubben) i närheten där du bor. Gå gärna kurser och lär känna andra som du kan träffas och träna med.

Ta med valpen överallt, så att den lär sej olika miljöer när den är ung. Respektera varandra, ödsla med kärlek och använd DITT sunda förnuft framför alla goda råd som du kommer att få av omgivningen. Läs och ta reda på mycket, så att du känner att du vet vad du vill göra med valpen-unghunden-den vuxna hunden i framtiden. Sen är det säkert mycket som ändras på vägen. Jag själv tänkte då inte hålla på med viltspår och jakt, utan lydnad och bruksspår. Men då jag träffade folk på kurser i SSRK och såg hur kul Mitzy tyckte att det var, så började jag också med det. Det är ju ingen mening med att träna någonting, för att någon har sagt att man ska göra det. Man ska hitta något som både du och hunden tycker om att göra, för det är ju det som är viktigast! Att man har roligt med sin kompis!

Försök att vara positiv i ditt umgänge med valpen. Tänk på att den inte vet att det var ett par jättedyra skor den tuggade på i stället för ett tuggben! Det bästa är att plocka bort allt den inte får tugga på när den är liten. Det är som sedan då man ska börja att träna valpen att man försöker att se till att den inte kan göra fel. För den kommer lika gärna ihåg misstag (om inte bättre!) som det rätta. Den första tiden vill man skapa god kontakt med valpen och den är ännu för liten för att kunna förstå att den har gjort något fel.

När valpen får tag i en sko eller något annat som den inte får ha, så plocka lugnt av den skon medan du berömmer den. Då lär sej valpen att alltid komma till dej med allt som den hittar för att få beröm. Jag vet att det kan vara svårt att visa ett glatt humör när valpen kommer för femtioelfte gången under middagen, men det är nu som du grundlägger hela er framtid, så det är bara att tacka och ta emot! *skratt*

Om du inte har tålamod nu i dessa situationer, så kommer inte valpen att komma till dej med viltet den dag du ska ha den till att apportera. Det är NU du grundlägger all träning.

Här kommer några regler som jag tycker är viktiga:

Regel nr 1: TÅLAMOD OCH TACKA FÖR ALLT SOM VALPEN BÄR TILL DEJ! Tänk på att det aldrig får bli en dragkamp om några saker. Öppna valpens mun, säg LOSS och BERÖM!

Regel nr 2: Spring ALDRIG EFTER valpen när den tagit något. Det tar valpen som en rolig lek. Gå åt andra hållet om det behövs och locka valpen till dej!

Regel nr 3: Ha gärna valpen i sängen/soffan om du vill. Men kom ihåg att inte skälla på hunden då den är blöt, smutsig och lerig och hoppar upp i finsoffan eller i sängen! Alltså var konsekvent!

Regel nr 4: Låt aldrig valpen/hunden hoppa ur bilen utan kommando!

Regel nr 5: Ta aldrig ut valpen/hunden bland raketer och smällare till påsk, valborg och nyår!

Sovplats

Det är mycket viktigt att valpen får vara ifred! Ibland måste man ”lägga” valpen att vila, eftersom att den varvar upp sej och inte ger efter för den naturliga tröttheten. När valpen sover – väck den inte. Det skapar oro och stress i onödan. Måste den vakna så tänd en lampa, gå förbi sovplatsen, sätt dej bredvid etc. så att valpen själv får vakna upp. Dvs. släng dej inte på valpen för att väcka den.

Avmaskning

Valpen är avmaskad med Banminth var 14:e dag sedan 3 veckors ålder. Fortsätt att avmaska med samma tidsintervall tills hunden är 14 veckor. Banminth finns att köpa receptfritt på apoteket som en pasta som är smaklig. Det är lätt att dosera genom att ta på fingret och sen stoppa in i valpens mun. När valpen blir äldre så variera gärna med andra avmaskningsmedel som t.ex Axilur och läs noga bruksanvisningen. Det kan nämligen skilja lite mellan olika medel.

Vaccinering

Valpen har fått sin första parvospruta. Vid 12 veckors ålder är det dags för en ny spruta som innehåller allt (parvo, valpsjuka, HCC och kennelhosta). Efter fyllda ett år, så är det dags för en ny spruta mot både valpsjuka, parvo och kennelhosta. Därefter så är det en spruta varje år, parvo varje år och valpsjuka (multivaccin) vartannat år till vart fjärde år. SKK ändrar ibland vaccinationsreglerna, så kolla vad som gäller om du ska ut och tävla.

Vi vaccinerar även våra hundar mot kennelhosta.

Höftledsdysplasi (HD)

Innan du låter din hund arbeta hårt med t.ex. dra pulka, långa cykelturer eller liknande, så bör du höftledsröntga din hund. Det kan man göra efter 12 månaders ålder. Lämplig ålder kan t.ex vara 15-18 månader eller gärna i samband med en valpsjukespruta. HD är i viss grad en ärftlig åkomma och därför är jag tacksam om du skulle vilja röntga din hund, så att jag inte avlar vidare på en hund med defekta gener. Om du skickar en kopia på resultatet så får du tillbaka 500:- av mej. Röntga hunden för att hjälpa till att hålla vår ras så frisk som möjligt. Andelen med hundar med HD har legat runt ca 12%, men det verkar som om det är på nedåtgående.

Ögonlysning

Hos retrieverraserna finns fall av ögonsjukdomen PRA (progressiv retinal atrofi) och katarakt. Katarakt är detsamma som starr och finns i ett par olika former, alla anses inte lika ärftliga. PRA innebär att näthinnan tillbaka bildas undan för undan och som hos drabbade hundar leder till blindhet. Men det verkar som om tollarna hinner bli ganska gamla innan sjukdomen har gått så långt. Det finns idag 11 svenska hundar med konstaterad katarakt och lika många med PRA. Sjukdomen kan upptäckas tidigast vid 3-4 års ålder vid en ögonlysning där man även kan se om hunden har katarakt. För att en hund ska få PRA krävs att båda föräldrarna är anlagsbärare. För att spåra anlagsbärare är det viktigt att så många hundar som möjligt blir ögonlysta. Avelshundar undersöks varje år. Andra hundar rekommenderas att ögonlysas vid t.ex. 5 och 7 års ålder. Man kan även göra ett DNA test där man får reda på om hunden är *frisk * anlagsbärare *eller kommer att utveckla sjukdomen. Det testet görs hos Optigen och förhoppningsvis kommer det att bli officiellt framöver. Tollarklubben och SKK diskuterar om det. I nuläget ska man därför om man testar hunden skriva ut en remiss från SKK som veterinären ska skriva på. Där intygar han/hon att det är rätt hund som provet tas ifrån.

Artrit/Meningit (A/M)

Det är en autoimmun sjukdom som finns hos flera raser däribland tollarna. Det är en ärftlig ledinflammation. Om hunden insjuknar vid ca 6-12 månaders ålder med hälta, stelhet i leder och /eller i nacke, får ömma muskler, aptitlöshet och feber kan man misstänka A/M. För att hunden ska friskna till så krävs att den behandlas med kortison under lång tid. Hur länge kan vara individuellt, men ca ett år får man nog räkna med. Man kan även ge C-Flex (receptbelagt), det är en sorts C-vitaminer. En kompis som hade en tollare som blev sjuk gav även en råriven morot eller broccoli till varje mål tillsammans med lite majs- eller solrosolja för att lösa K-vitaminerna i morötterna. Det är viktigt med en väldigt långsam nertrappning av kortisonet. Den förekommer ibland även tillsammans med epilepsi. Ehrlichia/Borrelia är båda fästingburna sjukdomar som har liknande symptom. Berätta för din veterinär vad du vet om sjukdomen. Forskning pågår just nu på Ultuna. Det är Helene Hamlin som forskar och förhoppningsvis så kommer det i framtiden även att gå att DNA testa hundarna även för tollarsjuka.

Sjukvårdslåda

Det här är saker som kan vara bra att ha hemma om det händer någon olycka:

• Febertermometer
• Självhäftande bandage
• Kompresser
• Epiotic (öronrensmedel som är receptfritt och kan köpas hos veterinär)
• Fästingplockare
• Bomull
• Jodopax
• Koksaltlösning
• Gasbinda
• Sax
• Klotång
• Avmaskningsmedel
• Tandborste
• Tops upp

Försäkring

Jag har mina hundar försäkrade i Folksam. Jag ser till att valpen blir försäkrad i det bolag som du vill ha, så att valpen är försäkrad direkt. Försäkringen gäller både liv- och veterinärvård. Vill du öka livvärdet, så är det bara att kontakta försäkringsbolaget och höja den delen, så snart som hunden fått lite meriter (bara hunden har fyllt 1 år och är HD fri ökar värdet en del). Det kommer en folder med försäkringsvillkoren tillsammans med räkningen. Försäkringen fyller vi i den dag när du hämtar valpen. Det är viktigt med en fullständig liv- och veterinärvårdsförsäkring.

Jag har valpkullsförsäkring, vilket innebär att min försäkring täcker en del fel som kan drabba valparna (ärftliga defekter), men den hoppas jag att vi ska slippa utnyttja! För att denna försäkring ska gälla krävs att köparen håller hunden försäkrad i minst 2 år efter köpet. Ha aldrig hunden oförsäkrad om du inte är gjord av pengar. Djursjukvård är väldigt dyrt!

Utfodring

Valpen är van att äta Royal Canin Medium Junior. Valpar ska ha valpfoder, låt ingen övertyga dej om något annat! När valpen är ca 6 månader så övergår man successivt till ett vuxenfoder. Då får man ju ta vilket foder man vill. Själv ger jag som sagt Royal. En varning för de lågprisfoder som finns att köpa! De fodren är till stor del tillverkade av spannmål, vilket gör dem odryga. Spannmål är billigt, men ingen naturlig ingrediens i ett hundfoder. Risken för foderintoleranser ökar om man använder ett dåligt foder. Valpen ska ha mat 4 gånger om dagen när den är mellan 2-4 månader, 3 gånger om dagen när den är mellan 4-6 månader och sen 2 gånger per dag. Ger man ett fullfoder som t.ex Royal så ska valpen absolut inte ha något tillskott av vitaminer eller mineraler. Det är bra om ni fortsätter att ge det valpen är van åtminstone tills den är 6 månader och gärna tills den är 1 år.

Nu är din valp alltså van att få mat 4 gånger per dag med ca 5 timmars mellanrum. En åtta veckors tollarvalp äter ca 1 dl foder/mål. Fodret ges väl uppblött. Höll hett vatten (inte varmt kranvatten) på fodret ca 20 minuter innan valpen ska äta, så sväller fodret snabbt och är lagom varmt då det ska ges. Om man vill kan man ge den vuxna hunden torrt foder. Så gör vi här i alla fall.

Tänk på att valpar är individer då det gäller mat. Valpen ska vara lite knubbig, men absolut inte ge intryck av att vara för fet. Man ska absolut INTE se revbenen, men kunna känna dem utan problem. Valpen växer också olika fort och behöver mer mat då den ”ränner i väg i höjden”.

Matvägran kan vara rätt vanligt hos tollarvalpar. Tollaren äter då den är lugn och avstressad. När valpen nyss har kommit hem, så kan det hända att valpen inte alls vill äta. Utan konkurrens med syskonen, i en ny miljö och oftast p.gr.a. stress (valpen får inte lugn och ro) kan den matvägra.

Ge valpen mat på en bestämd tid och på en bestämd plats (rätta tiden efter familjens matvanor, så att det blir naturligt). Har inte valpen ätit upp maten på ca 15-20 minuter så ta bort den och försök igen vid nästa måltid. Byt inte ut torrfodret mot annat, eller börja handmata valpen, för då får du garanterat matproblem under resten av livet. Om valpen har ätit dåligt/inte alls så låt den få 1-2 dl (aldrig mer än 2 dl) majsvälling vid ”sängdags”.

Rumsrenhet

Rumsrenhet är precis som hos småbarn en mognadssak. När valpen har ätit, lekt eller sovit behöver den kissa ganska fort, så passa på att ta ut den då. Skulle den kissa inne, så är ju inte det hela världen, eller hur. Låt en tidning ligga framme på prov. En olycka kan lätt hända, speciellt i en ny miljö. Passa alltid valpens lite oroliga beteende då den är nödig. Bestraffa aldrig en ”olycka”. Det försenar den rumsrenhet som kommer av sej självt så småningom. Om man passar valpen och lyfter ut den påskyndar proceduren avsevärt. Skaffa gärna en bur, eller gör en hage av kompost galler och vänj valpen vid att vara där ibland. Många valpar kommer snabbt på hur man tar sej ur en kompostgallerhage. Mitzy var helt klart en sån valp. Hon trängde sej igenom alla sorters hagar vi försökte göra av kompostgaller. Även då vi lade gallertak på hagen, så sprängde hon sej ut! Buren har många fördelar; dels så lär sej valpen att koppla av och att vara ensam i korta stunder och dels så kommer den att säga till om den vill gå ut och kissa eller bajsa, eftersom den inte vill göra det där den sover. Dessutom så slipper man att riskera att valpen smyger iväg och gnager på något olämpligt så fort man vänder ryggen till. Tar man buren med sej när man åker bort, så har ju hunden sin invanda sovplats med sej och kopplar lättare av. Givetvis så får inte buren bli en förvaringsplats för en pigg och vaken hund, utan den ska användas när valpen har varit i farten och behöver vila. Det tar inte lång tid innan valpen själv går till buren då den är trött.

Tandmotion

Din valp kommer säkert, som alla barn med kliande tänder, att vilja ”smaka” på både det ena och det andra. Samtidigt som du talar om för valpen att den inte får gnaga på t.ex. mattor, möbler eller sladdar måste du erbjuda den något lämpligt att gnaga på, förslagsvis ett oxhudsben. Skaffa ett lager redan då du köper valpen. Att man tidigt grundlägger goda gnagvanor kan rädda många möbler så det är en god (!) investering!

Koppelträning

När valpen ska lära sej att gå i koppel bär man den med sej en bit hemifrån och låter den gå hemåt. Det är betydligt lättare än att försöka att få den att lämna hemmet och tryggheten. I början ska man inte ställa några krav på hur valpen går i koppel, men så snart den går med dej och tycker att det är roligt så är det dags att lära den att inte dra. Låter du din unga hund dra i kopplet, så har du snart en vuxen hund som drar i kopplet. Var som alltid, konsekvent och se till att det roliga händer hos dej. Låt aldrig din valp gå fram och hälsa på andra hundar i koppel, även om den andra hundägaren vill det. Din hund är ute och går med dej. Ska din hund leka med andra hundar så ska de vara lösa och utan halsband. Det har hänt att hundar har fastnat i sitt eget, eller andras halsband och brutit klor och tänder och till och med skadats så allvarligt att de avlidit. Ta för vana att alltid ta av halsbandet samtidigt med kopplet. Om man inte använder retrieverkoppel, så kan man fläta fast kopplet direkt på halsbandet och slipper på så sätt karbinhaken som kan vara i vägen, särskilt på små och unga hundar.

Inkallning

Inkallningen är det allra viktigaste att lära sin hund och bör starta på en gång du har tagit hem din valp. Använd bara din hunds namn i positiva sammanhang. Börja gärna med att ropa namnet och ”hit”, eller vissla med visselpipan, då valpen ska få godis. Blås alltid 2 korta signaler då valpen ska få mat, även om den redan sitter och väntar och tittar på dej. Det gäller att pränta in att 2 korta signaler betyder något positivt och gott (mat). När den lärt sej det, så kommer den alltid att komma på när du blåser 2 korta signaler. Använd inte denna inkallningsform så ofta att den tappar betydelse för hunden. Den måste ovillkorligen komma varje gång som du visslar. I lite mer halvslöa situationer, kalla på hunden med namnet. Då får du en hund som blir lycklig och kommer i full fart när du ropar/visslar. Om valpen inte skulle komma direkt, så spring alltid ifrån valpen. Ett annat sätt att få en ”trotsig” unghund att komma är att göra den nyfiken. Sätt dej på marken och krafsa med en pinne eller liknande, så kommer säkert hunden. Det är viktigt att inte koppla hunden varje gång den kommer till dej. Ropa/vissla ofta bara för att ge valpen en godisbit.

Träning

Vid all inlärning gäller det att först att få hunden att utföra det vi vill (när det gäller mer komplicerade moment får man dela upp inlärningen i mindre delmoment). Använd din fantasi! Alla medel är tillåtna så länge hunden tycker att det är kul. När hunden har gjort som du vill ett par gånger, så börjar du att använda kommandot. T.ex. när hunden ska lära sej att sitta på kommando, tar du en godisbit eller något annat som hunden gärna vill ha och för det ur hundens synvinkel över hundens huvud. För att kunna fortsätta att titta på godiset, så kommer hunden att sätta sej. Då berömmer man givetvis och ger hunden godiset eller saken. Tryck aldrig ner baken på en hund som inte vill sätta sej. Det leder bara till att pressar tillbaka mot din hand och det blir en kamp mellan er.

När valpen har satt sej på tecknet några gånger säger man sitt samtidigt som man gör gesten med handen. Kommandot ska komma precis då valpen börjar att sätta sej. Om man använder kommandot innan hunden vet vad den ska göra, kan den lätt sammankoppla kommandot med fel handling. Om du dessutom lär hunden sitt med att visa en öppen handflata motvalpen, så ha du även lärt in ett nyttigt handtecken som du har nytta av sedan.

När du ska ge valpen mat så sätt den först håll valpen om bringan med handen, låt valpen sitta några sekunder släpp sedan med kommandot ”så”. Snart lär sej valpen att sitta och invänta ditt kommando innan den kastar sej över maten. När valpen klarar det och är lite äldre kan man öka svårighetsgraden med att den inte får börja att äta förrän den tar ögonkontakt med dej.

I all inlärning är det konsekvens och beröm som ger resultat – aldrig bestraffningar!

Tillsammans med att valpen får lämna av saker till dej och får beröm + 2 korta visselsignaler vid matdags + sitt och stanna kvar innan den får maten vid kommandot ”så”, så har du redan en halvvägs utbildad apportör. Det låter enkelt, men det fodrar som sagt konsekvens, upprepning och beröm i det oändliga till att börja med.

Variera belöningen efter humör. Godis har en lugnande effekt och jaktlekar skruvar upp valpen.

Med lek går det utmärkt att lära valpen många saker som ni kommer att ha nytta av under många år framöver! Träna ofta och i korta pass (med en valp bara någon minut åt gången). Träningen får aldrig bli tråkig, varken för hunden eller för dej. Strunta i att träna om dt känns motigt en dag, hellre än att du och valpen blir osams.

Glöm inte berömmet! Det ska komma så fort valpen börjar att göra rätt!

Rädsla

Det är naturligt att valpar och unghundar ibland blir rädda för saker, som de annars aldrig har brytt sej om tidigare. Trösta dej med att det säkert, om du hanterar de uppkomna situationerna rätt, växer bort! Pjåska aldrig med en hund som blir rädd för något! Bry dej inte om valpen, utan prata med det som skrämde den (även om det är en sopsäck!) rikta din uppmärksamhet mot det skrämmande och låt hunden få komma i sin egen takt. Tvinga aldrig hunden. Fall inte för frestelsen att gå en omväg runt det som skrämmer din hund. Gör du det, så bekräftar du ju för din hund att det verkligen var farligt (du är ju tydligen också rädd). En ledarvarg skulle t.ex. aldrig gå en omväg om en sjö för att en av de andra vargarna är rädd för vatten!

Regler

Det är viktigt att vara konsekvent mot en valp (och givetvis även mot den vuxna hunden). Bestäm dej därför för ett antal regler som alltid ska gälla för din hund. Några av de regler som mina hundar har att rätta sej efter är att de inte får gå utanför dörren innan de har tagit ögonkontakt med mej, de får inte hoppa ur bilen utan kommando, de får inte börja springa lösa utan koppel innan jag har sagt ”hopp och lek”.

Har man från början en del regler så slipper man de problem som många får när de på allvar ska börja att träna sin hund, nämligen att hunden vill vara den som bestämmer. Du kan aldrig bli flockledare på hundklubben om hunden är ledaren hemma! Dessutom så blir livet både enklare och tryggare för er båda om du t.ex kan lita på att hunden sitter kvar i bilen, medan du kanske lastar i och ur andra saker.

Vardagshyfs

Hur din valp ska bli beror till stor del på vad du och hundens övriga omgivningar gör den till. En hund som är van att få en och annan godbit vid bordet kommer vid varje mål att tålmodigt sitta och vänta på dessa bitar. Ofta med ”snålvattnet” rinnande. Den hund som däremot inte fått något, förväntar sej däremot inget och saknar det därför inte. Vill man ändå ge hunden något extra kan den ju få det senare i sin matskål. Har man bestämt för att hunden ingenting ska ha vid bordet gäller det att göra detta fullkomligt klart för sina gäster och de som man hälsar på. Mina hundar vet att man sällan får något vid bordet hemma, men så fort vi kommer bort så börjar de tigga. Uppenbarligen har det hänt någon gång att någon har matat dem trots mitt vakande öga.

Om din hund vill göra något som den inte får när den är kopplad (t ex hälsa på eller bråka med andra hundar), så hindra den inte genom att dra i kopplet. Då lär sej hunden att lyda i kopplet och fullständigt strunta i dej då den är lös. Ta i stället tag i skinnet på båda sidor om hundens hals, se den i ögonen och tala om att valpen gör fel. Var sedan extra rolig, så att valpen inser att det roliga händer hos dej.

Tomtgränsen

Om du vill lära din hund att gå lös på tomten, kan du prova det här: Gå med din hund kopplad några varv runt tomten. När hunden vill gå över till grannens tomt, så ryck till bestämt i kopplet och säg ”nej”. När då hunden kommer tillbaka till din egen tomt så ger du mycket beröm. Beröm även då hunden följer med dej på din promenad och håller sej på ”rätt” sida tomtgränsen. Börja inte för fort med att lita på att hunden kan gränserna. Den kommer att testa dej många gånger innan du kan säga att den är någorlunda säker. Det finns aldrig några genvägar utan det som gäller är att man är konsekvent och aldrig ger upp. Som i all annan träning så ska man alltid sluta med ett lyckande. Alltså när du inte har behövt korrigera hunden.

Bollar & pinnar

Om du har en boll som leksak, så använd den på rätt sätt! Låt gärna hunden leka själv med en boll som inte är för liten, så att den kan fastna i halsen. Kasta INTE bollen hur som helst. Då är det lätt att du får en stressad hund som blir ”bolltokig”. Om du ska kasta en boll, så lär då först hunden grunderna i apporteringen. Alltså att den kan lämna i hand. Gör det till en liten träning. Låt hunden stanna kvar, kasta bollen och sen får hunden hämta bollen. Om du ser att hunden börjar att stressa upp sej, så sluta att använda bollar ett tag. Sen kan man prova igen. Ännu värre är det om man börjar att kasta pinnar, som man kan hitta överallt på en skogspromenad.

Bestraffning

När du bestraffar din hund, så gör det på ett värdigt sätt. Du är den obestridlige ledaren. En sådan är lugn och sansad. Lär valpen så snart som möjligt att ”NEJ” betyder att den omedelbart ska sluta med det den håller på med. ta tag i skinnet på båda sidor om hundens hals, se den i ögonen och tala med lugn röst om att det den gjorde var fel. Hur länge du ska hålla på beror på hur tuff din valp är. Pröva dej fram. För en vek valp kanske det räcker med din röst som bestraffning. Se bara upp så att hunden inte lurar dej! Gör den genast om samma ofog, så var din bestraffning inte tillräckligt tydlig. Är du säker på att hunden förstod vad den hade gjort för fel? Efter varje bestraffning, oavsett hur den har skett, så måste du och din hund ha en trevlig stund ihop. Ge hunden ett lätt kommando som den säkert kan och beröm då den har gjort rätt. Det är viktigt att hunden får veta att du inte längre är arg. Använd i inlärningsskedet aldrig ”NEJ” när hunden är utom räckhåll. Då kan den få för sej att det går att trotsa dej (och det gör det ju inte!)

Ex. på när det kan behövas bestraffningar är då valpen gör något mycket förbjudet som att den kanske tuggar på en el-sladd, biter dej i näsan o.s.v.

Använd inte bestraffningsmetoden vid inlärning!

Då förknippar valpen inlärningssituationen med det obehagliga straffet och kan inte lära sej något alls. Du behöver aldrig skrika, för valpens hörsel är mycket bättre än din.

Miljöträning

Börja miljöträningen i er närmaste omgivning och utöka efter hand. När du får hem valpen så är ju också den dagliga promenaden i omgivningarna en helt ny upplevelse. Ta inte med en liten valp på stora evenemang innan den har hunnit med några mindre utflykter. Träna också på att åka bil, buss, tåg, båt osv. så snart som tillfälle ges. En hund som från början har vant sej vid att vara med i olika sammanhang blir en harmonisk hund som sällan eller aldrig blir förvånad över vad vi människor kan hitta på! En bra grundregel är att om det inte är omöjligt eller olämpligt så ska hunden få följa med!

Hantering

”Plocka” mycket med hunden så att den tidigt vänjer sej vid att du klipper klorna, tittar den i munnen, rengör öronen osv. Låt även andra människor ta i hunden, först människor som hunden känner, men senare även främmande personer. Detta är jätteviktigt om du tänker ställa ut din hund, tävla i lydnad eller bruksgrenar, men även i andra sammanhang har man stor nytta av att hunden känner sej trygg även med främmande människor, t.ex. vid veterinärbesök.

Lekar

Självklart ska du och din hund leka och ha roligt tillsammans. Tänk bara på att för mycket jaktlekar (boll- och pinnkastning samt lek med andra hundar) är stressande. Risken finns att din hund blir en ”pinnidiot” och det är inte roligt. Begränsa hämta-övningar till högst ett par vid varje träningstillfälle och utforma de hellre som leta-övningar än ”rusa-i-full-fart-lekar”. Se till att inte heller andra personer kastar för mycket pinnar och bollar till hunden. Vi har gjort så att våra hundar har några kompisar som de får leka med och andra hundar får de inte ens gå fram och hälsa på. Vi låter aldrig våra hundar morra åt oss i några som helst situationer. Det är lätt att de då får för sej att de kan klättra i rang i flocken. Däremot morrar de mot varandra då de leker.

Att lära in en tävlingsmässig apportering kan vara väldigt lätt eller väldigt svårt. Det är lättast och resultatet blir bäst om man först lär hunden att ta apporten, hålla, sitta kvar, inkallning med apporten i munnen o.s.v. innan man gör ett helt moment av det. Gör man rätt, så kommer hunden aldrig på att den kan leka med och tugga på apporten. Skilj dessa övningar helt från eventuella kast- och jaktlekar.

Motion

En valp ska aldrig motioneras. Korta dagliga promenader för att utforska omgivningarna räcker gott och väl. Det finns så mycket annat roligt man kan hitta på med sin hund på hemmaplan! Långa joggingturer och cykelturer ska man vänta med tills hunden är minst 1år. Från det att valpen är 4-5 månader kan den även utan risk följa med på lite längre promenader om man bara tar hänsyn till valpen. Om hunden är lös kan den ju själv anpassa sitt tempo till vad den orkar.

Använd sunt förnuft!

Klubbar

SSRK
De som inte är med i SSRK (Svenska Spaniel- och Retriever klubben), bjuder jag på medlemsavgiften det första året. I medlemsavgiften så ingår tidningen Apportören (4 nr/år) och ibland en lokal tidning, du har rätt att delta på SSRK:s kurser och utställningar.

NSDTR
Tollarna har en egen klubb som man kan bli medlem i. Den heter Nova Scotia Duck Tolling Retriever klubben. Det kostar 200:-/år för helbetalande och 50:-/år för familjemedlemmar. Då får man tidningen tollaren 4 ggr/år. Där står alla off resultat inom utställning, lydnad, jakt, bruks, mentalprov, HD röntgen och ögonlysningar, så det kan varmt rekommenderas.

Där finns även rum för alla aktivitetsgrupper att annonsera om sina aktiviteter.

SKK
Svenska Kennelklubben är också en hundklubb som kan vara bra att vara med i om man gillar att ställa ut hundar på kennelklubbens utställningar. Då får man även tidningen Hundsport varje månad.

SBK
Svenska Brukshundklubben kan man gå med i om man gillar att tävla i lydnad, bruksgrenar eller vill gå deras kurser. De har tidningen Brukshunden som kommer ut jag tror att det är 6 nr/år.

För min del så tycker jag att det är bättre att gå så många kurser som möjligt i SSRK:s regi, eftersom de vet så mycket mer om retrievers. SBK:s kurser är mer för blandade raser. Jag tycker ju att det känns bättre att ha en kursledare som vet hur ens egen ras fungerar. Det kan ju bli lite fel om man börjar träna en tollare på samma sätt som t.ex. en schäfer.

Läsvärt om tollare

Hundsport 4/93, 9/97

Hundliv 1/05, 3/99, 3/96

Jakthunden 5/96

Jaktmarker och Fiskevatten 12/98

Raskompendium att köpa av Tollarklubben

Ett föredrag av Alison Strang, Westerlea´s kennel Canada

The Nova Scotia Duck Tolling Retriever, skriven av Alison Strang och Gail MacMillan

Rasboken –93, 98, 03 köper man också genom Tollarklubben

A breed apart, Gail MacMillan upp

Bra hemsidor om tollare

Agrosofens http://www.agrosofen.se

Duck Dog´s http://www.duckdogs.nu

Lönnlövets tollare http://www.lonnlovets.se

My´s sidor där det finns allt att hitta om tollare www.surf.to/tollaren och http://start.at/tollaren

Vildandens kennel http://www.vildandens.com

Tollarklubben www.tollarklubben.org

Tollardatabasen med stamtavlor på många tollare http://www.breedbrowsers.com/Tollers/

Versions one´s http://hem.passagen.se/hund-liv

Andra läsvärda hundsidor

Genetica www.genetica.se

Agria www.agria.se

Doggy www.doggy.se

FASS Vet www.fassvet.nu

Teba www.teba.nu

Svenska Kennelklubben www.skk.se

Västerviks Brukshundsklubb www.vasterviksbk.nu

Jaktkassan www.jaktkassan.nu

Svenska Spaniel och Retrieverklubben www.ssrk.nu upp

Skötselråd

Det är rätt bra om man gör til en vana att gå igenom hunden en gång i veckan. Men det menar jag att du kollar öron, tänder, ohyra, klor och t.ex om den behöver trimmas.

Jag har fått kopiera hur man trimmar från Kennel Lönnlövet och där står rätt bra hur man ska göra. Annars så får du så klart ringa eller komma hit, så kan jag visa dej!

Klorna klipper man vid behov. Det kan vara rätt ofta på en del hundar, mindre ofta på andra. Det beror lite på hur man bor och rastar hunden och naturligtvis tillväxten. Oftast så växer framklorna fortare än bakklorna. Medan valpen är liten, så kan man klippa (eller låtsas att klippa) klorna en gång/vecka. Man får aldrig klippa i pulpan, för då börjar det att blöda.

Tänderna kan man borsta med en tandborste, eller bara gnugga med en tops. Om man gör det kontinuerligt, så är risken mindre att hunden senare får tandsten. Det kan ju vara lämpligt att göra tillsammans med den andra vården av valpen.

Öronen ska man alltid vara noga med. Om man ser att det börjar bli rött i örat så kan man med fördel använda Epiotic. Många gånger går det bort i stället för att utvecklas till en allvarlig öroninflammation. Det är receptfritt och kan köpas hos veterinär/djursjukhus.

Fästingar ska man så klart ta bort så fort man märker att de har en på sej. Så på sommaren så är det extra viktigt att man går igenom hunden varje dag!

Dominanshandlingar

Att visa dominans för sin valp behöver inte vara så svårt. Men det gäller att stämma i bäcken…….

Nästan alla valpar provar gränserna rätt tidigt och det är då det gäller att vara uppmärksam! Man kan tycka att det låter gulligt när den lilla valpen morrar då man ska lyfta den, eller ta ett ben ifrån den, men kom ihåg att det inte är lika kul om den väger 20-25 kg!

Jag är av den åsikten att valpen/hunden aldrig ska tillåtas att morra mot människor. Det är för mej en dödssynd!

När valpen gör det, för det kommer den att göra förr eller senare, så ta upp valpen i nackskinnet och skäll på den att så får man minsann absolut inte göra! Antagligen så protesterar valpen högljutt och beklagar sej, men stå emot ”tollarblicken”! Tänk dej att det är en vuxen hund som du har framför dej, så kanske det går lättare!

Andra dominanshandlingar kan vara:

• Att du alltid går före ut genom dörren
• Att du bestämmer när hunden ska hoppa ut från bilen
• Att du bestämmer när hunden ska få tillåtelse att äta ”varsågod”
• Att man lär hunden att rulla på kommando
• För de som har hanhundar är det extra viktigt att visa vem som är flockledare. Hanar har nämligen en tendens att tycka att de är snygga och kaxiga, precis som bland människorna!

Om man lägger ner mycket tid på valpen/unghunden så blir det väldigt mycket enklare sedan. Man brukar säga att olater som man inte har fått bort då hunden är 2-3 år, dem får man nog lära sej att leva med.

Så tänk igenom hur du vill att din valp ska vara som vuxen. Ska den ofta umgås med barn och folk, så miljöträna det mycket. Ska den åka bil ofta så lär den det försiktigt i början så att valpen tycker att det är jättekul.

Vi har alltid gjort så att vi försöker att alltid ha våra hundar med oss så mycket som möjligt, så att de blir vana allting. Så om vi t.ex är på en marknad med Mitzy och stannar vid ett stånd och tittar, så lägger hon sej bara ner och vilar.

Det gäller att få hunden att förstå att det är du som är flockledare, så när du är med behöver bara hunden lita på att du fixar det som eventuellt kan komma att hända.