Papillonens historia är mycket gammal och ganska skiftande. Man kan följa dess rötter ända in i 1400-talet. Exteriören, var enligt porträttmålningar från 1500-talet, förvånansvärt lik våra dagars papillon. Det skulle dock dröja flera hundra år innan första exemplaret med resta öron såg dagens ljus. På den berömda tavlan med Hedvig Eleonoras dvärgspaniels kan man se att svansen bärs på ekorrvis, vilket lär ha gett rasen epitetet ekorrhund. Dagens papillon bör inte ha ekorrsvans. Men det är säkert många som upplevt att papillonen har ett brinnande intresse för att jaga ekorrar, varför den än idag gör skäl för namnet!
Namnet papillon betyder – översatt från franska språket – fjäril. De stora öronen liknas vid fladdrande fjärilsvingar. Bläsens betydelse är emellertid varierande från trakt till trakt, och uppfödare till uppfödare. Helt säkert är att den inte haft någon betydelse vid namngivandet av rasen. Att en fin bläs är ett plus vill nog ingen ifrågasätta ändå.

1896 lär den första papillonen med uppresta öron ha kommit till världen. Enligt forskare Houtart kan det aldrig påvisas om detta berodde på en mutation eller bara ödets nyck. I sådant fall en ovanligt förtjusande nyck tycker väl många! Att det skall bero på inblandning från andra raser anser samma forskare vara uteslutet.

Rasvarianten med uppresta öron blev allt populärare, och 1955 skildes de båda varianterna åt till namnet. Varianten med uppresta öron fick behålla namnet papillon (dagfjäril) medan den hängörade varianten fick namnet phalène (nattfjäril). Emellertid är ursprunget och blodet detsamma, varför det än idag kan födas olika varianter i samma kull. För att försöka styra detta infördes i Belgien parningsförbud 1964 mellan varianterna. För att ge phalènen större chans att göra sig gällande, har den också fått eget CACIB.

På 30-talet var rasen ganska aktivt representerad, trots att den ännu inte blivit registrerad av SKK. Under kriget försvann den i Sverige men återinfördes på 50-talet av Margita Ströberg, kennel Videbacken. Hon mötte papillon under en semesterresa i Italien och blev mycket förtjust. Vid hemkomsten tog hon kontakt med uppfödare i England, och importerade en hanhund och fyra tikar. Dessa fem hundar blev de första som registrerades hos SKK efter andra världskriget.

Många avels- och utställningshundar har även importerats från Belgien, Danmark och Norge. Rasen har genom åren blivit både populär och berömd. Populär för sin skönhet, charm och behag, en glad, sällskaplig och tuff liten kompis, intelligent och läraktig. Berömd här hemma blev den 1963 då den korades till Sveriges första lydnadschampion.

Papillonen är en ras, som utan svårighet försvarat sin plats i täten av dvärghundar – vissa år överst på topplistan. Det går mode även i hundraser, och popularitet kan man ta med en nypa salt. Huvudsaken är att våra duktiga uppfödare inte förtröttas och att vi får in unga energiska krafter som kan ta vid. Vi skall fortsätta att jobba för att den svenska papillonstammen får fortsätta att leva upp till det, långt utanför landets gränser, spridda anseendet som världsbäst!

Källa: Papillonringen