tillbaka till Milou dagbok
30/10 Nu har Milou varit på sitt återbesök. Milou har SLUTAT med kortison! Lycka! Milou mår så bra, så otroligt bra! <3
22/9 Nytt om Milou
Återbesök idag och lite ny medicinering att testa. Hon är ju som otroligt enkel att ha att göra med hos veterinären. De får göra precis vad de vill med henne, även om hon är otroligt less på att åka dit. Idag spolade vi rent i tårkanalen eftersom att hon varit lite rinnig i ena ögat. Min fina, fina tant <3
7/9 Milous resa fortsätter: Blodvärdet var ju lite sämre senast. men har förbättrats igen, men det är fortsatt lindrig anemi. Blodvärdet verkar gå lite upp och ner. .Milou verkar må bra på nåt konstigt sätt. Viktigast är att Milou är stabil i måendet. Lindrig anemi är inget som Milou mår dåligt av, även om vi skulle vilja få det mer stabilt. Sköldkörtelprovet som vi tog i somras, tolkades som ok, men jag tycker att vi ska följa upp det mer med tanke på att anemi är ett symptom på sviktande sköldkörtelfunktion
22/8 Nytt från Milou
Upp och ner och ner och upp. Vi åker till veterinären ungefär en gång/mån för prover, ibland mer beroende på vad de visar. Sen mixtrar vi med medicinen, tar bort och lägger till. Det är ju så jäkla trist att hon ska behöva ha det så här efter att varit frisk som en nötkärna i hela sitt liv. Hon har så mycket livsglädje och är inte alls redo att att kasta in handduken ännu så vi fortsätter och kämpar vidare. Hon kommer aldrig att bli frisk igen men så länge hon vill och mår bra (trots omständigheterna) så får det vara så här
1/8 Milous levervärden hade gått upp igen efter att vi slutat med ursofalken så vi ska tillbaka om två veckor och se om vi ska börja med den igen. Känns som att vi får någon form av bakslag varje gång vi går av eller ändrar någon medicin 
Jag frågade om det kunde bero på att hon slutat med den efter besöket hon var på innan och det var mycket möjligt. Hon hade iaf inga tecken på anemi längre utan producerade röda blodkroppar själv som hon skulle men då äter hon ju fortfarande den medicinen iaf en månad till
Hon är ju pigg, leker, äter och allt som hon ska. Kräks inte och har inte diarré men det känns ju bara som en tidsfråga innan det brakar lös igen.
Ja just nu är jag lite förvirrad för det är ju första gången jag har någon som behöver gå på medicin på det här viset och ibland känner jag mig lite självisk men hon mår ju bra vad jag kan se.
Mja kanske men dom vill ju kolla hur värdena ligger med jämna mellanrum. Ska kolla med dom nästa gång vad dom tror att framtiden är och vad som är den bästa planen för henne. Det finns ju som ingen diagnos mer än att dom misstänker en autoimmun sjukdom
Men jag vill inte heller ta en leverbiopsi pga riskerna
Men å andra sidan så är hon ju en hund och dom tolererar ju bra mycket mer smärta än oss så
Diskussionen var med mej och handlade om att jag tyckte att hon skulle få käka den medicin hon har när hon mår bra, istället för som vet tycker att försöka fasa ut medicinen. Jag sa till Anna att det är ju hon som känner Milou bäst och vet hur hon mår i olika situationer
22/6 Goda nyheter från Anna idag 
En stor tyngd har släppt från mina axlar! Från att vara så dålig att jag inte visste om hon skulle få hänga kvar till att nu vara sej själv helt och hållet! Min älskade, älskade tant <3
20/6 Äldst och yngst. Milou har aldrig tyckt om att vara nära en annan hund. Hon tycker inte ens om när jag nuddar henne när hon ska sova. Idris å andra sidan, älskar närhet och hon för ihop flocken på ett så fint sätt <3
25/5 Från Anna:
Milou äter massa mediciner men är pigg och glad. Överdrivet hungrig pga kortisonet så hon får ganska mycket mat. Men det gör inget för hon vägde bara 14,3 i torsdags. hon får hänga med så länge hon är pigg och svarar på medicinen. Dock tror jag att hon får bli halvpensionerad. Så hon får nog mest bara vara och mysa runt. Träna lite lätt resten av livet typ. Nu förtjänar hon att ta det lugnt även om hon blir avis när hon inte får träna
21/5 Från Anna:
Återbesöket igår gick över förväntan.
Värdena har blivit lite bättre men förmodligen är det en autoimmun sjukdom hon dras med så nu ska hon fortsätta medicineras i en månad fram tills nästa återbesök.
Efter det ska vi experimentera oss fram till vilken den lägsta dosen kortison är som hon kan klara sig på och må bra av.
Vi har många år kvar tillsammans, hon och jag 
13/5 Från Anna:
Framtiden är oviss för mitt äldsta <3 just nu. Hon är en kämpe och förhoppningsvis så hjälper medicinen henne att bli mindre trött. Vi har återbesök om en vecka och då kommer vi mer eller mindre att få veta huruvida hon kommer att få följa med hem eller inte. Jag försöker att inte tänka på detta överhuvudtaget, utan ta vara på all tid jag kan få tillsammans med henne. Idag har vi varit i stugan i flera timmar och hon har badat, strosat runt och bara varit fri. Hennes välmående och att göra allt jag kan för henne är det enda som betyder nåt för mej just nu. Allt annat är oviktigt, så fruktansvärt oviktigt. Så just nu anpassar hela flocken sej efter henne. Milou får en drös med medicin och dom tror det är något autoimmunt. Så hon kommer gå på kortison iaf livet ut.
Vi ska sakta sänka dosen och se vad hon funkar på. Veterinären sa dock att dom kunde få muskeldystrofi av att äta kortison. Veterinären tyckte att hon åt en rätt låg dos nu faktiskt och att det var bra att hon svarat så bra på den. Hon är piggare iaf så jag hoppas hon har några år kvar i sig
Milous lever håller på att ge upp helt och hon har anemi. Så mest troligt kommer jag få låta henne somna in inom en snar framtid. Hon ska få en vecka till på behandling men troligtvis kommer det inte hjälpa. Hon har ju en massa fri vätska i buken pga. levern så vet inte om det hänger ihop på något vis. Levernproblemen har nog blivit kroniska. Var inte det från början tror jag. Vi har inte velat ta någon leverbiopsi pga riskerna. Men det är väl det ända sättet att få en diagnos
9/5
26/3 Milou är ca. 45 och väger just nu 14 kg pga varit sjuk men hon är lite tunn. Här är Milou och Idris
6/3 Såååå min äldsta…. trillade u plurret (en relativt grund bäck) idag och tog sej inte upp. Så matte fick lägga sej på magen och hjälpa henne upp. Telefonen gled ur fickan rätt ner i vattnet och sen följde matte ner i i vattnet! Hund, matte och telefon är alla oskadda men frusna långt in i själen. Mina kläder må vara vattentäta men inte tillräckligt vid bad 
3/1 Min stora tänk att du förgyllt mitt liv i 8 hela år! Bara du blir helt frisk någon gång så kör vi på minst 8 år till
