tillbaka till sjukdomar mm
Hypotheordism
På SKK:s sida så står det så här om Hypotyreos:
Hypotyreos (nedsatt sköldkörtelfunktion)
Sköldkörteln styr via sina hormoner ämnesomsättningen och påverkar många funktioner i kroppen. Hypotyreos, brist på sköldkörtelhormon, förekommer hos många raser. Sjukdomen kan vara medfödd (mycket ovanligt, se nedan) eller förvärvad.
Den vanligaste formen är primär hypotyreos som debuterar hos yngre vuxna djur. Typiska symtom är slöhet, sval och tunn hud, låg hjärtfrekvens och fetma. Sjukdomen kan även ge minskad motståndskraft mot infektioner, inlagringar i hornhinnan och tunn eller dunig päls. Mera sällsynt är hypertrikosis, tjock mattliknande päls vid tinningarna. Denna förändring ses sällsynt hos boxer och irländsk setter.
Hypotyreos förekommer hos ett tjugotal olika raser i andra länder. Enstaka medfödda fall har förekommit hos boxer, riesenschnauzer (i den rasen finns även primär hypotyreos) och skotsk hjorthund. Valparna hade bred skalle och dvärgväxt med kort rygg och krumma ben.
Den vanligaste formen, primär hypotyreos, förekommer i två former: lymfocytär tyreoidit och idiopatisk atrofi. Vanligast är den lymfocytära tyreoiditen, en immunmedierad process i sköldkörteln med ett påtagligt ärftligt inslag. Lymfocytär tyreoidit förekommer hos beagle, borzoi, grand danois, irländsk setter och old english sheepdog. Den idiopatiska atrofin (förtvining utan påvisar orsak) visar ingen speciell rasdisposition.
Från USA och Kanada har visats att 3.200 hundar av en miljon drabbas av hypotyreos. Nio raser var överrepresenterade: airedaleterrier, cocker spaniel, dobermann, dvärgschnauzer, dvärgspets, golden retriever, irländsk setter, shetland sheepdog och tax.
I USA förekommer hypotyreos hos briard och chow chow, field spaniel, keeshond och labrador retriever.
I Sverige är raserna airedaleterrier, hovawart, mellan- och riesenschnauzer och shetland sheepdog ”högriskraser” liksom dobermann och flera vinthundsraser. Här förekommer hypotyreos även i samma raser som i USA (ovan).
Sköldkörtelfunktionen kan visa rasvariation. Köldtoleranta spetsraser har exempelvis ofta låga sköldkörtelvärden.
Avelsåtgärder
Hundar med hypotyreos bör inte användas i avel. I raser där hypotyreos är ett erkänt ärftligt problem bör man avla ytterst sparsamt på de närmaste släktingarna till hundar med hypotyreos (om alls) och välja avelsdjur ur bra kullar av de friskaste släkterna. Eftersom symtomen debuterar hos unga vuxna rekommenderas sen avelsdebut.
Från Animal:
I Sverige tillhör riesenschnauzer, howavart, welsh springer spaniel, labrador och golden retriever, irländsk setter och dobermann raser som drabbas oftare än genomsnittet.
Sköldkörteln (thyroidea) är en hormonproducerande körtel som sitter i halsen med en del på var sida om luftstrupen. Sköldkörteln producerar flera viktiga hormon som styr kroppens ämnesomsättning och den behöver ständig tillgång på jod för att kunna fungera. Hypofysen i hjärnan utsöndrar ett thyroideastimulerande hormon (TSH) som reglerar hur mycket sköldkörtelhormon som produceras. En bristande sköldkörtelfunktion kan antingen bero på problem i själva sköldkörteln, eller på att hypofysen sänder ut för lite TSH eller på att kosten innehåller för lite jod. Jodbrist är ovanligt hos husdjur då djurfoder numera är jodberikade.
Eftersom sköldkörtelhormon påverkar ämnesomsättningen i varje cell i hela kroppen så påverkar bristande produktion många olika organ i kroppen. Hunden uppvisar ofta både allmänna sjukdomssymptom såsom trötthet, viktökning och långsam puls samtidigt som man märker att pälsens kvalitet förändras. Fertiliteten kan påverkas negativt med tikar som löper mer sällan eller inte alls och hanhundars testiklar kan krympa och könsdriften påverkas negativt. Det är vanligt att pälskvaliteten försämras och hunden utvecklar vanligen varierande grad av symmetrisk hårlöshet som i huvudsak drabbar hals, bål och svans. Pälsen känns ofta torr och spröd och blir efter hand livlös och mjällig. Det är vanligt att en tunn svansbehåring är ett av de första symptomen på hypothyroidism. Huvud, ben och tassar drabbas som regel inte av pälsförändringarna men vissa hundar kan bli hårlösa lokalt på nosryggen. Ibland kan hundens hud kännas kall och “plufsig”. Hundar med nedsatt sköldkörtelfunktion kliar sig normalt inte inte, men de har en ökad risk för att utveckla hudinfektioner och kan i samband med dessa utveckla klåda.
Diagnosen hypothyroidism kan inte fastställas med något enda enskilt symptom eller ett enda blodvärde. Det är istället så att ju fler tecken man har på sjukdomen desto mer sannolikt blir det att problemen faktiskt beror på en försämrad sköldkörtelfunktion. De flesta hundar är över 6 år när sjukdomen debuterar, men de kan vara yngre. Diagnosen ställs med ledning av undersökning, symptom och blodprov. Med blodprov kan man mäta nivån av bland annat sköldkörtelhormon (thyroxin, T4) och TSH men onormala värden betyder inte med automatik att hundens problem beror på sköldkörteln! Blodets nivå av thyroxin minskar påtagligt av en mängd andra sjukdomar, infektioner och mediciner. Denna “falska” sänkning av sköldkörtelhormon är anledningen till att diagnosen hypothyroidism ibland ställs trots att hundens problem egentligen beror på något annat. Det är därför oerhört viktigt att andra sjukdomar är avläkta innan blodprov tas för att testa sköldkörtelfunktionen. Många mediciner däribland antibiotika, smärtstillande och epilepsimedicin kan också kraftigt sänka sköldkörtelvärdena. Även en helt vanlig hudinfektion kan sänka sköldkörtelvärdena så att felaktiga slutsatser dras. Eftersom överdosering och felaktig behandling med sköldkörtelhormon kan medföra risk för allvarliga biverkningar, i synnerhet hjärtbesvär, är det viktigt att diagnosen är korrekt. De första tecknen på överdosering brukar vara flämtningar, avmagring och rastlöshet.
Vissa raser, tex greyhound, whippet, bozori har naturligt alltid låga sköldkörtelvärden utan att för den skull ha en underaktiv sköldkörtel. Det är mycket ovanligt med äkta hypothyroidism hos vinthundar.
Prognosen för en hund med underaktiv sköldkörtel är god. Behandlingen är enkel och innebär att man ger sköldkörtelhormon i tablettform eller som droppar på maten en eller två gånger varje dag. Dosen till hund är avsevärt högre än till människa beroende på sämre upptag och snabbare nedbrytning. Tröttheten försvinner som regel redan inom ett par veckor medan hudförändringarna kan ta ett par månader innan de är helt borta. Behandlingen följs med hjälp av blodprov för att kontrollera doseringen.
Veterinär Susanne Åhman,
Specialist i hundens och kattens sjukdomar, Specialist i dermatologi,
CertSAM, CertVD, DiplECVD, MRCVS
På SKKs sida står det så här:
På SKK:s sida så står det så här om Hypotyreos:
Hypotyreos (nedsatt sköldkörtelfunktion)
Sköldkörteln styr via sina hormoner ämnesomsättningen och påverkar många funktioner i kroppen. Hypotyreos, brist på sköldkörtelhormon, förekommer hos många raser. Sjukdomen kan vara medfödd (mycket ovanligt, se nedan) eller förvärvad.
Den vanligaste formen är primär hypotyreos som debuterar hos yngre vuxna djur. Typiska symtom är slöhet, sval och tunn hud, låg hjärtfrekvens och fetma. Sjukdomen kan även ge minskad motståndskraft mot infektioner, inlagringar i hornhinnan och tunn eller dunig päls. Mera sällsynt är hypertrikosis, tjock mattliknande päls vid tinningarna. Denna förändring ses sällsynt hos boxer och irländsk setter.
Hypotyreos förekommer hos ett tjugotal olika raser i andra länder. Enstaka medfödda fall har förekommit hos boxer, riesenschnauzer (i den rasen finns även primär hypotyreos) och skotsk hjorthund. Valparna hade bred skalle och dvärgväxt med kort rygg och krumma ben.
Den vanligaste formen, primär hypotyreos, förekommer i två former: lymfocytär tyreoidit och idiopatisk atrofi. Vanligast (är den lymfocytära tyreoiditen, en immunmedierad process i sköldkörteln med ett påtagligt ärftligt inslag. Lymfocytär tyreoidit förekommer hos beagle, borzoi, grand danois, irländsk setter och old english sheepdog. Den idiopatiska atrofin (förtvining utan påvisar orsak) visar ingen speciell rasdisposition.
Från USA och Kanada har visats att 3.200 hundar av en miljon drabbas av hypotyreos. Nio raser var överrepresenterade: airedaleterrier, cocker spaniel, dobermann, dvärgschnauzer, dvärgspets, golden retriever, irländsk setter, shetland sheepdog och tax.
I USA förekommer hypotyreos hos briard och chow chow, field spaniel, keeshond och labrador retriever.
I Sverige är raserna airedaleterrier, hovawart, mellan- och riesenschnauzer och shetland sheepdog ”högriskraser” liksom dobermann och flera vinthundsraser. Här förekommer hypotyreos även i samma raser som i USA (ovan).
Sköldkörtelfunktionen kan visa rasvariation. Köldtoleranta spetsraser har exempelvis ofta låga sköldkörtelvärden.
Avelsåtgärder
Hundar med hypotyreos bör inte användas i avel. I raser där hypotyreos är ett erkänt ärftligt problem bör man avla ytterst sparsamt på de närmaste släktingarna till hundar med hypotyreos (om alls) och välja avelsdjur ur bra kullar av de friskaste släkterna. Eftersom symtomen debuterar hos unga vuxna rekommenderas sen avelsdebut.
Nedsatt Sköldkörtelfunktion
Hypotyroidism
Vad är hypotyroidism?
Hypotyroidism är en hormonrubbning som ger en nedsatt produktion av sköldkörtelhormonet tyroxin. Sjukdomen medför sänkt ämnesomsättning vilket gör att hunden blir frusen, inaktiv och tjock. Pälskvalitén kan försämras och huden kan bli förtjockad och på vissa ställen överpigmenterad. Ibland kan hypotyroidism orsakas av att hundens egna antikroppar angriper sköldkörtelcellerna, detta kallas autoimmun thyreoidit (Wikström 2003).
Diagnos ställs genom blodprov. Oftast kan hypotyroidism behandlas med syntetiskt hormon under resten av hundens liv.:
Vissa former av hypotyroidism tros vara ärftliga. Dessa är troligen polygent nedärvda, dvs, flera gener samverkar för att ge sjukdomen.
Källor:
Wikström, B. 1993. Hundens sjukdomar. ICA Bokförlag.
I Doggy Rapport så står det jättemycket om sjukdomen:
http://www.doggyrapport.se/doggyrapport/07/rapport0407.pdf