Vi har mycket att öva på, bra att jag fick ett kvitto på det jag redan visste att vi hade svårt för. Måste befästa kommandona mer, men detta var mest för att ge mig lite tävlingsrutin också. Vi fortsätter i lydnadsklass 2 i sommar! Tur att man slipper tandvisning hädanefter, haha. Att på jordens mest översociala hund visa tänderna är banne mig inte det lättaste (om det samtidigt ska se någorlunda snyggt ut). Men domaren var supersnäll och gav oss flera chanser. Först våldtogshälsade Hvila på honom två gånger innan han hunnit säga åt oss att momentet börjat. När det väl var momentdags så blev han bara halvvåldtagen innan Hvila stolt visade upp tänderna! Jag var så nervös att jag höll på att skita på mig, men är glad att Hvila trots brist på all ledning ställde upp hyfsat. Vet dock att det är hos mig det ligger, jag måste samla ihop mig för att få ut bra resultat ur hunden. Jag kommer knappt ihåg något från själva tävlingen nämligen, hehe. Platsliggningen gick som väntat bra, men hunden bredvid blev väldigt intresserad av Hvila och reste sig, stirrade ut henne och började vifta på svansen och pipa. Som tur var fick föraren ner sin hund igen. Fria följet var enligt mig katastrof. Domaren var bara snäll här haha. Att hon ”stoppar mot föraren” i ingångarna har jag slarvat med i träningen, det erkänner jag. Nu har jag direkt tagit tag i det och fått resultat redan, skönt. Apporteringen för 1:an har jag inte övat in tävlingsmässigt, utan mest övat på apportering i högre klasser. Var rädd att hon inte skulle vilja greppa en främmande apportbock, men det var absolut tvärtom och hon var ruskigt het här. Vilket såklart var bättre än att jag måste stoppa in bocken i munnen på henne, även om det drog ner betyget. Sammanfattningsvis är jag nöjd med min första tävlingsinsats, även om det var ruskigt nervöst. iiihhh.Kramar!

Helene och Hvila