RÅD TILL EN NYBLIVEN TOLLARVALPSÄGARE mina regler sovplats avmaskning vaccinering hd pra a/m medicinlåda försäkring utfodring rumsrenhet tandmotion koppelträning inkallning träning rädsla regler vardagshyfs tomtgräns bollar&pinnar bestraffning miljöträning hantering lekar motion klubbar läsvärt om tollare skötselråd dominanshandlingar Här
kommer några skötselråd som jag skickar med mina valpar. NÅGRA
GODA RÅD Mat –
och vattenskålar ska vara stabila och lättdiskade. Kasta
inte bollar eller pinnar för att trötta ut eller motionera en valp. Det
stressar bara valpen, som lätt kan bli ”pinntokig”. Däremot så kan den gärna
leka med en boll som man bara rullar, eller en större boll. När
valpen är som bitigast och bråkigast, så är den troligen ”övertrött”.
Sluta leka med den och ta upp den i famnen och försök att få valpen att varva
ner, så att den kan lägga sej ner och sova. Det kan man lämpligast göra
genom att ta upp den i knät, lägga valpen på rygg på ens bröst och
klia/smeka den försiktigt och framför allt lugnande på magen tills valpen är
helt avslappnad. Det kan
vara bra att ha en hundbur/kompostgallerhage där valpen får vara ifred och
vila. Det får absolut inte bli så att man sätter dit valpen bara för
att man tycker att den är jobbig. (se nedan under rumsrenhet) när valpen har lärt
sej att vila i buren/hagen kan man börja träna den att vara ensam i korta
stunder. I hagen/buren känner valpen sej trygg och den vet att den snart får
komma därifrån. Utnyttja det genom att säga: kommer snart tillbaka, vänta
fint eller dylikt. Sen går man ut ur rummet och stänger dörren. Om valpen
skriker, så gå inte genast tillbaka, för då lär den sej snabbt att det lönar
sej att skrika. Som regel tystnar valpen efter några minuter och då går man
in efter några minuter och berömmer valpen.
LYCKA
TILL!!!!! Glöm
inte att ringa mej i både med- och motgångar! Skulle det vara så olyckligt
att du inte kan ha valpen kvar, så vill jag gärna få reda på det, så att vi
tillsammans kan hitta en bra lösning. Jag vill ju aldrig tappa kontakten med
”mina” små valpar! NÅGRA
RÅD VID FOSTRAN AV EN LITEN TOLLARVALP! En
tollarvalp är mycket aktiv och fodrar sällskap. Den pratar mycket och ibland
kan det vara svårt att förstå vad den vill. Precis som barn, så gråter den
ofta innan den ska lägga sej och sova. Det hörs också när den känner sej
ensam och uttråkad, men den sysselsätter sej gärna om den får lite leksaker.
Bra leksaker är t.ex. repknutar, tuggben och helgjutna gummiringar, som finns i
alla zoobutiker. Om den får en boll, så måste den vara så stor att den
absolut inte kan fastna i svalget. Valpen bör inte ha pipleksaker då den är
ensam. Alltför många hundar har svalt pipdelen som är av metall.
Många
låter valpen få uttjänta handskar, skor, eller fårskinnstofflor. Det är härliga
saker för en liten valp att tugga på, men det kan bli svårt för valpen att
sedan skilja på när man har ett par nya skor eller handskar framme! Ha
alltid tålamod med valpen! Den
blir snabbt vuxen. Valpen ska fostras ordentligt till den vuxna hund, som DU
vill ha. ta gärna kontakt med SSRK (svenska spaniel och retrieverklubben) eller
SBK (svenska brukshundsklubben) i närheten där du bor. Gå gärna kurser och lär
känna andra som du kan träffas och träna med.
Ta med
valpen överallt, så att den lär sej olika miljöer när den är ung.
Respektera varandra, ödsla med kärlek och använd DITT sunda förnuft framför
alla goda råd som du kommer att få av omgivningen. Läs och ta reda på
mycket, så att du känner att du vet vad du vill göra med valpen-unghunden-den
vuxna hunden i framtiden. Sen är det säkert mycket som ändras på vägen. Jag
själv tänkte då inte hålla på med viltspår och jakt, utan lydnad och
bruksspår. Men då jag träffade folk på kurser i SSRK och såg hur kul Mitzy
tyckte att det var, så började jag också med det. Det är ju ingen mening med
att träna någonting, för att någon har sagt att man ska göra det. Man ska
hitta något som både du och hunden tycker om att göra, för det är ju det
som är viktigast! Att man har roligt med sin kompis! Försök
att vara positiv i ditt umgänge med valpen. Tänk på att den inte vet att det
var ett par jättedyra skor den tuggade på i stället för ett tuggben! Det bästa
är att plocka bort allt den inte får tugga på när den är liten. Det är som
sedan då man ska börja att träna valpen att man försöker att se till att
den inte kan göra fel. För den kommer lika gärna ihåg misstag (om inte bättre!)
som det rätta. Den första tiden vill man skapa god kontakt med valpen och den
är ännu för liten för att kunna förstå att den har gjort något fel. När valpen får tag i en sko eller något annat som den inte får ha, så plocka lugnt av den skon medan du berömmer den. Då lär sej valpen att alltid komma till dej med allt som den hittar för att få beröm. Jag vet att det kan vara svårt att visa ett glatt humör när valpen kommer för femtioelfte gången under middagen, men det är nu som du grundlägger hela er framtid, så det är bara att tacka och ta emot! *skratt* Om du
inte har tålamod nu i dessa situationer, så kommer inte valpen att komma till
dej med viltet den dag du ska ha den till att apportera. Det är NU du grundlägger all träning.
HÄR
KOMMER NÅGRA REGLER SOM JAG TYCKER ÄR VIKTIGA:
Regel nr 1:
TÅLAMOD OCH TACKA FÖR ALLT SOM VALPEN
BÄR TILL DEJ!
Tänk på att det aldrig får bli en dragkamp om några saker. Öppna
valpens mun, säg LOSS och BERÖM!
Regel nr 2:
Spring ALDRIG EFTER valpen när den tagit något. Det tar
valpen som en rolig lek. Gå åt andra hållet om det behövs och locka valpen
till dej!
Regel nr 3:
Ha gärna valpen i sängen/soffan om du vill. Men kom ihåg
att inte skälla på hunden då den är blöt, smutsig och lerig och hoppar upp
i finsoffan eller i sängen!
Alltså var konsekvent!
Regel nr 4:
Låt aldrig valpen/hunden hoppa ur
bilen utan kommando!
Regel nr 5:
Ta aldrig ut valpen/hunden bland raketer och smällare till påsk,
valborg och nyår! Det är mycket viktigt att valpen får vara ifred! Ibland måste
man ”lägga” valpen att vila, eftersom att den varvar upp sej och inte ger
efter för den naturliga tröttheten. När valpen sover – väck den inte.
Det skapar oro och stress i onödan. Måste den vakna så tänd en lampa, gå förbi
sovplatsen, sätt dej bredvid etc. så att valpen själv får vakna upp. Dvs. släng
dej inte på valpen för att väcka den.
Valpen är avmaskad med Banminth var 14:e dag sedan 3 veckors ålder.
Fortsätt att avmaska med samma tidsintervall tills hunden är 14 veckor.
Banminth finns att köpa receptfritt på apoteket som en pasta som är smaklig.
Det är lätt att dosera genom att ta på fingret och sen stoppa in i valpens
mun. När valpen blir äldre så variera gärna med andra avmaskningsmedel som
t.ex Axilur och läs noga bruksanvisningen.
Valpen har fått sin första parvospruta. Vid 12 veckors ålder är det
dags för en ny spruta som innehåller allt (parvo, valpsjuka, HCC och
kennelhosta). Efter fyllda ett år, så är det dags för en ny spruta mot både
valpsjuka, parvo och kennelhosta. Därefter så är det en spruta varje år,
parvo varje år och valpsjuka (multivaccin) vartannat år till vart fjärde år.
SKK ändrar ibland vaccinationsreglerna, så kolla vad som gäller om du ska ut
och tävla.
Vi vaccinerar även våra hundar mot kennelhosta.
Innan du låter din hund arbeta hårt med t.ex. dra pulka, långa
cykelturer eller liknande, så bör du höftledsröntga din hund. Det kan man göra
efter 12 månaders ålder. Lämplig ålder kan t.ex vara 15-18 månader eller gärna
i samband med en valpsjukespruta. HD är i viss grad en ärftlig åkomma och därför
är jag tacksam om du skulle vilja röntga din hund, så att jag inte avlar
vidare på en hund med defekta gener. Om du skickar en kopia på resultatet så
får du tillbaka 500:- av mej. Röntga hunden för att hjälpa till att hålla vår
ras så frisk som möjligt. Andelen med hundar med HD har legat runt ca 12%, men
det verkar som om det är på nedåtgående.
Hos retrieverraserna finns fall av ögonsjukdomen PRA (progressiv retinal
atrofi) och katarakt. Katarakt är detsamma som starr och finns i ett par olika
former, alla anses inte lika ärftliga. PRA innebär att näthinnan tillbaka
bildas undan för undan och som hos drabbade hundar leder till blindhet. Men det
verkar som om tollarna hinner bli ganska gamla innan sjukdomen har gått så långt.
Det finns idag 11 svenska hundar med konstaterad katarakt och lika många med
PRA. Sjukdomen kan upptäckas tidigast vid 3-4 års ålder vid en ögonlysning där
man även kan se om hunden har katarakt. För att en hund ska få PRA krävs att
båda föräldrarna är anlagsbärare. För att spåra anlagsbärare är det
viktigt att så många hundar som möjligt blir ögonlysta. Avelshundar undersöks
varje år. Andra hundar rekommenderas att ögonlysas vid t.ex. 5 och 7 års ålder. Man
kan även göra ett DNA test där man får reda på om hunden är *frisk *
anlagsbärare *eller kommer att utveckla sjukdomen. Det testet görs hos Optigen
och förhoppningsvis kommer det att bli officiellt framöver. Tollarklubben och
SKK diskuterar om det. I nuläget ska man därför om man testar hunden skriva ut
en remiss från SKK som veterinären ska skriva på. Där intygar han/hon att det är
rätt hund som provet tas ifrån. Det är en autoimmun sjukdom som finns hos flera raser däribland tollarna. Det är en ärftlig ledinflammation. Om hunden insjuknar vid ca 6-12 månaders ålder med hälta, stelhet i leder och /eller i nacke, får ömma muskler, aptitlöshet och feber kan man misstänka A/M. För att hunden ska friskna till så krävs att den behandlas med kortison under lång tid. Hur länge kan vara individuellt, men ca ett år får man nog räkna med. Man kan även ge C-Flex (receptbelagt), det är en sorts C-vitaminer. En kompis som hade en tollare som blev sjuk gav även en råriven morot eller broccoli till varje mål tillsammans med lite majs- eller solrosolja för att lösa K-vitaminerna i morötterna. Det är viktigt med en väldigt långsam nertrappning av kortisonet. Den förekommer ibland även tillsammans med epilepsi. Ehrlichia/Borrelia är båda fästingburna sjukdomar som har liknande symptom. Berätta för din veterinär vad du vet om sjukdomen. Forskning pågår just nu på Ultuna. Det är Helene Hamlin som forskar och förhoppningsvis så kommer det i framtiden även att gå att DNA testa hundarna även för tollarsjuka. upp
Det
här är saker som kan vara bra att ha hemma om det händer någon olycka:
Jag har mina hundar försäkrade i Folksam. Jag ser till att valpen blir försäkrad
i det bolag som du vill ha, så att valpen är försäkrad direkt. Försäkringen
gäller både liv- och veterinärvård. Vill du öka livvärdet, så är det
bara att kontakta försäkringsbolaget och höja den delen, så snart som hunden
fått lite meriter (bara hunden har fyllt 1 år och är HD fri ökar värdet en
del). Det kommer en folder med försäkringsvillkoren tillsammans med räkningen.
Försäkringen fyller vi i den dag när du hämtar valpen. Det är viktigt med en
fullständig liv- och veterinärvårdsförsäkring. Jag har valpkullsförsäkring, vilket innebär att min försäkring täcker
en del fel som kan drabba valparna (ärftliga defekter), men den hoppas jag att
vi ska slippa utnyttja! För att denna försäkring ska gälla krävs att köparen
håller hunden försäkrad i minst 2 år efter köpet. Ha aldrig
hunden oförsäkrad om du inte är gjord av pengar. Djursjukvård är väldigt
dyrt! Valpen
är van att äta Royal Canin Medium Junior. Valpar ska ha valpfoder, låt ingen övertyga
dej om något annat! När valpen är ca 6 månader så övergår man
successivt till ett vuxenfoder. Då får man ju ta vilket foder man vill. Själv
ger jag som sagt Royal. En varning för de lågprisfoder som finns att köpa!
De fodren är till stor del tillverkade av spannmål, vilket gör dem odryga.
Spannmål är billigt, men ingen naturlig ingrediens i ett hundfoder. Risken för
foderintoleranser ökar om man använder ett dåligt foder. Valpen ska ha mat 4
gånger om dagen när den är mellan 2-4 månader, 3 gånger om dagen när den
är mellan 4-6 månader och sen 2 gånger per dag. Ger man ett fullfoder som
t.ex Royal så ska valpen absolut inte ha något tillskott av vitaminer eller
mineraler. Nu är
din valp alltså van att få mat 4 gånger per dag med ca 5 timmars mellanrum.
En åtta veckors tollarvalp äter ca 1 dl foder/mål. Fodret ges väl uppblött.
Höll hett vatten (inte varmt kranvatten) på fodret ca 20 minuter innan
valpen ska äta, så sväller fodret snabbt och är lagom varmt då det ska ges.
Om man vill kan man ge den vuxna hunden torrt foder. Så gör vi här i alla
fall. Tänk
på att valpar är individer då det gäller mat. Valpen ska vara lite knubbig,
men absolut inte ge intryck av att vara för fet. Man ska absolut INTE se
revbenen, men kunna känna dem utan problem. Valpen växer också olika fort och
behöver mer mat då den ”ränner i väg i höjden”. Matvägran
kan vara rätt vanligt hos tollarvalpar. Tollaren äter då den är lugn och
avstressad. När valpen nyss har kommit hem, så kan det hända att valpen inte
alls vill äta. Utan konkurrens med syskonen, i en ny miljö och oftast p.gr.a.
stress (valpen får inte lugn och ro) kan den matvägra. Ge valpen mat på en bestämd tid och på en bestämd plats (rätta tiden efter familjens matvanor, så att det blir naturligt). Har inte valpen ätit upp maten på ca 15-20 minuter så ta bort den och försök igen vid nästa måltid. Byt inte ut torrfodret mot annat, eller börja handmata valpen, för då får du garanterat matproblem under resten av livet. Om valpen har ätit dåligt/inte alls så låt den få 1-2 dl (aldrig mer än 2 dl) majsvälling vid ”sängdags”. upp Rumsrenhet
är precis som hos småbarn en mognadssak. När valpen har ätit, lekt eller
sovit behöver den kissa ganska fort, så passa på att ta ut den då. Skulle
den kissa inne, så är ju inte det hela världen, eller hur. Låt en tidning
ligga framme på prov. En olycka kan lätt hända, speciellt i en ny miljö.
Passa alltid valpens lite oroliga beteende då den är nödig. Bestraffa aldrig
en ”olycka”. Det försenar den rumsrenhet som kommer av sej självt så
småningom. Om man passar valpen och lyfter ut den påskyndar proceduren avsevärt.
Skaffa gärna en bur, eller gör en hage av kompost galler och vänj valpen vid
att vara där ibland. Många valpar kommer snabbt på hur man tar sej ur en
kompostgallerhage. Mitzy var helt klart en sån valp. Hon trängde sej igenom
alla sorters hagar vi försökte göra av kompostgaller. Även då vi lade
gallertak på hagen, så sprängde hon sej ut! Buren har många fördelar; dels
så lär sej valpen att koppla av och att vara ensam i korta stunder och dels så
kommer den att säga till om den vill gå ut och kissa eller bajsa, eftersom den
inte vill göra det där den sover. Dessutom så slipper man att riskera att
valpen smyger iväg och gnager på något olämpligt så fort man vänder ryggen
till. Tar man buren med sej när man åker bort, så har ju hunden sin invanda
sovplats med sej och kopplar lättare av. Givetvis så får inte buren bli en förvaringsplats
för en pigg och vaken hund, utan den ska användas när valpen har varit i
farten och behöver vila. Det tar inte lång tid innan valpen själv går till
buren då den är trött. Din
valp kommer säkert, som alla barn med kliande tänder, att vilja ”smaka” på
både det ena och det andra. Samtidigt som du talar om för valpen att den inte
får gnaga på t.ex. mattor, möbler eller sladdar måste du erbjuda den något lämpligt
att gnaga på, förslagsvis ett oxhudsben. Skaffa ett lager redan då du köper
valpen. Att man tidigt grundlägger goda gnagvanor kan rädda många möbler så
det är en god (!) investering! När valpen ska lära sej att gå i koppel bär man den med sej en bit hemifrån och låter den gå hemåt. Det är betydligt lättare än att försöka att få den att lämna hemmet och tryggheten. I början ska man inte ställa några krav på hur valpen går i koppel, men så snart den går med dej och tycker att det är roligt så är det dags att lära den att inte dra. Låter du din unga hund dra i kopplet, så har du snart en vuxen hund som drar i kopplet. Var som alltid, konsekvent och se till att det roliga händer hos dej. Låt aldrig din valp gå fram och hälsa på andra hundar i koppel, även om den andra hundägaren vill det. Din hund är ute och går med dej. Ska din hund leka med andra hundar så ska de vara lösa och utan halsband. Det har hänt att hundar har fastnat i sitt eget, eller andras halsband och brutit klor och tänder och till och med skadats så allvarligt att de avlidit. Ta för vana att alltid ta av halsbandet samtidigt med kopplet. Om man inte använder retrieverkoppel, så kan man fläta fast kopplet direkt på halsbandet och slipper på så sätt karbinhaken som kan vara i vägen, särskilt på små och unga hundar. upp Inkallningen
är det allra viktigaste att lära sin hund och bör starta på en gång du har
tagit hem din valp. Använd bara din hunds namn i positiva sammanhang. Börja gärna
med att ropa namnet och ”hit”, eller vissla med visselpipan, då
valpen ska få godis. Blås alltid 2 korta signaler då valpen ska få mat, även
om den redan sitter och väntar och tittar på dej. Det gäller att pränta in
att 2 korta signaler betyder något positivt och gott (mat). När den lärt sej
det, så kommer den alltid att komma på när du blåser 2 korta signaler. Använd
inte denna inkallningsform så ofta att den tappar betydelse för hunden. Den måste
ovillkorligen komma varje gång som du visslar. I lite mer halvslöa
situationer, kalla på hunden med namnet. Då får du en hund som blir lycklig
och kommer i full fart när du ropar/visslar. Om valpen inte skulle komma
direkt, så spring alltid ifrån valpen. Ett annat sätt att få en
”trotsig” unghund att komma är att göra den nyfiken. Sätt dej på marken
och krafsa med en pinne eller liknande, så kommer säkert hunden. Det är
viktigt att inte koppla hunden varje gång den kommer till dej. Ropa/vissla ofta
bara för att ge valpen en godisbit. Vid all
inlärning gäller det att först att få hunden att utföra det vi vill (när
det gäller mer komplicerade moment får man dela upp inlärningen i mindre
delmoment). Använd din fantasi! Alla medel är tillåtna så länge hunden
tycker att det är kul. När hunden har gjort som du vill ett par gånger, så börjar
du att använda kommandot. T.ex. när hunden ska lära sej att sitta på
kommando, tar du en godisbit eller något annat som hunden gärna vill ha och för
det ur hundens synvinkel över hundens huvud. För att kunna fortsätta att
titta på godiset, så kommer hunden att sätta sej. Då berömmer man
givetvis och ger hunden godiset eller saken. Tryck aldrig ner baken
på en hund som inte vill sätta sej. Det leder bara till att pressar tillbaka
mot din hand och det blir en kamp mellan er.
När
valpen har satt sej på tecknet några gånger säger man sitt samtidigt som man
gör gesten med handen. Kommandot ska komma precis då valpen börjar att sätta
sej. Om man använder kommandot innan hunden vet vad den ska göra, kan den lätt
sammankoppla kommandot med fel handling. Om du dessutom lär hunden sitt med att
visa en öppen handflata motvalpen, så ha du även lärt in ett nyttigt
handtecken som du har nytta av sedan. När
du ska ge valpen mat så sätt den först håll valpen om bringan med handen, låt
valpen sitta några sekunder släpp sedan med kommandot ”så”. Snart lär
sej valpen att sitta och invänta ditt kommando innan den kastar sej över
maten. När valpen klarar det och är lite äldre kan man öka svårighetsgraden
med att den inte får börja att äta förrän den tar ögonkontakt med dej.
I
all inlärning är det konsekvens och beröm som ger resultat – aldrig
bestraffningar! Tillsammans
med att valpen får lämna av saker till dej och får beröm + 2 korta
visselsignaler vid matdags + sitt och stanna kvar innan den får maten vid
kommandot ”så”, så har du redan en halvvägs utbildad apportör. Det låter
enkelt, men det fodrar som sagt konsekvens, upprepning och beröm i det oändliga
till att börja med.
Variera
belöningen efter humör. Godis har en lugnande effekt och jaktlekar skruvar upp
valpen.
Med lek
går det utmärkt att lära valpen många saker som ni kommer att ha nytta av
under många år framöver! Träna ofta och i korta pass (med en
valp bara någon minut åt gången). Träningen får aldrig bli tråkig, varken
för hunden eller för dej. Strunta i att träna om dt känns motigt en dag,
hellre än att du och valpen blir osams.
Glöm
inte berömmet! Det
ska komma så fort valpen börjar att göra rätt! Det är naturligt att valpar och unghundar ibland blir rädda för saker, som de annars aldrig har brytt sej om tidigare. Trösta dej med att det säkert, om du hanterar de uppkomna situationerna rätt, växer bort! Pjåska aldrig med en hund som blir rädd för något! Bry dej inte om valpen, utan prata med det som skrämde den (även om det är en sopsäck!) rikta din uppmärksamhet mot det skrämmande och låt hunden få komma i sin egen takt. Tvinga aldrig hunden. Fall inte för frestelsen att gå en omväg runt det som skrämmer din hund. Gör du det, så bekräftar du ju för din hund att det verkligen var farligt (du är ju tydligen också rädd). En ledarvarg skulle t.ex. aldrig gå en omväg om en sjö för att en av de andra vargarna är rädd för vatten! upp Det är
viktigt att vara konsekvent mot en valp (och givetvis även mot den vuxna
hunden). Bestäm dej därför för ett antal regler som alltid ska gälla för
din hund. Några av de regler som mina hundar har att rätta sej efter är att
de inte får gå utanför dörren innan de har tagit ögonkontakt med mej, de får
inte hoppa ur bilen utan kommando, de får inte börja springa lösa utan koppel
innan jag har sagt ”hopp och lek”. Har man
från början en del regler så slipper man de problem som många får när de på
allvar ska börja att träna sin hund, nämligen att hunden vill vara den som
bestämmer. Du kan aldrig bli flockledare på hundklubben om hunden är ledaren
hemma! Dessutom så blir livet både enklare och tryggare för er båda om du
t.ex kan lita på att hunden sitter kvar i bilen, medan du kanske lastar i och
ur andra saker. Hur din
valp ska bli beror till stor del på vad du och hundens övriga omgivningar gör
den till. En hund som är van att få en och annan godbit vid bordet kommer vid
varje mål att tålmodigt sitta och vänta på dessa bitar. Ofta med ”snålvattnet”
rinnande. Den hund som däremot inte fått något, förväntar sej däremot
inget och saknar det därför inte. Vill man ändå ge hunden något extra kan
den ju få det senare i sin matskål. Har man bestämt för att hunden ingenting
ska ha vid bordet gäller det att göra detta fullkomligt klart för sina gäster
och de som man hälsar på. Mina hundar vet att man sällan får något vid
bordet hemma, men så fort vi kommer bort så börjar de tigga. Uppenbarligen
har det hänt någon gång att någon har matat dem trots mitt vakande öga. Om din
hund vill göra något som den inte får när den är kopplad (t ex hälsa på
eller bråka med andra hundar), så hindra den inte genom att dra i
kopplet. Då lär sej hunden att lyda i kopplet och fullständigt strunta i dej
då den är lös. Ta i stället tag i skinnet på båda sidor om hundens hals,
se den i ögonen och tala om att valpen gör fel. Var sedan extra rolig, så att
valpen inser att det roliga händer hos dej. Om du vill lära din hund att gå lös på tomten, kan du prova det här: Gå med din hund kopplad några varv runt tomten. När hunden vill gå över till grannens tomt, så ryck till bestämt i kopplet och säg "nej". När då hunden kommer tillbaka till din egen tomt så ger du mycket beröm. Beröm även då hunden följer med dej på din promenad och håller sej på "rätt" sida tomtgränsen. Börja inte för fort med att lita på att hunden kan gränserna. Den kommer att testa dej många gånger innan du kan säga att den är någorlunda säker. Det finns aldrig några genvägar utan det som gäller är att man är konsekvent och aldrig ger upp. Som i all annan träning så ska man alltid sluta med ett lyckande. Alltså när du inte har behövt korrigera hunden. upp Om du har en boll som leksak, så använd den på rätt sätt! Låt gärna hunden leka själv med en boll som inte är för liten, så att den kan fastna i halsen. Kasta INTE bollen hur som helst. Då är det lätt att du får en stressad hund som blir "bolltokig". Om du ska kasta en boll, så lär då först hunden grunderna i apporteringen. Alltså att den kan lämna i hand. Gör det till en liten träning. Låt hunden stanna kvar, kasta bollen och sen får hunden hämta bollen. Om du ser att hunden börjar att stressa upp sej, så sluta att använda bollar ett tag. Sen kan man prova igen. Ännu värre är det om man börjar att kasta pinnar, som man kan hitta överallt på en skogspromenad. upp När du
bestraffar din hund, så gör det på ett värdigt sätt. Du är den
obestridlige ledaren. En sådan är lugn och sansad. Lär valpen så
snart som möjligt att ”NEJ” betyder att den omedelbart ska sluta med
det den håller på med. ta tag i skinnet på båda sidor om hundens hals, se
den i ögonen och tala med lugn röst om att det den gjorde var fel. Hur länge
du ska hålla på beror på hur tuff din valp är. Pröva dej fram. För en vek
valp kanske det räcker med din röst som bestraffning. Se bara upp så att
hunden inte lurar dej! Gör den genast om samma ofog, så var din bestraffning
inte tillräckligt tydlig. Är du säker på att hunden förstod vad den hade
gjort för fel? Efter varje bestraffning, oavsett hur den har skett, så måste
du och din hund ha en trevlig stund ihop. Ge hunden ett lätt kommando
som den säkert kan och beröm då den har gjort rätt. Det är viktigt att
hunden får veta att du inte längre är arg. Använd i inlärningsskedet aldrig
”NEJ” när hunden är utom räckhåll. Då kan den få för sej att
det går att trotsa dej (och det gör det ju inte!) Ex. på
när det kan behövas bestraffningar är då valpen gör något mycket förbjudet
som att den kanske tuggar på en el-sladd, biter dej i näsan o.s.v. Använd
inte bestraffningsmetoden vid inlärning! Då förknippar
valpen inlärningssituationen med det obehagliga straffet och kan inte lära sej
något alls. Du behöver aldrig skrika, för valpens hörsel är mycket bättre
än din. Börja
miljöträningen i er närmaste omgivning och utöka efter hand. När du får
hem valpen så är ju också den dagliga promenaden i omgivningarna en helt ny
upplevelse. Ta inte med en liten valp på stora evenemang innan den har hunnit
med några mindre utflykter. Träna också på att åka bil, buss, tåg, båt
osv. så snart som tillfälle ges. En hund som från början har vant sej vid
att vara med i olika sammanhang blir en harmonisk hund som sällan eller aldrig
blir förvånad över vad vi människor kan hitta på! En bra grundregel är att
om det inte är omöjligt eller olämpligt så ska hunden få följa med! ”Plocka” mycket
med hunden så att den tidigt vänjer sej vid att du klipper klorna, tittar den i
munnen, rengör öronen osv. Låt även andra människor ta i hunden, först människor
som hunden känner, men senare även främmande personer. Detta är jätteviktigt om
du tänker ställa ut din hund, tävla i lydnad eller bruksgrenar, men även i andra
sammanhang har man stor nytta av att hunden känner sej trygg även med främmande
människor, t.ex. vid veterinärbesök. Självklart
ska du och din hund leka och ha roligt tillsammans. Tänk bara på att för
mycket jaktlekar (boll- och pinnkastning samt lek med andra hundar) är
stressande. Risken finns att din hund blir en ”pinnidiot” och det är inte
roligt. Begränsa hämta-övningar till högst ett par vid varje träningstillfälle
och utforma de hellre som leta-övningar än ”rusa-i-full-fart-lekar”. Se
till att inte heller andra personer kastar för mycket pinnar och bollar till
hunden. Vi har gjort så att våra hundar har några kompisar som de får leka
med och andra hundar får de inte ens gå fram och hälsa på. Vi låter aldrig
våra hundar morra åt oss i några som helst situationer. Det är lätt att de
då får för sej att de kan klättra i rang i flocken. Däremot morrar de mot
varandra då de leker. Att lära
in en tävlingsmässig apportering kan vara väldigt lätt eller väldigt svårt.
Det är lättast och resultatet blir bäst om man först lär hunden att ta
apporten, hålla, sitta kvar, inkallning med apporten i munnen o.s.v. innan
man gör ett helt moment av det. Gör man rätt, så kommer hunden aldrig på
att den kan leka med och tugga på apporten. Skilj dessa övningar helt från
eventuella kast- och jaktlekar. En valp
ska aldrig motioneras. Korta dagliga promenader för att utforska omgivningarna
räcker gott och väl. Det finns så mycket annat roligt man kan hitta på med
sin hund på hemmaplan! Långa joggingturer och cykelturer ska man vänta med
tills hunden är minst 1år. Från det att valpen är 4-5 månader
kan den även utan risk följa med på lite längre promenader om man bara tar hänsyn
till valpen. Om hunden är lös kan den ju själv anpassa sitt tempo till vad
den orkar. SSRK De som
inte är med i SSRK (Svenska Spaniel- och Retriever klubben), bjuder jag på
medlemsavgiften det första året. I medlemsavgiften så ingår tidningen Apportören
(4 nr/år) och ibland en lokal tidning, du har rätt att delta på SSRK:s kurser
och utställningar. NSDTR
Tollarna
har en egen klubb som man kan bli medlem i. Den heter Nova Scotia Duck Tolling
Retriever klubben. Det kostar 200:-/år för helbetalande och 50:-/år för
familjemedlemmar. Då får man tidningen tollaren 4 ggr/år. Där står alla off
resultat inom utställning, lydnad, jakt, bruks, mentalprov, HD röntgen och ögonlysningar,
så det kan varmt rekommenderas. Där
finns även rum för alla aktivitetsgrupper att annonsera om sina aktiviteter. SKK Svenska
Kennelklubben är också en hundklubb som kan vara bra att vara med i om man
gillar att ställa ut hundar på kennelklubbens utställningar. Då får man även
tidningen Hundsport varje månad.
SBK Svenska
Brukshundklubben kan man gå med i om man gillar att tävla i lydnad,
bruksgrenar eller vill gå deras kurser. De har tidningen Brukshunden som kommer
ut jag tror att det är 6 nr/år. För
min del så tycker jag att det är bättre att gå så många kurser som möjligt
i SSRK:s regi, eftersom de vet så mycket mer om retrievers. SBK:s kurser är
mer för blandade raser. Jag tycker ju att det känns bättre att ha en
kursledare som vet hur ens egen ras fungerar. Det kan ju bli lite fel om man börjar
träna en tollare på samma sätt som t.ex. en schäfer. Hundsport
4/93, 9/97 Hundliv
1/05, 3/99, 3/96 Jakthunden
5/96 Jaktmarker
och Fiskevatten 12/98 Raskompendium
att köpa av Tollarklubben Ett föredrag
av Alison Strang, Westerlea´s kennel Canada The Nova Scotia Duck Tolling Retriever, skriven av Alison Strang och Gail MacMillan Rasboken
–93, 98, 03 köper man också genom Tollarklubben A breed apart, Gail MacMillan Agrosofens
http://www.agrosofen.se Duck Dog´s http://www.duckdogs.nu Lönnlövets
tollare
http://www.lonnlovets.se My´s
sidor där det finns allt att hitta om tollare www.surf.to/tollaren
och http://start.at/tollaren Vildandens
kennel http://www.vildandens.com Tollarklubben
www.tollarklubben.org Tollardatabasen med stamtavlor på många tollare http://www.breedbrowsers.com/Tollers/
Versions one´s
http://hem.passagen.se/hund-liv
Genetica
www.genetica.se
Agria
www.agria.se
Doggy
www.doggy.se FASS
Vet www.fassvet.nu Teba
www.teba.nu Svenska
Kennelklubben www.skk.se Västerviks
Brukshundsklubb www.vasterviksbk.nu
Jaktkassan
www.jaktkassan.nu Svenska
Spaniel och Retrieverklubben www.ssrk.nu Det är
rätt bra om man gör til en vana att gå igenom hunden en gång i veckan. Men
det menar jag att du kollar öron, tänder, ohyra, klor och t.ex om den behöver
trimmas. Jag
har fått kopiera hur man trimmar från Kennel Lönnlövet och där står rätt
bra hur man ska göra. Annars så får du så klart ringa eller komma hit, så
kan jag visa dej! Klorna
klipper man vid behov. Det kan vara rätt ofta på en del hundar, mindre ofta på
andra. Det beror lite på hur man bor och rastar hunden och naturligtvis tillväxten.
Oftast så växer framklorna fortare än bakklorna. Medan valpen är liten, så
kan man klippa (eller låtsas att klippa) klorna en gång/vecka. Man får aldrig
klippa i pulpan, för då börjar det att blöda. Tänderna
kan man borsta med en tandborste, eller bara gnugga med en tops. Om man gör det
kontinuerligt, så är risken mindre att hunden senare får tandsten. Det kan ju
vara lämpligt att göra tillsammans med den andra vården av valpen. Öronen
ska man alltid vara noga med. Om man ser att det börjar bli rött i örat så
kan man med fördel använda Epiotic. Många gånger går det bort i stället för
att utvecklas till en allvarlig öroninflammation. Det är receptfritt och kan köpas
hos veterinär/djursjukhus. Fästingar
ska man så klart ta bort så fort man märker att de har en på sej. Så på
sommaren så är det extra viktigt att man går igenom hunden varje dag! Att
visa dominans för sin valp behöver inte vara så svårt. Men det gäller att
stämma i bäcken……. Nästan
alla valpar provar gränserna rätt tidigt och det är då det gäller att vara
uppmärksam! Man kan tycka att det låter gulligt när den lilla valpen morrar då
man ska lyfta den, eller ta ett ben ifrån den, men kom ihåg att det inte är
lika kul om den väger 20-25 kg! Jag är
av den åsikten att valpen/hunden aldrig ska tillåtas att morra mot människor.
Det är för mej en dödssynd! När
valpen gör det, för det kommer den att göra förr eller senare, så ta upp
valpen i nackskinnet och skäll på den att så får man minsann absolut inte göra!
Antagligen så protesterar valpen högljutt och beklagar sej, men stå emot ”tollarblicken”!
Tänk dej att det är en vuxen hund som du har framför dej, så kanske det går
lättare! Andra
dominanshandlingar kan vara:
För de
som har hanhundar är det extra viktigt att visa vem som är flockledare. Hanar
har nämligen en tendens att tycka att de är snygga och kaxiga, precis som
bland människorna! Om man
lägger ner mycket tid på valpen/unghunden så blir det väldigt mycket enklare
sedan. Man brukar säga att olater som man inte har fått bort då hunden är
2-3 år, dem får man nog lära sej att leva med. Så tänk
igenom hur du vill att din valp ska vara som vuxen. Ska den ofta umgås med barn
och folk, så miljöträna det mycket. Ska den åka bil ofta så lär den det försiktigt
i början så att valpen tycker att det är jättekul. Vi har
alltid gjort så att vi försöker att alltid ha våra hundar med oss så mycket
som möjligt, så att de blir vana allting. Så om vi t.ex är på en marknad
med Mitzy och stannar vid ett stånd och tittar, så lägger hon sej bara ner
och vilar. Det gäller
att få hunden att förstå att det är du som är flockledare, så när du är
med behöver bara hunden lita på att du fixar det som eventuellt kan komma att
hända. sidan uppdaterad 18 november 2012 |