Dagbok 2004 >>>

13/12 Nu väger Pyttan 17.2 kg

21/11 Ja tänk att nu har det hänt igen! Återigen så var det en finsk domare som gav Pyttan CERT och BIR på SSRK utställningen i Umeå! Otroligt chockartat blev det i alla fall! Men roligt efter djupdykningen i Sundsvall förra månaden då hon fick en 3:a! Det var ju sanningen att säga inte så väldigt mycket konkurrens, för det var bara en tik förutom våra Hummelvikare, men vi har ju varit på så många utställningar där de inte har delat ut CERT också så vi blev så glada så. När jag då ringde hem för att tala om för Leffe hur det hade gått så blev han ju så klart superglad. När vi kom hem rätt sent på kvällen för naturligtvis så ville vi ju vara kvar till BIS finalerna, även om domaren tackade tollaren så klart det första han gjorde utan att vara otrevlig! *gapskratt* Skämt åsido, det är ju ändå roligt att få springa med så många snygga hundar och det är man ju ändå inte van vid direkt. I alla fall då vi kom hem så hade Leffe och Thomas lagat mat och gjort en CERT tårta till Pyttan bestående av franskbröd i skivor med hundkletmat (alltså burkmat) emellan och grädde och frolic ovanpå. Så Pyttan smaskade och åt. Det var faktiskt en superbra idé. Sen träffade vi några eventuella valpköpare som kom och hälsade på oss på utställningen. Alltid lika roligt att få tala tollare och Hummelvikare. Så jag hoppas att de orkar vänta och tar en valp efter Pyttan om allt går som det ska. För om bara Leffe lyckas starta henne i lydnad och ta pris där så parar vi henne på nästa löp som troligtvis blir till sommaren eftersom att hon löper nu. Bilderna från utställningen har Susanne som äger Kenzo tagit. De från ringen är då vi tävlade om BIS och de tackade tollaren och en del andra på en gång! *skratt*, men roligt att få visa upp en tollare i alla fall.

2/11 Snälla Malla kom hit idag så vi mätte Pyttan och Bee-Kini och nu är Pyttan 48 cm precis som mamma Mitzy!

1/11 Äntligen så har Pyttan nu börjat att löpa! Så nu är det bara att hitta en lämplig kavaljer till henne och att jaga på husse så att hon får fler meriter innan parningen som troligtvis sker vid nästa löp. (om vi har hittat någon bra hane såklart!)

29/10 Ny vikt på Pyttan. Nu väger hon 17.5 kg

5/10 Nu äntligen har jag lagt in bilderna från tollingen....(skäms...) Leffe och Pyttan tränar på och hoppas kunna starta på tollingjaktprovet i Ockelbo. Nu kanske det inte blir så, för Pyttan gillar inte söket så värst vidare mycket. De andra momenten går jättebra. Men det är ju ett tag kvar så vi får väl se om det är bara en liten formsvacka..... Pyttan är i alla fall helt skottsäker då man tränar med henne. Vi brukar skjuta ca 6 skott och hon kollar inte ens varifrån ljudet kommer utan sitter bara fokuserad på uppgiften. Hon tar som sagt fåglarna bra i vattnet också, men vi kanske får rikta in oss på TJP till våren i stället....

29/9 Idag så fick jag följa med Pyttan och Leffe ut och träna igen. Vi åkte ner till vattnet och tränade dubbelmarkeringar med skott och tolling. Vi sköt 6 skott både då hon var i vattnet och då hon satt och väntade på att hoppa i efter dummiesarna. Inte någon gång reagerade hon på skottet så det var ju skönt! Tollingen har hon inte fått riktigt koll på, men det blir bättre och bättre. Förra gången då Leffe var och tränade själv så tollade han med Pyttan uppe på landbacken. Då gick det superbra. Idag så var det lite för många saker som blev nya, jag var med och så var vi nära vattnet... Men Pyttan var duktig i alla fall för hon hoppade inte i vattnet en enda gång, men hon funderade mycket....

26/9 Idag så fick jag följa med på deras träning! Jag måste faktiskt erkänna att Pyttan var duktig! Hon var helt tyst och hade rätt bra stadga. Leffe sa att den brukar vara bättre, men hon blev väl lite "Pyttanyr" då jag var med, eftersom att hon inte är van det. Några bilder blev det i alla fall. Så nu hoppas jag att det är på "G" på med resten också. Men huvudsaken att de har roligt tillsammans och att de tränar och de är verkligen kompatibla de där två, alltså Leffe och Pyttan. Jag blev faktiskt lite motvilligt stolt över Pyttan!

24/9 Idag så var vi iväg och köpte några fåglar. De hade bara en and, så det blev den och några krickor. Så Leffe tog Pyttan då vi kom hem efter vår fågelshopping och for ut och tränade. Det gick jättebra. Pyttan tog krickan utan problem i vattnet och satt lugn och fin och vänta tills det var hennes tur att jobba. Han gjorde även en dubbelmarkering med dummie och fågel och det var inte heller några problem. Pyttan tog fågeln som var nr 2 först och sen ut och hämtade dummien. Så nu hoppas jag att jag kan övertala Leffe att starta med Pyttan på tollingjaktprovet som en ren träning. Jag var inte med på deras träning så därför blir det inga bilder på Pyttan....

?/9 Nu väger Pyttan 17 kg

16/9 Pyttan har faktiskt blivit riktigt duktig. Nu kan Leffe göra dubbelmarkeringar på vattnet och Pyttan sitter snällt kvar och är tyst tills han kommenderar henne att hämta. Hon börjar också på att bli bättre på att lämna av i handen än vad hon har varit tidigare. När det gäller lydnadsmomenten så är det bara ståendet som de inte har lärt in ordentligt. Fortfarande får hon lite dubbelkommando på läggande, men snart så....

12/9 Leffe och jag åkte iväg och tränade lydnad med Mitzy och Pyttan. Så nu får jag faktiskt ge mej och erkänna att Pyttan är faktiskt duktigare än vad jag har trott....Det är ju en bit kvar till start men nu ser det överkomligt ut i alla fall, så det kanske blir en lydnadshund i lydnadsklass 1 från Hummelvikarna till slut! Kämpa på Leffe och Pyttis!

3/9 Idag så la Leffe ett blodspår åt Pyttan som var ca 450 m. Nu hade hon en sån dag att hon spårade ingenting, så det är nog bara att börja om från början med henne. Nu gick hon tom förbi klöven i slutet. Men Pyttan är ju Pyttan.....

31/8 Idag så provade vi att gå ett anlagsklass i viltspår. Provade var rätt ord, för hon blev inte godkänd och det hade jag inte väntat mej heller... Hon började jättebra, men sen är det ingen som vet vad hon spårade, för spårade gjorde hon. Men det är ju jättebra att man ändå får gå hela spåret med dem, så hon fick ju hitta klöven på slutet som hon stolt bar till bilen och husse! Sen var det väl inte de bästa förutsättningarna för mej direkt... Det regnade och sen fick man gå 600 meter rätt upp på ett berg för att komma till spåret. Sen i själva spåret så gick man över ett berg så jag gick ju bara och funderade över om nästa kotkompression skulle inträffa.....Men allt gick bra, så nu hoppas jag verkligen att det kommer att gå att få tag på mer blod, så att man kan träna mer med hundarna. Det var ju lite olyckligt att det inte har gått att få tag på blod på affärerna. Men vi tar nya tag så klart och kan man betala flera hundra kronor för att åka på utställningar och där ha domare som ibland inte kan rasstandarden så känns det bra att betala för ett utomordentligt träningstillfälle där man dessutom får med sej en klöv hem! *skratt* Sammanfattningsvis så kan man säga om Pyttan att det var ett väldigt lämpligt arbetstempo i alla fall! *skratt* Dessutom så var hon i alla fall duktig på att bära, för hon bar klöven hela vägen tillbaka till bilen i 600 meter! Så här gläds vi åt det lilla..... *skratt*

26/8 Idag så har jag provat med fågel på Pyttan! Det gick bra eftersom att jag hade Bee-Kini som var ute och konkurrerade om fågeln. Hellre än att lillsyrran ska få den så tar hon den själv! Så det gäller ibland att överlista dem. Men Pyttan var duktig och väldigt stolt då hon gick med fågeln i munnen. Sen på em så la jag ett blodspår till. Men den här gången fick det ligga bara i drygt 2 timmar eftersom att det var ett oväder på väg. Nu spårade hon mycket bättre. Bloduppehållet var inga problem, så det var ju bra. Det var ca 500 meter långt, men inte så mycket i skogen eftersom att det var små bäckar överallt. Det gick över en åker och sen i skogskanten och slutet var på ett hygge med sly. Pyttan fick ju bära klöven tillbaka till bilen så klart. Då passade hon på att gräva över den nere i ett dike! Men som tur var så såg jag vart det var så jag kunde gå dit och hämta den. Hon tycker väl att det är bästa sättet att få ha något ifred i den här flocken! *skratt*

24/8 Idag så har jag lagt ett viltspår åt Pyttan. Jag lät det ligga ca 4 timmar. Det började jättebra Pyttan spårade som om hon inte hade gjort annat....men så kom tollartakterna in så klart. Eller rättare sagt hon gjorde en "Pyttan" och det var ju länge sen man blev förvånad om man säger som så....Först så la hon sej och badade i ett lerdike, sen blev hon helt galen på att käka blåbär! Hon mumsade som om hon aldrig hade sett mat i hela sitt liv. Men då hon hörde att jag började bli upprörd, så satte hon igång att spåra igen. Bakspåra....Då kände jag att nej nu ger jag upp och går tillbaka till bilen, men nej tänkte jag inte en gång till att hon ska få sin vilja igenom. så jag var cool och väntade ut henne. Till slut så började hon spåra igen, men plötsligt tvärstannar hon och lyssnar och börja skälla in mot skogen. Då hör jag att det är en hund som också går ett spår....Typiskt....Hur som helst så struntade hon i hunden efter ett tag och började att spåra igen och hittade slutet. Då blev det nästa "Pyttan", men det var faktiskt bara mitt fel. Jag hade lagt älgklöven bakom ett träd som hade blåst av. Sen var det två stycken kvisthål, så det såg faktiskt nästan ut som ett MH-spöke! Så naturligtvis så började hon skälla på den också, men hon gick fram själv och kollade av den och hoppade upp på den också för att riktigt kolla vad det var för nåt. Så det är precis som vanligt att inte har man tråkigt med en tollare i huset eller i skogen! *skratt*

9/8 Jag förträngde ju helt att berätta om Pyttans och min succé i ringen på tollarspecialen. Om man ska säga lite bakgrundsfakta så var det otroligt varmt på utställningsområdet. Till råga på allt så har jag ju haft jätteont i höften efter att jag ramlade före jul. I alla fall så fick vi ju höra att domaren hade varit stenhård mot ukl hanarna. Dessutom så var det några tikar före Pyttan som fick andra pris. Så då vi fick första pris så var vi ganska överväldigade och förvånade så klart! Det var rätt många ukl tikar och alla var verkligen jättefina. Sen då vi skulle in igen och tävla i kk så var det fortfarande jättevarmt och en jättestor ring. De första varven gick bra, men sen trodde jag att jag skulle få en hjärtinfarkt! Domaren tog ganska snart ut 4 tikar och det var lite oklart om nr 5. Jag kunde helt inte springa för jag hade så ont i höften.... Det är ju tur i oturen att Pyttan inte är så väldigt vacker att hon hade något att göra med utgångsresultatet i alla fall. När jag hade gett upp totalt och gick stapplande runt i ringen och hade ONT!!!! så stapplade jag vidare till Leffe och de andra vid ringen. Då hade de hittat en hund som vi var nyfikna på, så Leffe sa att han sitter där. Vardå? frågade jag helt borta....Men ser du inte att han sitter där alldeles bredvid oss? Nej var då frågade jag med simmig blick.....Men om du följer den vita ringmarkeringen (tejpen) så sitter han där med sin matte....Då först så såg jag hunden. A-Lasses matte Anette var helt övertygad om att jag skulle svimma! Ment ont krut förgås inte så lätt.....Så nu håller vi på att samla kraft till valputställningarna jag och Bee-Kini ska på! *skratt*

10/7 De här senaste bilderna tog jag på Pyttan ute i Gullvik en vanlig kall sommardag! Det var bara 14 grader i vattnet och rätt kallt i luften så vi var alldeles ensam på stranden, så Pyttan fick springa av sej och bada det hon ville! Snacka om att hon älskade den stunden och dessutom fick vara ifrån resten av de röda en stund!

13/6 Pyttan var jätteduktig på träningen. Det som blev lite slarvigt på lördagen var avlämningarna, men det har vi inte tränat, så det var inte så konstigt. På söndagen så fick Leif mer tips och då gick det som en dans. Pyttan imponerade mest på vattenmarkeringen. Dummien blev kastad lite svårare än vad det var tänkt. Pyttan hoppade i och simmade ut, men på vägen så tappade hon bort den. Då simmade on bort en bit och fick vind på den och simmade mot den igen. Då kom det vass emellan så hon höll på att tappa den igen, men hon simmade på och hittade den och kom in med den! Då var tom jag jättestolt över henne! Likadant på en minnesmarkering. Den första enkla hittade hon på en gång och lämnade till Leif. Den andra som var svårare såg det ut som att hon visste var den låg, men då hon sprang in i skogen så hittade hon den inte. Hon gjorde ett sök ända upp till där Leif och Johan stod, men hittade den inte ändå. Då sprang hon ner igen till platsen där hon trodde att den var och fortsatte att söka och då hittade hon den. Lilla gumman var så duktig så i helgen. Men vi märkte på henne på lördag kväll att det nog hade blivit för många intryck för henne för då var hon helt slut i huvudet. Men på söndagen var hon som sagt OK igen. Sen tyckte vi att det såg ut som att hon blev glad över att komma hem till ranchen igen.

7/6 Ja nu har vi då äntligen kommit hem efter MH:t i Sollefteå. Det gick jättebra tyckte vi. Pyttan reagerade i stort sett som vi hade tänkt oss. Det var skönt att se att Mightys sidor hade kompenserat Mitzys brister. Barbro tyckte också att Pyttan var en pigg och glad tollare med typiskt beteende. Här kan du kolla vad hon fick på sitt MH och se lite bilder därifrån. Jag videofilmade hela testet och det var skoj att se.

3/6 Den här senaste veckan så har vi tränat skott inför mentalbeskrivningen. Det har gått jättebra hela tiden. Andra gången vi sköt så gjorde Pyttan ännu en sak som förvånade mej. Vid det allra första skottet så sprang hon bara och busade. Vid det andra skottet så stannade hon och sen stod hon och kollade ut över en åker och sen gjorde hon ett eget fältsök, fastän vi inte har tränat det någon gång förut....Vid det tredje skottet så tog jag en pinne och kastade precis vid skottet och då sprang hon direkt och hämtade den! Frågan är om det kan finnas i generna hos dem att apportera vid skott? Märkligt men fascinerande....Som vanligt då det gäller tollarna. Men jag skulle inte bli förvånad om det är så att det finns i generna med tanke på hur bra jaktmeriter det finns bland alla Duck Dogare! Men ett MH är ju som det är så man kan ju aldrig vara säker på någonting, men jag hoppas att det kommer att gå bra i alla fall!

28/5 Idag så la jag ett lite längre, men fortfarande ett kort viltspår åt Pyttan! Det gick hur bra som helst hon satte ner näsan i backen och spårade klockrent. Så nu ska jag göra lite längre och med en vinkel nästa gång.

27/5 Idag så fick vi reda på att vi har kommit med på MH i Sollefteå med min vän Barbro Börjesson som beskrivare. Det ska bli jätteintressant att se hur det kommer att gå. Det är kul för det är en till tollare samma dag. Så idag så for vi upp i skogen och tränade lite skott och det gick bara bra. 

2/5 Idag så har vi varit på utställning i Skellefteå. Det gick otroligt bra! Pyttis blev BIR med CERT! Så chocken blev stor....Det var ännu roligare eftersom att domaren inte var speciellt givmild med vare sej HP eller CK i någon av raserna. Så det ska bli spännande att se hur det går på de andra utställningarna i sommar.

1/5 Idag så provade jag att lägga ett blodspår med Pyttan. Det gick bara bra. Hon spårade jättefint och blev stolt och glad vid spårslutet då hon fann rådjursklöven. Men innan hade hon gjort så att matte fick "tollarsjukan" (högt blodtryck, hes och rödaktig ton i ansiktet...)! Jag släppte lös henne ute på gården för att hon skulle få pinka innan vi skulle spåra. Naturligtvis så kom det en katt i samma veva. Pyttan drog som en avlöning över vägen och in på grannens tomt med matte vrålandes över nejden! Men lika fort som hon stack så kom hon tillbaka....Vi blev vänner då spåret gick bra, men nog är det tur att hon är husses hund....

8/4 Jag köpte några fåglar till valparna och testade en på Pyttan också. Och Pyttan tog fågeln på en gång, så nu blev tom matte stolt över henne! Det du Marit!

19/3 Eftersom att Bee-Kini blev sjuk så fick vi ta upp henne till vardagsrummet. Så nu har Pyttan varit på besök i mjölkfabriken.....Glömde bort att berätta en Pyttanbravad  igen....Igår höll husse på att äta en sockerkaka, men var tvungen att gå ifrån bordet. Thomas satt kvar och ser hur Pyttan kommer svepande förbi och liksom i förbifarten tog en tugga av den. Thomas sprang efter henne genom hela huset, medan Pyttan sprang i S-formation före Thomas. Sen vet ju Pyttan att man inte får göra på det där sättet och då sneglar hon bakåt för att kolla hur arg man är på henne. Och med den blicken kan man ju inte vara arg så jättelänge heller och det vet hon ju om vid det här laget! *skratt* Det som Pyttans fanclub så kryptiskt skrev om i gästboken var att då hennes fanclub var hit och hälsade på i veckan, så gick vi ner till valparna en stund. Resten av de vuxna hundarna får ju inte gå ner till valplådan, för att Mitzy ska få vara ifred. I alla fall så skulle jag gå upp och hämta något i köket och gick väl för ovanlighetens skull relativt tyst. Vad får jag se? Jo Pyttan i ensamt majestät på köksbordet. Men då blev gammelmatte arg med besked. Men som vanligt så varade det inte länge den gången heller....Och precis som vanligt så är det aldrig tråkigt en sekund med en (eller flera...) tollare i huset. *skratt*

14/3 Nu händer allt på en gång bland Hummelvikarna för nu har även Pyttan kommit igång med att börja löpa. Så hon följer i sin mors fotspår och har nu haft 8 månader mellan sina löp.

13/3 Idag så har Pyttan faktiskt varit duktig! Hörde du Marit, att jag berömde Pyttan!!! *skratt* Idag då Leffe var ute i skogen med henne så var hon som vanligt lös. Då var det en som kom med en hund från ett annat håll, så naturligtvis så skulle Pyttan dit och hälsa. Hon hann väl springa iväg kanske 10 meter innan Leffe vrålade NEJ! Då stannade Pyttan på stört och vände sej om och kollade vad husse ville, så då Leffe då ropade "Pyttan hit" så kom hon på en gång. Det var väl ganska duktigt, eller hur, ni som har följt med på Pyttans tidigare bravader! *skratt*

18/2 Ny Pyttanhistoria: Vi är ju förfallna och har våra hundar i sängen....I alla fall så har ju Pyttan stor respekt för Bäcka som är flockledaren bland hundarna i familjen. En kväll så låg Pyttan under täcket hos Leif (förnämliga jakthundar! *flin*) då Bäcka hoppade upp i sängen. Eftersom att Pyttan inte kunde säga åt Bäcka att gå ner genom att morra åt henne så gjorde hon en "Pyttan". Hon agerade helt enkelt mullvad och for som en projektil under täcket och innan Bäcka hann fatta någonting överhuvudtaget så hade Pyttan knuffat ner Bäcka på golvet och hon fick ha husse för sej själv! Sen är Pyttan väldigt egennyttig, för om Mitzy ligger i sängen hos husse så går Pyttan helt sonika dit och lägger sej också, men om det är tvärtom att Pyttan är där och Mitzy kommer, så då morrar den lilla apan åt mamma Mitzy och snäll som hon är så går hon ju undan. Men nog är tollarna roliga som löser allt på sitt eget sätt.

19/1-04 Nu är det dax för lite nytt om Pyttan också....Leif har kommit igång med lydnadsträningen på henne och tränar en liten stund nästan varje dag sen i julas. Det går framåt så vi hoppas att det kan bli någon start i lkl 1 framåt våren. "Nackdelen" med Pyttan är ju att hon reagerar så väldigt fort på allting... När Leif säger att hon ska sätta sej "bättre fot" så är hon så snabb att vara husse till viljes att hon lika gärna kan snurra ett helt varv som att hamna där hon ska! *skratt* Men charmigt är det. Vi har även kommit igång med skotträningen på allvar. Mitzy får stå över tills vi vet om hon ska ha valpar. Är hon dräktig så börjar vi då valparna har åkt annars så börjar vi efter det tomma ultraljudet. Men nu har vi varit ute i två dagar i rad och ska försöka att träna ett skott varje dag. Pyttan reagerar ingenting på skottet och det känns ju jätteskönt.