|
Papillonens
historia är mycket gammal och ganska skiftande. Man kan följa dess
rötter ända in i 1400-talet. Exteriören, var enligt
porträttmålningar från 1500-talet, förvånansvärt lik våra dagars
papillon. Det skulle dock dröja flera hundra år innan första
exemplaret med resta öron såg dagens ljus. På den berömda tavlan
med Hedvig Eleonoras dvärgspaniels kan man se att svansen bärs på
ekorrvis, vilket lär ha gett rasen epitetet ekorrhund. Dagens
papillon bör inte ha ekorrsvans. Men det är säkert många som
upplevt att papillonen har ett brinnande intresse för att jaga
ekorrar, varför den än idag gör skäl för namnet!
Namnet
papillon betyder - översatt från franska språket - fjäril. De
stora öronen liknas vid fladdrande fjärilsvingar. Bläsens
betydelse är emellertid varierande från trakt till trakt, och
uppfödare till uppfödare. Helt säkert är att den inte haft någon
betydelse vid namngivandet av rasen. Att en fin bläs är ett plus
vill nog ingen ifrågasätta ändå.
1896 lär
den första papillonen med uppresta öron ha kommit till världen.
Enligt forskare Houtart kan det aldrig påvisas om detta berodde på
en mutation eller bara ödets nyck. I sådant fall en ovanligt
förtjusande nyck tycker väl många! Att det skall bero på
inblandning från andra raser anser samma forskare vara uteslutet.
Rasvarianten med uppresta öron blev allt populärare, och 1955
skildes de båda varianterna åt till namnet. Varianten med uppresta
öron fick behålla namnet papillon (dagfjäril) medan den hängörade
varianten fick namnet phalène (nattfjäril). Emellertid är
ursprunget och blodet detsamma, varför det än idag kan födas olika
varianter i samma kull. För att försöka styra detta infördes i
Belgien parningsförbud 1964 mellan varianterna. För att ge
phalènen större chans att göra sig gällande, har den också fått
eget CACIB.
På 30-talet
var rasen ganska aktivt representerad, trots att den ännu inte
blivit registrerad av SKK. Under kriget försvann den i Sverige men
återinfördes på 50-talet av Margita Ströberg, kennel Videbacken.
Hon mötte papillon under en semesterresa i Italien och blev mycket
förtjust. Vid hemkomsten tog hon kontakt med uppfödare i England,
och importerade en hanhund och fyra tikar. Dessa fem hundar blev
de första som registrerades hos SKK efter andra världskriget.
Många
avels- och utställningshundar har även importerats från Belgien,
Danmark och Norge. Rasen har genom åren blivit både populär och
berömd. Populär för sin skönhet, charm och behag, en glad,
sällskaplig och tuff liten kompis, intelligent och läraktig.
Berömd här hemma blev den 1963 då den korades till Sveriges första
lydnadschampion.
Papillonen
är en ras, som utan svårighet försvarat sin plats i täten av
dvärghundar - vissa år överst på topplistan. Det går mode även i
hundraser, och popularitet kan man ta med en nypa salt. Huvudsaken
är att våra duktiga uppfödare inte förtröttas och att vi får in
unga energiska krafter som kan ta vid. Vi skall fortsätta att
jobba för att den svenska papillonstammen får fortsätta att leva
upp till det, långt utanför landets gränser, spridda anseendet som
världsbäst!
Källa:
Papillonringen |