Ögondiagnoser och rekommendationer >>>>

Diagnos

 Förklaring
 

 Arvsgång

 Rekommendation

Total katarakt

Är en grumling av hela linsen som resulterar i blindhet. Ärftliga former är vanligtvis dubbelsidiga. Vid förvärvad (ej ärftlig) total katarakt finns i allmänhet även andra förändringar i ögat. 

Total katarakt hos unga hundar 0-4 år betraktas som ärftlig, om inte påvisbar yttre orsak finns. Diabetes är den vanligaste orsaken. Arvsgången är dock är inte säkert fastställd.

Avla EJ på drabbad hund med misstänkt ärftlig total katarakt.  

Bakre polär katarakt

Grumling under bakre linskapseln. Många är progressiva och ger synnedsättning. Försämras ofta men kan ta flera år.
Liten bakre polär katarakt påverkar inte synen. Hälften förvärras inte under de första åren.

Arvsgången är inte säkert fastställd.

Troligen finns ett samband med total Katarakt. 

Avla EJ på hund med bakre polär katarakt.

Främre
Y-söms katarakt

Små grumlingar i främre linsbarken som ökar i antal och storlek med åldern.

Sannolikt ärftlig men påverkar inte synen. Fortskrider långsamt.

Påverkar inte avelsvärdet.
Para EJ två hundar med Y-söms katarakt.

Övrig partiell katarakt

Katarakter som inte passar in i övriga grupper.
De allra flesta är harmlösa.
En del bör följas upp då det kan bli total katarakt

 

Avel kan tillsvidare ske på hund om ögonveterinären gjort bedömningen "sannolikt EJ ärftlig" på ögonlysningsintyget.

PPM

 

PPM är tunna trådar som utgår från regnbågshinnan. Det är rester från pupillmembranet en vävnad som täcker pupillen under foster stadiet. 
Grava fall

Då kan större delen av pupillen vara täckt av en mörk hinna av samma färg som hundens Iris.

Lindriga fall

Då är en enda PPM tråd tunn som en spindelväv och bara synlig vid undersökning med förstoring.
PPM förekommer sporadiskt i många raser. 

 

Para EJ två hundar med PPM.

Retinal dysplasi,  RD

Näthinneförändring med varierande utbredning från enstaka näthinneveck till total avlossning. Kan diagnostiseras tidigt i hundens liv. 
Retinal dysplasi är en rubbning (dysplasi) i ögats näthinna (retina) som grundläggs under fosterlivet och tidiga valpåldern. Förändringen förekommer i många av spaniel- och retrieverraserna och hos cavalier king charles spaniel, puli, raser med s.k. merle-syndrom och ytterligare några raser (se nedan). Retinal dysplasi (RD) förekommer både i Nordeuropa och i USA.

   
Total retinal dysplasi
Total RD
Näthinnan växer inte fast på sin normala plats utan ligger och flyter i glaskroppen. Ögat är blint. Denna variant förekommer hos labrador retriever, bedlingtonterrier, sealyhamterrier, dobermann och - tillsammans med skelettsjukdom - hos samojedhund och hos schäfer (i USA). Sambandet med de andra formerna av retinal dysplasi är inte säkert fastställt.   En hund med total RD skall EJ användas i avel

Multifokal RD

MRD

 

MRD kan om den är i större omfattning påverka synen. Vid MRD ses ibland även förändringar i linsen.
Flera, mindre omfattande, ”maskformiga” näthinneförändringar kan påvisas. De kan lätt upptäckas vid ögonlysning. Vid mikroskopisk undersökning av ett sådant öga ser man att näthinnan inte är slät utan att de masklika förändringarna motsvaras av rörformiga missbildningar.

Ärftlig hornhinnegrumling och näthinneavlossning. Enligt en undersökning i USA föreligger autosomal reccesiv nedärvning. Polygen arvsgång är möjlig enligt andra. Avla EJ på hundar med total RD eller MRD.
Geografisk RD Hästskoformad avlossning. Stor näthinneavlossning 
En stor och sammanhängande del av näthinnan ligger lös på underlaget. Förändringen sitter alltid i en särskild del av näthinnan. Denna del är viktig för det centrala synfältet, och den geografiska dysplasin påverkar därför med största sannolikhet synförmågan. Om geografisk retinal dysplasi bara finns i ena ögat kompenserar det friska ögat för synbortfallet och hunden kan fungera relativt normalt trots synskadan.
  Avla EJ på drabbad hund.
Retinal dysplasi RD Näthinneveck Kan uppstå av andra än genetiska orsaker.
Hit hör symtom som liknar de ”maskformiga” förändringarna vid multifokal retinal dysplasi men de är antingen mycket små, eller mycket få, eller också finns de på otypisk plats.
På SKK:s datalistor kallas denna grupp ”näthinneveck”. Dessa förändringar kan antingen bestå av rörformiga missbildningar - som vid ”äkta” dysplasi - eller av näthinneveck. ”Rör” och ”veck” är så lika att de inte kan skiljas åt vid ögonlysning. Det är framför allt mängden förändringar och även lokalisationen som avgör om diagnosen blir multifokal retinal dysplasi eller näthinneveck.
Vanligen är symtomen på retinal dysplasi oförändrade under hela hundens liv. Tecken på retinal dysplasi kan dock dyka upp hos en hund som tidigare varit normal. Dysplasin kan även maskeras med tiden så att en hund som en gång haft förändringar senare bedöms vara normal. Para EJ två hundar med näthinneveck
Arvsgången för RD enkelt recessiv och autosomal. Den kan mycket väl kan vara polygen och att den stora variationen i symtombild kan stöda en sådan hypotes. Ägaren avgör själv om en hund med näthinneveck/lindrig RD skall används i avel. En fortskridande form av RD förekommer hos springer spaniel. Extra försiktighet anbefalls för den rasen.
Glaukom

Det finns inga tidiga varningstecken. Diagnosen fastställs först när symtomen är mycket allvarliga. Slutstadiet av sjukdomen är förhöjt tryck i ögat och smärta.
Ärftliga och förvärvade egenskaper samverkar. 
PÅ ögonvitan syns då tjocka ringlande blodkärl. Det sjuka ögat ser större ut än det friska. Hornhinnan blir dimmig och pupillen har slutat reagera på ljus.
Trycket i ögat är ofta dubbelt så högt som normalt.
Hunden har mycket ont och blir passiv och slö.
Sjukdomen utvecklas först när hunden uppnått vuxen ålder.
De två vanligaste orsakerna till glaukom är missbildning i pektinalligament som fungerar som ett silsystem för ögat eller för trång avflödesvinkel.

Är ej fastställd men man kan se en familjär nedärvning. Tikar drabbas oftare än hanar.

Hunden insjuknar oftast när den är mellan 3-5år.

Glaukom kan vara primär eller sekundär.

Kan orsakas t.ex. av skada eller linsavlossning

 

Para EJ drabbade djur.

Arbeta med sjukdomen som med autosomal reccesiv nedärvning.

 

Progressiv retinal atrofi (PRA)

Näthinnan förtvinar långsamt.
PRA påvisas vid ögonlysning långt innan hunden får synproblem. 

En bra regel kan vara att om hunden inte ska gå i avel så bör man ögonlysa hunden lämpligen 3 ggr under hundens levnadstid, förslagsvis vid 3, 5 och 7 års ålder.
Hundar som går i avel måste ju vara ögonlysta inom ett år innan man parar eftersom att tollarna är med i ett hälsoprogram på SKK. 

Det står mer om PRA på den sidan här ovanför.

 

Arvsgången är enkel autosomal reccesiv. 

Föräldrar till PRA-fall är anlagsbärare.

Avkomma till PRA-fall är anlagsbärare. 

25 % av syskon till PRA-fall har PRA. 

2 av 3 friska syskon till PRA-fall är anlagsbärare 

Avkomman måste få anlaget från båda föräldrarna för att sjukdomen skall visa sig

PRA är alltid dubbelsidig. 

På tollare så får man EJ avla på PRA-fall eller anlagsbärare = föräldrar eller avkomma.

Man får EJ heller avla på kullsyskon till PRA-fall då dessa till 67 % är anlagsbärare av sjukdomen. 

Nu finns ju ett DNA test man kan ta för att se om hunden är A=frisk
B=anlagsbärare
C=kommer att utveckla sjukdomen

Ligger på förslag hos SKK att testet ska finnas med som off hos Hunddata.Sjuka hundar bör identifieras. Det räcker inte att slå ut endast de sjuka djuren. Anlagsbärarna sprider sjukdomen

Rekommendation att ögonspegla gamla hundar. 

Entropion Det är en inåtrullning av ögonlockskanten. Detta medför irritation i ögat och ofta skador på hornhinnan. Två former ses hos hund. De flesta anser att detta är ärftligt men det finns inga vetenskapliga studier som bekräftar detta. Bör ej användas i avel
Extropion  Det är en utåtrullning av ögonlockskanten De flesta anser att detta är ärftligt men det finns inga vetenskapliga studier som bekräftar detta. Bör ej användas i avel
Collie Eye Anomaly
CEA
Collie Eye Anomaly (CEA) är en ögonsjukdom som upptäcktes på 1950-talet och som fick namn efter den ras där den då påvisades. CEA finns i hög frekvens hos collie och shetland sheepdog både i Sverige och i andra länder. CEA förekommer även hos border collie och lancashire heeler. Colobom, som ingår som delsymtom vid CEA, förekommer hos basenji, dock utan de övriga, för CEA typiska symtomen. Det är okänt om den sjukdomen är besläktad med CEA. Flera olika delsymtom ingår i CEA. De indelas i primära och sekundära. Primära symtom är CRD (ChorioRetinal Dysplasi) och colobom. Sekundära (följd-) symtom är blödning och/eller näthinneavlossning. Hundar med CEA-relaterad blödning, näthinneavlossning eller colobom bör inte användas i avel.
CRD CRD är en missbildning i åderhinnan (chorioidea) och näthinnan. Diagnosen CRD ställs bäst vid ögonlysning av unga valpar. En undersökning före 8-10 veckors ålder ger besked om en hund har CRD eller inte. Förändringen syns bättre ju yngre valpen är. Senare kan förändringen döljas bakom det blänkande skikt som gör att hundars ögon skimrar i mörker. CRD påverkar synförmågan lokalt men överlappning mellan de två ögonens synfält gör att hunden ändå kan fungera normalt.
I Sverige anges om omfattningen av CRD är lindrig, måttlig eller kraftig.
   
Colobom Colobom är en onormal grop i eller bredvid synnerven. Den uppstår under ögats tidiga tillväxt. Storleken kan variera både i sidled och på djupet. Ett stort colobom kan bilda en ärtstor utbuktning på ögat (se figur 8). Vid ögonlysning av små valpar kan man ofta, men inte alltid, upptäcka colobom. Synnerven kan ändra utseende under uppväxten, både till det sämre och till det bättre. Därför rekommenderas att åtminstone avelsdjur undersöks som vuxna före sin första parning.
Colobom kan orsaka blödning och/eller avlossning av näthinnan. En mindre avlossning kan gå tillbaka och normaliseras. Total näthinneavlossning och omfattande blödning leder till blindhet.
CEA är ärftlig. Tidigare ansågs det allmänt att CEA nedärvdes med en enkel recessiv och autosomal arvsgång. En vetenskaplig undersökning av collie gjord av Berit Wallin-Håkansson tillsammans med kollegorna Nils Wallin Håkanson och Åke Hedhammar utesluter detta helt och visar i stället en polygen arvsgång.
Vi visade även att kullstorleken är mindre i colliekullar där en förälder har colobom. Kullmedeltalet sjunker då från 5 till 4 valpar.
Alla valpar av aktuella raser bör undersökas avseende CEA före leverans, helst så tidigt som möjligt och senast vid 10 veckors ålder. Avelsdjur bör även som vuxna undersökas avseende colobom.
Hundar med CEA-relaterad blödning, näthinneavlossning eller colobom bör inte användas i avel. Hundar med CRD är fullgoda sällskapsdjur men CRD påverkar
avelsvärdet negativt
Cornea dystrofi Cornea dystrofi er en ikke-arvelig fettdeposit-variant som kan ha sammenheng med kostholdet. Den framstår som flekker på hornhinnen. Flekkene består av kalsiumkrystaller eller kolestrol. Sykdommen kan forsvinne av seg selv etter en tid. Noen mener sykdommen har sammenheng med kostholdet, og at tispas (mangel på riktig) kosthold er årsaken til at noen valper fødes med sykdommen.

Här har jag hittat den informationen:
http://no.wikipedia.org/wiki/Øyelidelser_hos_hund#Cornea_dystrofi

Här står det mer om Cordea Dystrofi:
http://www.oejendyrlaegen.dk/cornea_dystrofi.shtml

 

"Min" veterinär sa att den troligtvis är medfödd och mer förekommande inom vissa raser än inom andra. Arvsgången vet man inte riktigt och framför allt inte inom tollarna eftersom att det är så få som har den. Man bör inte använda två st med samma diagnos men annars tycker inte han att det är något som hindrar att man använder hundarna i avel (åtminstone tollare där det inte är så många som har den)