Tävlingslydnad >>>> |
||||||||||||||||||||||
Vad ska man tänka på när man
kommer till en lydnadstävling?
Jag har säkert glömt massor
med saker men då får ni som vanligt maila eller ringa och påminna mej! :=)
|
||||||||||||||||||||||
Jag har pratat med Lollo och fått lov att kopiera hennes otroligt bra och innehållsrika sidor om lydnad och bruks.... | ||||||||||||||||||||||
Lydnad Lydnad kan och bör alla hundar träna. Vad man här bör beakta är en rad olika faktorer för att bästa resultat ska uppnås. För det första ska man alltid vara konsekvent och inte ställa för höga krav. Var ärlig, hunden måste alltid kunna lita på dina uttryck av samtycke och missnöje. Visa initiativ, att det är du som bestämmer och att du är rolig. |
||||||||||||||||||||||
Använd alltid tydliga signaler, det underlättar för hunden och du uppfattas som säker. Uppträd som en ledare. Och till sist skapa rätt relation till din hund. | ||||||||||||||||||||||
Här kan ni läsa mer om Lollo: | ||||||||||||||||||||||
Gå fint i koppel/linförighet |
||||||||||||||||||||||
Använd litteratur | Författare | |||||||||||||||||||||
Hund uppfostran & lydnadsträning | Inki och Roland Sjösten (-91) | |||||||||||||||||||||
Din Hund fortsätter | Sven och Gunvor Järverud (-86) |
|||||||||||||||||||||
Inkallning är så mycket mera | Memea Mohlin (-95) |
|||||||||||||||||||||
Hundägaren | SKK (-84) |
|||||||||||||||||||||
Hundskolans lydnadsbok | HS Sollefteå (-93) | |||||||||||||||||||||
Hundfostran ”Säg aldrig nej!” | Dr Roger Mugford (-92) |
|||||||||||||||||||||
Kort redovisning av
hur jag uppfattat de olika böckerna |
||||||||||||||||||||||
Hund uppfostran
& lydnadsträning |
||||||||||||||||||||||
Allmänlydnad |
||||||||||||||||||||||
Författarna
tränar valpen att inte dra genom att ge den ett litet ryck så att den blir förvånad,
när valpen undrar vad som hände lockar man in den till sig. Om man missat
koppelträningen under valpstadiet och får en jobbig unghund eller vuxen hund så
anser författarna att kraftigare ryck behövs. Rycken skall överraska hunden.
Man ska använda helst ett metallstryp. Först ett ”NEJ” sen ett ryck och
ett vänligt ”gå fint” och sist ett ”bra”. Författarna vill helst att
hunden skall sitta när man stannar, detta för att hunden ska bli passivare och
stillsammare. Boken beskriver även olika miljöer och störningar att träna gå
fint i koppel i. |
||||||||||||||||||||||
Tävlingslydnad |
||||||||||||||||||||||
Bygger
på att man har lärt hunden att inte streta i kopplet. Man håller kopplet kort
och lär in linförighet genom att säga fot då hunden har kontakt, därefter går
man ett par meter, stannar och kommenderar sitt. Sättandet hjälper man hunden
med i tre steg; rättar in, trycker ner baken och berömmer. Författarna
beskriver utförligt hur man ska stegra med olika svängar och störningar. De påtalar
vikten av att planera sin träning. De har också olika problemlösningsidéer
om hunden skulle släpa, sätta sig långsamt, snett eller vara okoncentrerad. |
||||||||||||||||||||||
Din Hund fortsätter |
||||||||||||||||||||||
Allmänlydnad | ||||||||||||||||||||||
Boken beskriver att hunden vill röra sig framför sin förare
i cirklar/bågar. Möjligheten att krympa det naturliga avståndet är genom ökad
kontakt eller dominans. Kontakt får man genom att smeka hunden i mungipan (väckning)
och sedan flytta sig ifrån den. När hunden följer efter och tar kontakt ska
man belöna den med röst och förstärkning (förstärkningar behandlas i eget
kapitel i boken). Dominans kan sättas till exempel genom att ta hunden i örat
eller genom rösten. Det författarna vill är att hunden skall gå in i aktiv
underkastelse så man kan slå om och uppmuntra den igen. Författarna arbetar
helst med lös hund. De anser att koppelryck inte skapar kontakt, endast obehag. |
||||||||||||||||||||||
Tävlingslydnad |
||||||||||||||||||||||
Din hund fortsätter beskriver mycket utförligt hur man bör stegra momentet och ger flera råd och tips hur man får ett fint fritt följ. Författarna arbetar helst med lös hund eftersom kopplet kan vara hämmande för både förare och hund. De anser att grunden till ett fint fritt följ ligger i att hunden vill ha kontakt med sin förare, de påpekar flera gånger i stegringsplanen vikten av att upprätthålla en hög motivation till kontakt och lust i att följa. De beskriver olika typer av förstärkningar och när de är lämpliga. Exempel på förstärkningar; röst, godis, smek i mungipan. De beskriver olika typer av hundar, livliga kontra slöa, och hur man som förare bör agera utifrån typ av hund. Flera illustrationer visar hur man bör agera. De tar även upp olika problem och ger lösningsförslag på dessa. | ||||||||||||||||||||||
Inkallning så mycket mera | ||||||||||||||||||||||
Allmänlydnad |
||||||||||||||||||||||
Memea ser på kopplet som en livlina, det man tar till som en säkerhet. Hon vill att man försöker få hunden dit man vill utan att dra eller rycka i kopplet. Hon menar att det inte finns några mellanting, antingen är kopplet slappt eller sträckt. Är kopplet sträckt drar hunden. Hon tränar att gå fint i koppel utan att själv rycka. Memeas metoder för att korrigera en hund som drar är; först ett nej sen nypa hunden i rumpan och ”den med flit omständliga metoden”. Den senare går ut på att varje gång hunden stretar så gör man det omständligt för den genom att hala in hunden och få den att gå runt och sätta sej. Därefter går man vidare och när hunden drar igen ska den tillbaka, runt och sätta sig. | ||||||||||||||||||||||
Tävlingslydnad |
||||||||||||||||||||||
Inkallnings boken hanterar inte tävlingsmoment, jag valde den eftersom Memea har lite annorlunda metoder vid allmänlydnads träning. | ||||||||||||||||||||||
Hundägaren | ||||||||||||||||||||||
Allmänlydnad |
||||||||||||||||||||||
Eftersom Sven Järverud står som medförfattare till denna bok känns den mycket lik ”Din Hund fortsätter"s beskrivning av detta ämne. Beskriver att det är naturligt för hunden att gå framför sin flockledare i svängar. Man bör försöka locka den lösa hunden till att gå nära föraren. Boken förklarar hur man ska göra följövningar. Man ska smeka hunden i mungipan sen snabbt förflytta sig ifrån den och belöna när den kommer ifatt. Använder inte koppel för att korrigera utan att gå fint i koppel lär man hunden genom att bygga på kontaktsökande till föraren. | ||||||||||||||||||||||
Tävlingslydnad |
||||||||||||||||||||||
Författarna förklarar mycket kort att om man vill tävla är det bra att lära hunden att sitta vid halter. De förordar lös hund vid inlärning men att man kan använda koppel som hjälpmedel senare vid finjusteringar. | ||||||||||||||||||||||
Hundskolans lydnadsbok | ||||||||||||||||||||||
Allmänlydnad |
||||||||||||||||||||||
Boken ger inte några separata modeller för att gå fint i kopplet till vardags. | ||||||||||||||||||||||
Tävlingslydnad |
||||||||||||||||||||||
Författarna börjar med att lära hunden sitt. När hunden kan sitta ställer man sig bredvid och när hunden tar kontakt belönar man den. Därefter klappar man lätt på vänster ben, säger fot och börjar gå. Man ska ha koppel på och om hunden avviker ska man korrigera med ett kort ryck. När hunden intar rätt position igen ger man den ett vänligt fot. Författarna anser att man vid inlärningsfasen ger mycket stöd genom sitt kroppsspråk, detta arbetar man sedan successivt bort. Boken har förslag på problemlösning till; ointresserad hund, släpande hund och uppjagad hund. Författarna anser att det fria följet bygger på linföringen, man tar bara av kopplet och fungerar det inte så sätter man på det igen. Fritt följ behöver inte tränas som separat moment enligt dem. | ||||||||||||||||||||||
Hundfostran ”Säg aldrig nej!” |
||||||||||||||||||||||
Allmänlydnad |
||||||||||||||||||||||
Författaren menar att eftersom hunden har en högre gånghastighet (ca 11 km/h) än sin förare (2-5 km/h) så blir det svårt för hunden att gå intill. Han anser att gå fint i koppel lär man bäst med ett flexikoppel, där klicket i kopplet fungerar på samma sätt som vid operant inlärning (klicker). Han använder platt halsband för att inte orsaka obehag för hunden. Flexikopplet används för att kopplet ska kännas ändlöst för hunden och inte verka som motstånd. Man håller det nere intill benet i vänster hand. Höger hand används till att klappa på vänster ben för att visa hunden vart man vill ha den och till att belöna med. När hunden intar rätt position klickar man med koppelhantagets knapp och belönar. I svåra fall av starka och dragande hundar använder författaren sin egen uppfinning, haltin-grimman. Grimman sitter med remmar över nosen och bakom öronen, kopplet fästs under underkäken på hunden. Haltin reducerar hundens förmåga att dra avsevärt och används som styrningsanordning. Man skall vara lätt på handen och bara försiktigt styra in hunden. | ||||||||||||||||||||||
Tävlingslydnad |
||||||||||||||||||||||
Författaren går inte in på ren tävlingsdressyr. | ||||||||||||||||||||||
Vad
skiljer modellerna åt? |
||||||||||||||||||||||
Alla författarna anser att det är viktigt att kunna gå med sin hund kopplad utan att den stretar och drar. Memea och Dr Mugford skiljer sig från de andra genom att de aldrig använder kopplet för att korrigera in hunden så att den går fint. De två ger heller inga instruktioner för tävlingslydnad, bara allmänlydnad. Dr Mugfords idéer med flexikoppel för att inte begränsa hundens rörelsefrihet till att börja med, sen arbeta in hunden närmare intill allteftersom var för mej en helt ny metod. Det är jätteintressant att få lära och läsa nya saker! Dr Mugford använder sin grimma på svåra hundar. Memea är ensam om att dels nypa hunden som drar i rumpan och ”den med flit omständiga metoden”. I ”Din Hund fortsätter” och ”Hundägaren” så arbetar författarna helst med lös hund och skiljer sig därigenom att de först lär hunden att gå nära sin ägare lös. Kopplet sätter de på när hunden vet att det är rätt att vara intill. ”Din Hund fortsätter” tar upp båda sidorna, att man kan minska avståndet mellan hund och förare genom antingen dominans eller kontakt. ”Hundskolans lydnadsbok” beskriver endast tävlingsmomentet linförighet. De beskriver utförligt hur man ska öva momentet och stegra svårigheterna. ”Hundskolans Lydnadsbok” och ”HULT” använder kopplet för att korrigera med om hunden gör fel. ”HULT” har olika metoder eller korrigeringsgrader beroende på hur gammal och olydig hunden är. De har utförligt beskrivit med illustrationer hur man bör träna linförighet och även gett råd för olika problem som kan uppkomma. | ||||||||||||||||||||||
Sammanställning
över böckernas metoder |
||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||
Sammanfattning av
det gemensamma för alla böckerna |
||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||
Min
uppfattning om varje modells fördelar och nackdelar |
||||||||||||||||||||||
Hunduppfostran
& lydnadsträning |
||||||||||||||||||||||
Fördelar; Författarna beskriver mycket ingående både allmänlydnad och tävlingsmomentet. De har mycket bra bilder som förtydligar deras budskap. De anser att man bör lära valpen direkt att inte dra i kopplet för att senare slippa problem. De beskriver att man bör träna sin hund att kunna gå i koppel i alla tänkbara miljöer. Tävlingsmomentet har de utförligt beskrivit och har stegringsplan på. De tar även upp olika hundtyper och ger olika råd beroende på vilken typ man har. | ||||||||||||||||||||||
Nackdelar; Författarna använder sig av kopplet för att korrigera väldigt mycket. Jag tror att det är lite vanskligt att lägga in så mycket dominans som de gör, speciellt som boken riktar sig till nybörjare. De använder handen för att rätta in och trycka ner hunden vid halter. Min uppfattning är att man lär in långsamma sättanden då eftersom hunden naturligt håller emot då man trycker ner den över baken. | ||||||||||||||||||||||
Din Hund fortsätter |
||||||||||||||||||||||
Fördelar; Att arbeta med lös hund för att lära den gå nära känns rätt för mig. Att först lära hunden att uppehålla sig intill sin förare medan den är lös för att sen sätta på ett koppel då hunden vet vad som förväntas av den. Jag anser att man besparar sig mycket onödigt arbete och stök då. De använder koppel på hundar där de fria övningarna inte fungerar, jag tycker om att man ser till vilken individ man har att göra med. Författarna beskriver på bra sätt vilka beteenden och funktioner som utnyttjas. De tar upp både hur man bör belöna och korrigera olika typer av hundar. De beskriver utförligt med bilder hur momentet fritt följ bör tränas och stegras. | ||||||||||||||||||||||
Nackdelar; Trots att boken skrevs för 15 år sedan känns den fortfarande aktuell, jag ser inga nackdelar! | ||||||||||||||||||||||
Inkallning är så
mycket mera |
||||||||||||||||||||||
Fördelar; Memea ser så härligt på relationen mellan hund och förare. Hennes omständliga metod är annorlunda men jag vet av egen erfarenhet att den fungerar. Hon är inte rädd för att korrigera hunden med ett nyp om den stretar och är mycket noggrann med att även tala om när hunden gör rätt. Hon ser på kopplet som en livlina, inte ett korrigeringsredskap. | ||||||||||||||||||||||
Nackdelar; Vissa hundar bör man inte nypa och sen om den svarar hålla fast, det kan göra ont på ägaren då. | ||||||||||||||||||||||
Hundägaren |
||||||||||||||||||||||
Fördelar; Arbetar helst med lös hund. Beskriver följövningar och kontaktövningar. | ||||||||||||||||||||||
Nackdelar; Tar inte upp vad man bör göra om allt inte går planenligt. | ||||||||||||||||||||||
Hundskolans
lydnadsbok |
||||||||||||||||||||||
Fördelar; Delar upp tävlingsmomentet linförighet i små bitar. Beskriver att man måste anpassa korrigeringar och beröm efter hundens sätt att reagera. Hjälper hunden med eget kroppsspråk vid inlärningen. Ger problemlösningsförslag till; ointresserad eller störningskänslig hund, hund som släpar och uppjagad eller gnällig hund. | ||||||||||||||||||||||
Nackdelar; Använder kopplet mycket till korrigeringar, allt från kraftiga ryck till små ryck för att skärpa upp hunden. | ||||||||||||||||||||||
Hundfostran på Dr
Mugfords sätt |
||||||||||||||||||||||
Fördelar; Lite annorlunda syn på att få hundar att inte dra. Om Dr Mugfords teorier stämmer så känns metoden med flexikoppel mycket trevlig och bra, jag har inte själv provat den än. Haltin-grimman som han uppfunnit har hjälpt många. | ||||||||||||||||||||||
Nackdelar; Tror att jag får svårt att hantera ett helt utdraget flexi utan att trassla in mig eller hunden. Är tveksam till om grimman löser problemet eller om den bara tar bort symtomet när den är på. Hundar kan bli hårda i halsen av att segdra i koppel, det kan dom säkert bli med grimman också efter ett tag. | ||||||||||||||||||||||
Arbete med hund och hundägare i syfte att få hunden att sluta att dra | ||||||||||||||||||||||
När jag hjälpt hundägare som har koppeldragandes hundar försöker jag först se vad orsaken till dragandet är. | ||||||||||||||||||||||
Nyfikenhet |
||||||||||||||||||||||
Jag tror att hundar i grunden är nyfikna och har stor aptit på livet. De vill gärna vara först med att upptäcka allt som ligger framför. När dragandet beror endast på detta brukar det vara enkelt att komma tillrätta med problemet. I många fall räcker det med ett litet nyp på hundens bak. När hunden vänder runt och tar kontakt så belönar man den med rösten och gärna en godis eller klapp. Jag har även använt mig av metoderna att ge hunden ett litet ryck eller en klatsch med kopplet över baken. Det viktiga när jag hjälper hundägare är att de ska hantera och acceptera metoden för att korrigera hunden. Så fort som möjligt ska man gå ifrån att ge hunden fysiskt obehag till att korrigera med endast rösten, ett ”Nej!” som följs av att hunden tar kontakt och helst kommer in till sidan. Att hunden tar kontakt är jätteviktigt och att man belönar rätt beteende. Hunden måste får reda på vad som är rätt när man korrigerat ett fel. Ägaren måste vara konsekvent, hunden skall aldrig få dra minsta lilla. Jag får ofta påminna om den ”vita” sidan, att de inte får glömma att tala om när hunden gör rätt. Jag vill gärna att de använder sig av ett kommando till exempel ”gå här”. När hunden gör rätt så ska de belöna med rösten ”braaa gå här” och gärna en liten klapp på hunden. När hunden sen börjar dra så kommer först ”Nej” och sen bör man tala om vad det var vi skulle göra genom att säga ”gå här”. När hunden sluter upp intill sin förare och tar kontakt får den bekräftelse av ett ”braa”. När jag varit tillräckligt tydlig mot hundägaren och denne förstått vad jag menar så brukar problemet med koppeldragande hund snabbt vara löst. | ||||||||||||||||||||||
Stress |
||||||||||||||||||||||
När hunden drar i kopplet på grund av att den är stressad anser jag att det viktigaste är att bryta stressen och få hunden att ”landa”. Tydliga tecken på att hunden drar av stress är att den hässjar eller att den snabbt pendlar fram och tillbaka. Går man på en stig så springer hunden från sida till sida av stigen utan att hinna ta in någon information. Jag brukar ta hunden själv om föraren går med på det. Jag tar hunden och sätter den intill mitt vänstra ben och trycker den med lugna hårda klappningar med vänster hand mot mitt ben. Helst vill jag känna att hunden drar en djup suck, då vet jag att den lugnat ner sig. När hunden är lugn tar vi ett par steg, stannar och jag börjar stryka den mot benet igen. Denna procedur upprepar jag tills jag känner att hunden är på en nivå då ägaren kan ta över. Ägaren får sen med mina instruktioner lära sig metoden och att läsa sin hund. Det brukar vara väldigt lätt att se när hunden varvar upp eftersom pendlingarna brukar komma då. Fungerar inte denna metod så använder jag mig av kraftig dominans istället. Dominansen använder jag för att bryta hundens beteende och/eller blockering. Jag försöker att ha läst av hunden så pass mycket innan så att jag vet hur mycket dominans som behövs för den individen. Jag tar hellre i lite för mycket för att slippa gå upp i den ”negativa spiralen”, då det krävs mer och mer dominans för att komma åt hunden. Dessutom vill jag att kraftmarkeringen skall komma överraskande för hunden just för att kunna bryta stressen. En metod är att jag tar ett tag med vänster hand över ryggslutet och ett med höger hand över nacken och kastar tillbaka hunden. En annan är att bara ta den i nacken. På stora hundar som jag inte kan på grund av fysisk underlägsenhet ta använder jag ibland ”koppelöglan”. Öglan gör jag av kopplet som jag lägger längs ryggen, för ner under magen och under kopplet på ryggen så att en ögla bildas. De flesta hundar upplever det som väldigt obehagligt att ha kopplet i ljumskarna och inga kraftiga ryck behövs. Vill man förstärka obehaget ytterligare kan man lägga ytterligare en ögla bakom frambenen. Ytterst sällan använder jag mig av det ”traditionella” koppelrycket. Det vill säga stryphalsband och att tillfoga hunden obehag genom att snabbt rycka den med hjälp av kopplet. När man använder det traditionella rycket måste man veta hur man skall göra, ofta rycker oerfarna hundägare på ett sätt som kan vara direkt farligt för hundens hälsa. Jag är bland annat av den anledningen inte benägen att lära ut den metoden. När jag brutit hundens stress så vill jag att den tar kontakt med mig. Därefter berömmer jag den och arbetar på att den ska hålla sig på en lugn nivå. Helst ser jag att hunden bibehåller kontakt och koncentration på mig. Stressar den upp sig igen så bryter jag det igen med dominans. Oftast krävs det mindre andra gången. I vissa, ytterst få, fall så händer det att jag vill att hunden går in i passiv underkastelse, i syfte att få den lugn. När man belönar och hanterar stressade hundar försöker jag hålla mej väldigt lugn och stabil själv, alla belöningar är lugna och fasta. | ||||||||||||||||||||||
När koppeldragandet beror på stress är det så mycket känsla jag jobbar med. Det är svårt att säga ”såhär bör man göra”. | ||||||||||||||||||||||
Hög
temperament/livliga hundar |
||||||||||||||||||||||
Temperade hundar som drar i kopplet kännetecknas för mig att de ofta ska kontrollera saker hela tiden och flänger i kopplet. Vissa (vall) hundraser snurrar ibland runt hela varv i kopplet. På dessa hundar använder jag oftast Memeas ”den med flit omständliga metoden”. Så fort hunden far ut i kopplet halar jag in den och sätter den vid sidan. Berömmer den när den är intill mig med ett ”bra” och eventuellt en klapp och/eller godis. Jag vill att hunden ska kunna koncentrera sig och övar mycket kontakt. Det jag vill lära hunden är att ta in omgivningen med lugn, inte impulsivt och intensivt! Beroende på vilken individ jag har att göra med så händer det att jag korrigerar hunden då den far ut och drar i kopplet. Korrigeringarna kan vara ett nyp över baken eller i sidan, en liten puff med knät i sidan eller med ett ”nej”. Naturligtvis belönar jag hunden då den är lugn och inte drar, belöningarna är lugna, till exempel strykning i mungipan, godbit eller lång klapp längs sidan på hunden. | ||||||||||||||||||||||
Aggressivitet/Rädslor |
||||||||||||||||||||||
Många ägare känner att de har ett problem med att hunden inte kan gå fint i kopplet då det i själva verket är andra problem som behöver lösas. Hundar som gör utfall eller stretar i kopplet på grund av aggressivitet eller osäkerhet ser jag inte som ett ”koppelproblem” utan hanterar det verkliga problemet istället. | ||||||||||||||||||||||
Inkallande |
||||||||||||||||||||||
Jämförelse
mellan olika metoder och idéer |
||||||||||||||||||||||
Använd litteratur | ||||||||||||||||||||||
Hund uppfostran & lydnadsträning | Inki och Roland Sjösten | |||||||||||||||||||||
Din Hund | Sven och Gunvor Järverud |
|||||||||||||||||||||
Spårdressyr | Sune Johansson |
|||||||||||||||||||||
Inkallning är så mycket mera | Memea Mohlin |
|||||||||||||||||||||
Hundägaren | SKK | |||||||||||||||||||||
Hundskolans lydnadsbok | HS Sollefteå | |||||||||||||||||||||
Kort redovisning av
hur jag uppfattat de olika böckerna |
||||||||||||||||||||||
Hundfostran |
||||||||||||||||||||||
Allmänlydnadsinkallning | ||||||||||||||||||||||
Trycker mycket på ovillkorlighet, hunden skall alltid komma när man kallar på den. Man springer ifrån valpen och när den kommer får den sekundär förstärkning i form av godis eller lek. Frihetskommando används efter avslutad lek ”spring och lek”. För att öva upp säkerhet i inkallningen förordar författarna att man ska arrangera en situation med en medhjälpare och lämplig störning. Medhjälparen ska korrigera hunden då den väljer att inte komma och föraren ska belöna valpen då den kommer. Om medhjälpare inte finns att tillgå ska föraren själv gå och ta hunden i nackskinnet om den inte kommer. Författarna anser att det inte enbart går att träna in en ovillkorlig inkallning lustbetonat utan att visst tvång måste tillgripas för att hunden skall förstå att det är viktigt att lyda. Jag förstår inte (och hittar ingen förklaring) varför man ska använda ”kom” till valpar och ”hit” till vuxna hundar. | ||||||||||||||||||||||
Tävlingslydnadsinkallning |
||||||||||||||||||||||
Bygger på att hunden kan sitt, hit och fot. Hunden belönas med godis eller leksak efter avslut. Författarna trycker på att det är viktigt att belöna sin hund rikligt. Vid inlärning av momentet anser författarna att man skall belöna hunden då den är på väg efter hit-kommando. Man skall bara ropa en gång och om hunden inte kommer skall man springa ifrån den. Författarna trycker på att det är viktigt att variera träningen och lägga in lämpliga störningar efter hand. Man ska även öka kraven och kan om man är osäker på sin hund använda sig av lina för inhalning av olydig hund. | ||||||||||||||||||||||
Din Hund |
||||||||||||||||||||||
Författarna skiljer inte på allmänlydnad/tävlingslydnad. Man lär sin valp från början att den skall komma för att sen kunna få en bra tävlingsinkallning. Man anser att en fungerande inkallning är viktig för både hunden och ägarens trivsel. Man börjar med flockinkallning på valpen och intressant är att man trycker på att en misslyckad övning är ägarens eget fel. Efter ett par veckor tar man hjälp av en passiv medhjälpare som får hålla valpen medan ägaren springer ifrån den. Anledningen är att man vill öka motivationen till att komma snabbt till ägaren. Författarna tränar på unghund separat ingångar i koppel, kopplet används för att kunna korrigera med lätt ryck och för att kunna styra in hunden i rätt position. | ||||||||||||||||||||||
Spårdressyr |
||||||||||||||||||||||
Författaren anser att inkallning lär man tidigt sin valp genom ”omedveten dressyr”. Man utnyttjar lämpliga tillfällen att kommendera hit och springa ifrån valpen för att sen belöna den när den kommit in. Han anser att man ska stegra långsamt och inte kräva för mycket. Som alternativ inlärningsmetod anser författaren att man kan kasta en kedja intill en hund, skall bara snudda hundens ben, som är upptagen av annat och sen kalla in. Han beskriver metoden mycket kortfattat och avråder oerfarna förare att använda den. | ||||||||||||||||||||||
Inkallning är så mycket mera |
||||||||||||||||||||||
Intressant bok där författaren anser att viljan till att komma när man ropar på hunden speglar ekipagets relation. Författaren ger många bra exempel och tips på hur man skaffar en bra relation ihop med sin hund. Hon anser att koppel ofta är ett onödigt hjälpmedel utan föredrar att arbeta med lös hund. Hon tränar valpen tidigt på att det är jättekul att komma när man kallar på den och ger mycket bra tips och idéer på olika belöningsformer. Memea tränar inkallning med valpen inomhus i samband med att hon skall ge den mat eller nåt annat trevligt. Hon lär valpen att när man ropar in den händer det nåt trevligt. Hon övar även inkallning spontant söker upp henne. Hon trycker på att inkallning är obligatoriskt och att man ska ta valpen snabbt i nackskinnet om den står och nosar och inte kommer på kommando. Man skall alltid ta emot sin hund positivt och bli vänner efter obehag. Om man får problem med ung- eller vuxen hund beskriver hon utförligt hanterande av lina. Hon trycker på hur viktigt det är att ha ömsesidig respekt och trevligt tillsammans. | ||||||||||||||||||||||
Hundägaren | ||||||||||||||||||||||
Författarna börjar med flockinkallning på valpen. De anser att man skall springa och gömma sig när man kallat in och förbli gömd även om valpen blir orolig och kanske till och med springer hem eller till bilen. När valpen förstått att ”hit” betyder att husse/matte försvinner tar man en medhjälpare som får hålla fast hunden och springer ifrån den. Medhjälparen skall släppa efter att föraren sprungit, stannat och ropat ”hit” tre gånger. Författarna trycker på att inkallningen skall vara obönhörlig. En hund som inte kommer på kommando går man tyst fram till, tar i örat och sen springer ifrån med nytt hit-kommando. Lyder den skall man vara glad om inte så tar man på ett koppel och kallar in, kommer den fortfarande inte ger man den ett ryck. | ||||||||||||||||||||||
Hundskolans lydnadsbok |
||||||||||||||||||||||
Allmän inkallning |
||||||||||||||||||||||
Hunden skall alltid komma när man ropar in den. En hund som inte kommer eller ohörsammar inkallning, till exempel drar efter vilt, skall få en kraftig auktoritetsmarkering. Detta för att markera ägarens suveränitet som ledare. Efter korrigeringen skall man utnyttja hundens ökade benägenhet att lyssna genom att göra ett par inkallningsövningar. | ||||||||||||||||||||||
Valpen tränar man genom att springa ifrån och samtidigt kalla in den. Vuxen hund på samma vis men med korrigering om hunden inte kommer. Sedan tränar man i koppel ”sitt kvar” och ”hit”, använder kopplet om hunden ”glömmer sig”. Kopplet används för att få många lyckade övningar. Stegrar genom att öva koppelinkallning på promenader, poängteras att man skall rycka och inte hala in hunden. Man kan sen använda lina istället för koppel. | ||||||||||||||||||||||
Tävlingsmässig
inkallning |
||||||||||||||||||||||
Man skall bygga på den tidigare allmänna inkallningsträningen som enligt författarna skapat att förtroendefullt förhållande mellan förare och hund. Man börjar i inlärningsfasen med att lämna hunden sittande, springer ifrån den och kallar in. Leker med hunden när den kommer och lockar in den till att sitta vid sidan. Vid kravfasen skall man kräva korrekt avslutande på momentet. Man skall även lägga in störningar. Författarna tar även upp olika problem och förslag till lösningar; Hunden kommer långsamt, hunden sitter kvar och kommer inte på kommandot, hunden kommer bra men slarvar vid avslutet. | ||||||||||||||||||||||
Vad
skiljer modellerna åt? |
||||||||||||||||||||||
Alla författarna trycker på att det är viktigt att ha en ovillkorlig inkallning på sin hund. Memea är den som skiljer sig mest genom att hon ser på inkallningen som ett mått på hela relationen. Hon övar in en bra inkallning genom att alltid vara en god ledare för sin hund. Hon arbetar med att vara konsekvent, tydlig, rolig att komma till och gå från det lilla till det stora. Memea tar tillvara på inkallningstillfällen då de ges och har varierande och roliga belöningar då hunden kommer. Hundskolans lydnadsbok och Hunduppfostran är de böcker som skiljer på en allmän inkallning och en tävlingsinkallning, båda böckerna förordar att man först lär hunden en ovillkorlig allmäninkallning. Alla författare är överens om att man ökar svårighetsgraden och störningarna efter hand. Alla författarna övar valpen genom att gå eller springa ifrån den och belöna den då den kommer. Boken spårdressyr hade en alternativ metod med kastkedja att lära in inkallning på som ingen av de övriga tog upp. Kedjemetoden gick ut på att korrigera hunden (som var upptagen av annat) för att sen kalla in och belöna den. | ||||||||||||||||||||||
I böckerna Din Hund och hundskolans lydnadsbok ansåg författarna att man kunde öva inkallningar/ingångar i koppel de övriga tog ej upp den metoden vid inkallningsinlärning. Några av de övriga författarna tog upp lina/koppel som problemlösnings metod där Sjöstenarna ansåg att koppel lina kan man hala in en olydig hund med de andra använde hjälpmedlet som korrigering. | ||||||||||||||||||||||
Ovillkorlig
Inkallning |
Tävlingsmässig
Inkallning |
|||||||||||||||||||||
Hunden SKA komma alltid |
Hunden skall med precision utföra ett moment |
|||||||||||||||||||||
Hunden skall avbryta genast |
Den ska sitta/ligga still |
|||||||||||||||||||||
Hunden ska komma in till föraren och vara nära |
Starta med hög fart |
|||||||||||||||||||||
I alla miljöer |
I högre klasser stanna/lägga sig fort för att på kommando komma
snabbt igen |
|||||||||||||||||||||
Med alla tänkbara störningar |
Göra ett fint avslut vid sidan |
|||||||||||||||||||||
I
tränings-/tävlings- sammanhang, ofta på en dressyrplan |
||||||||||||||||||||||
Min
uppfattning om varje modells fördelar och nackdelar med målsättning att nå
ovillkorlig inkallning |
||||||||||||||||||||||
Hunduppfostran
& lydnadsträning |
||||||||||||||||||||||
Fördelar; Författarna beskriver ingående hur man skall öva upp en bra inkallning. De ger flera exempel på hur man ska störningsträna och åtgärda olydnad. De anser att man bara ropar en gång sen vidtar åtgärder, springer ifrån hunden vid inlärning och korrigerar när hunden kan men är olydig. De belönar då hunden gör rätt, till exempel när den startar och kommer i hög fart. De förordar att man ska ge hunden frihetskommando vilket känns bra. | ||||||||||||||||||||||
Nackdelar; Jag tror att när man lägger in så mycket dominans i inkallningen som HULT förordar riskerar man osäkerhet hos hunden. De anser även att då hunden nonchalerat inkallning på grund av en störning ska man släppa hunden och försöka igen och igen, ”trägen vinner”. Jag funderar på om störningen är så intressant och rolig att hunden väljer den om och om igen om man inte borde träna annorlunda istället för att misslyckas flera gånger. Lina eller koppel används för inhalning av olydig hund, jag tror inte hunden lär sig nåt av att bli inhalad mer än att man inte kommer undan då linan är på. Kan inte förstå varför man ska säga ”kom” till valpar och ”hit” till vuxna hundar vid inlärningen. | ||||||||||||||||||||||
Din Hund | ||||||||||||||||||||||
Fördelar; Författarna var föregångare i svensk hundträning! Trots att boken är så gammal känns den bättre än många helt nya böcker. Järverudarna trycker på att det är viktigt att redan från början öva med mycket motivation, hunden skall alltid komma med högsta fart. De delar upp momentet i små bitar och tränar med ökad svårighetsgrad efterhand. De anser att misslyckad övning är föraren eget fel och att man backar i träningen om det blir bakslag. De använder koppel för att styra in hunden vid ingångsträning vilket kan vara bra på vissa hundar. | ||||||||||||||||||||||
Nackdelar; Författarna har inte angett någon
metod för problemlösning om hunden väljer att inte komma. De skiljer inte på
tävlings- och allmäninkallning. |
||||||||||||||||||||||
Spårdressyr |
||||||||||||||||||||||
Fördelar; Sune skriver att inkallning är nåt man tränar i den ”omedvetna dressyren” med valpen, tar tillfällena då de ges vilket jag tycker är bra. Han anser att man ska stegra långsamt. Kastkedjemetoden kan säkert vara bra som problemlösningsmetod. | ||||||||||||||||||||||
Nackdelar; Författaren är mycket kortfattad i sina metodbeskrivningar. Han tar upp kastkedjemetoden som inlärningsmetod vilket inte känns direkt rättvist mot hunden. Han skriver att vissa hundar kanske aldrig lär sig detta vilket jag anser känns som fel inställning då man skriver en bok. Inga metoder för störnings- eller problemhanterande. | ||||||||||||||||||||||
Inkallning är så
mycket mera |
||||||||||||||||||||||
Fördelar; Memea ser så mycket i att lyckas med en bra inkallning. Hon har många bra tips och idéer på hur man ska få en bra relation med sin hund. Hon beskriver många bra tillfällen att öva inkallning på, till exempel då hunden ska utfodras, då man är på promenad och hunden söker kontakt och den vanliga flockinkallningen. Hon har tips på hur man kan aktivera och belöna sin hund på bra sätt. Memea trycker på att inkallning ska vara obligatorisk och ger exempel på hur man hanterar en olydig hund. Hon tar upp problemlösning ifall man misslyckats. Hon ser till hundindividen och beskriver utförligt vad man som ägare skall titta på både vid belöning och bestraffning. | ||||||||||||||||||||||
Nackdelar; Boken är så uttömmande så jag ser inga! | ||||||||||||||||||||||
Hundägaren |
||||||||||||||||||||||
Fördelar; Boken beskriver utförligt hur man ska träna in inkallning och korrigera olydig hund. Författarna trycker på att det även är viktigt att belöna hunden då den gör rätt. | ||||||||||||||||||||||
Nackdelar; Medhjälparen skulle släppa valpen då föraren ropat tre gånger, detta känns lite tjatigt och risk för ofrivillig habituéring. Man skulle koppla hunden vid störningen och ge den koppelryck då den intresserade sig för störningen, vad korrigerar man då? Att hunden inte kom eller att den var intresserad av nåt annat? | ||||||||||||||||||||||
Hundskolans
lydnadsbok |
||||||||||||||||||||||
Fördelar; Författarna är utförliga i sin beskrivning av inlärning och stegring av momentet. Boken använder sig av den vanliga flockinkallningen då man springer ifrån lilla valpen. De skiljer på en allmän ovillkorlig inkallning och en tävlingsmässig, det är lättare att komma på en dressyrplan än i vardagslivet. De beskriver hanterande av lina eller koppel och olika typer av korrigeringar. Boken beskriver hur man ska stegra störningar och svårighetsgrad. De ger tips på lösningar till problem som kan uppstå med den tävlingsmässiga inkallningen. Hunden kommer långsamt, sitter kvar eller slarv vid avslut. | ||||||||||||||||||||||
Nackdelar; Mycket korrigeringar hela tiden för att få ovillkorlighet, vilket jag tror kan skapa osäkerhet. Man går från den berömda inlärningsfasen över till en kravfas, talar inte om att det kan vara nödvändigt att backa tillbaka av olika anledningar. | ||||||||||||||||||||||
Arbete
med hund och hundägare i svår situation |
||||||||||||||||||||||
Mitt största problembarn vad gäller inkallning var en god väns tre åriga flathane vid namn Max. Max var när situationen blev ohållbar för hans matte mycket levnadsglad, mångårigt tränad på att man gör sånt man gillar i livet och man behöver INTE lyssna på den där tvåbenta sambon man har. Han var dessutom kraftigt byggd och vältränad efter många egna turnéer i skog och mark. Matte orkade inte hålla hunden så han kunde lätt göra ett knyck och komma lös. Min vän funderade allvarligt på omplacering eftersom kursen jag hjälp in henne på fått henne att känna sig oduglig som hundägare (tvärt emot mina intentioner alltså). Det kändes mindre bra att gå in och hjälpa en nära vän med hennes hund, jag kände att jag riskerade våran vänskap. Jag tog innan övningarna startade ett väldigt långt samtal om hur jag ville lägga upp träningen och att hon minsann var tvungen att ställa upp jättemycket själv också. Matte fick övningar att träna så att hennes dominans skulle öka. Vänta på tillåtelse, inte pissa hundra gånger på varje promenad, inte nosa på varje tuva, göra kul övningar ihop så att han skulle börja vilja samarbeta med henne. | ||||||||||||||||||||||
Vi har förmånen att ha en helt inhägnad appellplan en bra bit ute i skogen, perfekt om hundskrället skulle slita sig alltså. Jag är också lite klen så på väg dit ut la jag kopplet i en ögla runt ljumskarna, inga kraftiga nackryck behövs och hunden kan inte slita sig. (Öglan gör man med hjälp av kopplet, lägger kopplet över ryggen för ner slutänden runt magen och under biten på ryggen. Öglan är bra att använda på hundar som är hårda i halsen och som man inte orkar hålla med kopplet vanligt. Man behöver inte rycka och slita i det utan hunden tycker att det känns konstigt att dra när det ligger runt magen.) Fördelen blev att Max lärde sig att det går att gå fint i koppel. Väl där ute prövade vi med inkallning i koppel, hunden började direkt demonstrera och tänkte minsann inte komma. Matte fick då ta honom snabbt i örat och pröva igen vilket inte gav resultat heller –mer än att han svarade emot. Jag fick själv gå in och ta hunden vilket jag inte alls tycker om. Det jag gjorde i alla fall var att sätta dominans på hunden genom att öva platsliggningar. Jag fick första gången fälla hunden och ge den korrigering då den tänkte studsa upp. Efter att ha dominerat ner hunden ett par gånger såg jag till att bli vän med honom igen. Sen använde jag mej av koppelöglan och började inkallningsövningarna. Hunden fick vara stående och gående och när han var längst ut i kopplet kallade jag in, första gången kom han inte och fick då ett litet ryck, blixtsnabb vändning av mej och upp med kamptrasa. Mycket belöning då han kom in. Sen fick matte öva och det gick bra. Efter att ha övat ett par lyckade gånger tog vi bort öglan och hade kopplet löst, bara ifall han tänkte smita. Detta var den första träffen. | ||||||||||||||||||||||
Andra träffen redan dan därpå, backade jag tillbaka och gjorde själv ett par koppelinkallningar sen fick matte ta över. Vi höll till på den inhägnade appellplanen och gick över till att använda lina. Max är ingen dum hund och linövningarna gick jättebra utan att vi behövde korrigera. Vi la även in lite störningar i form av mig själv dribblandes hans kamptrasa men han valde att komma när matte kallade. Jag var jättenöjd och gav Matte hemläxor att åka ut och träna inkallningar i lina själv, att aktivera honom med minisök att träna sitt och ligg i inomhusmiljö mm. Tredje träffen veckan därpå så fick matte stolt börja med att visa att hennes hund kom när man kallade in den och linan var på. Bra tyckte jag, vi kopplar av linan nu! Min tanke var att detta blir nog inga bekymmer nu när deras relation ser så mycket bättre ut, hunden tycker ju för fasiken till och med att hon är kul att leka med nu! Direkt när linan kopplades av var Max som ett svart streck görandes frivarv efter frivarv på den inhägnade planen. Han hade svansen högt och sa till oss dumma tvåbenta att ”kom och ta mej den som kan, ha!” Jag kände mej ganska misslyckad men hade trumfen att vara på inhägnad mark. Det jag gjorde var att lugnt gå efter honom och försöka pressa in honom i ett hörn. Jag försökte ha en dominant hållning och bara gå hela tiden. Efter ett par timmar fick jag in honom i ett hörn och hade möjlighet att tala om för honom vad JAG ansåg om hans agerande. Vi fortsatte träningen den dag i lina och körde mängder av inkallningsövningar. Vi pressade Max tills han började sloka. Nästa tillfälle övade vi med lina endast och det gick jättebra. Gången därefter började vi med lina för att ta av den ganska omgående, Max kilade snabbt som en skållad råtta iväg då linan kom av varpå jag var beredd och skrek NEEJ!. Max tvärvände i luften och matte fick jobba in honom och belöna rikligt då han kom till henne. Därefter gjorde vi några lyckade korta lösa inkallningar. Matte fick nya hemläxor, att spåra med honom att skaffa ett ”tabuföremål” (en leksak som man gör väldigt intressant utan att hunden nånsin får chansen att ha det, anledningen var att jag ville att matte skulle ha en triumfleksak om han sprang omkring framför henne och sa ”du kan inte ta mej”) och att öva lösa inkallningar inomhus. Nästa tillfälle kopplade vi av honom direkt ute på inhägnad mark och jag sa till matte att vara beredd om han skulle kila, han kilade men inte med samma intensitet och mattes NEJ räckte. Vi fortsatte träffarna på andra inhägnade ställen, Gais-tränings fotbollsplan, Säve flygplats och på ett parkeringsdäck. Max och mattes relation blev hela tiden bättre och hunden drog inte iväg för henne på promenaderna, hon hade i uppgift att varje promenad göra minst en rolig övning med hunden. I somras var det dags att öva skarpt med lös Max på promenad. Han var jätteduktig och väldigt kontaktsökande mot sin matte. Jag kände mej jättenöjd med mitt ekipage och matte var glad att hon fått ett antal verktyg att ta till om problemet skulle återkomma. Max gick i höstas en jaktkurs för retrievers och imponerade på instruktören. | ||||||||||||||||||||||
Jag tror att när man jobbar med problemekipage av den här typen är det viktigt att ägaren känner sig delaktig och är med på metoderna. Jag och Max matte hade diskuterat mycket innan varje övning hur vi skulle fortsätta och hon fick bestämma vilka metoder vi skulle använda. Jag tror att det är viktigt att man ger konkreta exempel på vad i deras relation som behöver förbättras och hur man kan göra. Sätter man dominans på en hund är det viktigt att öka även den roliga biten. Man måste på nåt vis hela tiden ha jämvikt mellan den ”svarta och vita” sidan av sitt ledarskap. När matte började vara en lönsam och rolig människa att umgås med ökade Max vilja att lyssna på henne, när hon ställde krav på honom så köpte han det utan protester eftersom ett förtroende skapats emellan dom. Visst har även Max matte fått bakslag i träningen men nu vågar hon backa tillbaka och öva själv. Hon sa senast vi sågs att bara för att han HAR kunnat nåt så betyder inte det att han KAN det nu, jag tycker det var så härligt sagt för visst är det så i hundträning? | ||||||||||||||||||||||
De förare jag talat med har alla någon gång hanterat hundar som inte kommer och jag upptäckte att det fanns massor av metoder för hur man tar hand om problem vid inkallning. Däremot verkar alla träna valpen på samma vis, ropa springa ifrån och belöna senare eventuellt någon som håller fast hunden. Vissa tävlingsförare föredrar att använda koppel vid ingångsträning, andra godis i handen. De jag pratat med har alla tyckt att det är viktigt att dela upp tävlingsmomentet och vara noga att behålla farten och motivationen. | ||||||||||||||||||||||