Lasses dagbok 2006 >>>>
18/9 Ännu en rapport från Annette och Lassegubben:
Hej här kommer en liten Lasserapport. 
Lasses skov blev värre efter sedan vi träffade Er men avtog efter 4 dagar eftersom jag ökade kortisondosen. Efter att ha varit riktigt pigg en vecka lät vi honom vara med på jakt, det är ju inte så jobbigt för det skjuts max två fåglar per tillfälle. 
Eftersom det smällde rejält på andra sidan älven; där Håkans kompisar var, så lät husse honom vara i bilen till att börja med så att han inte skulle "balla ur". Naturligtvis sköt Håkan då en Kanadagås som blev vingad och hamnade 200m ut i älven. Hämtade då Lasse för att skicka ut honom och först fattade Lasse inte riktigt vad han skulle göra men gick i alla fall ut i vattnet och började simma. Fick senare syn på fågeln och styrde kosan ditåt. Fågeln som levde började att tafatt hugga efter honom i självförsvar. Håkan sms:ade till sina kompisar på andra sidan älven, att de skulle ta båten och stötta upp den kämpande apportören, som drev medströms och cirklade runt runt kämpandes med en huggande fågel nästan lika stor som honom själv. De rodde dit men behövde aldrig ingripa för Lasse var fast besluten att klara detta själv. De blev naturligtvis mäkta imponerad av hans arbete, dom sa -Halva nöjet med den här dagen var att få se hunden arbeta.
När de senare, vid jaktens slut, kom med båten över älven till Håkan och Lasse hade de en riktig "döing" med sig i båten som de droppade för att Lasseman skulle få ett lättare jobb också och för att de åter skulle få se honom i arbete. Och en "stilla snäll döing" det var då ingen match alls för pluttgubben våran. Lasse vill berätta att - FavvoÖrjan gav mig färska köttbitar när han styckade och hem i bilen hade vi tre stora vingar och en stor påse med kött, spännande må du tro. Matte har kokat lårbitarna åt mig som ligger på svalning i en kastrull, men jag var så satikens trött att jag inte orkade sitta vid spisen hela tiden, utan somnade sött och väldigt hårt och drömde mycket. Idag är det vila som gäller säger matte och jag tror henne.
Själv tycker jag att det är tråkigt att jag måste välja bort något sånt här intressant av blödighetsskäl, men det är ju ett val jag gör. Dom hade också sett två bävrar idag också och dom är ju jättesvåra att få syn på och man måste åka i en båt för att de inte ska fatta att det är fara sägs det. Jag har i alla fall fått se deras bon och stigar samt höra när de plumsar i vattnet.
 
Hoppas att allt är bra med Er och grattis åter igen till framgångarna 
Annette

29/8 Här kommer en ny rapport från Annette och Lasse:

Hej 
Hoppas att Ni har det bra däruppe och att ni stått ut med den varma sommaren som förhoppningsvis nu lider mot sitt slut. Då tar alla åskväder över och gynnar mänsklighetens främsta samtalsämne, vädret. Tråkigt att höra om Athos, hoppas att de hittar medicinering åt honom så han blir lite gladare och piggare. Nu har såren börjat blomma upp i båda öronen på Lasseman igen men jag håller koll på dom så de inte exploderar som förr. Det blir ju väldigt bra grogrund för bakterier bara av det här varma och fuktiga vädret också. För övrigt har han inte visat något kroppsligt som stelhet trötthet eller hälta, så då blir det extra koll bara.  
Vi ska åka till Ann och Göran Nyström nu på söndag så då finns det chans att få träffa goLars, du får väl höra av dig isåfall. Håkan ska ut och jaga älg med Göran och då ska Ann och jag hitta på trevligheter. Sen ska alla utom jag jaga sjöfågel också, jag är ju för blödig för det så jag får väl lägga pussel eller något liknande under tiden.  
Ha det bra Annette

18/8 Härligt att få en ny lägesrapport på Lasse som nu verkar må lite bättre.... Vi håller tummarna att det ska hålla i sej ett tag.

Hejsan 
Är Ni liksom Vi väldigt trött på sommaren och önskar att den snart är över? Lasse har varit riktigt bra i två veckor nu. Han är pigg och väldigt busig igen och det värmer riktigt att se honom så. I förrgår var vi ut och lade ett spår åt honom sedan plockade vi lite svamp. Antagligen en dålig kombination för Lasse var ju heltänd när han förstod varför vi hade klöv och blod med oss i bilen. Därför tog han sig en egen liten raid när husse och matte bara var tråkig och plockade svamp. Han var nog borta i 15 min säger husse, men för oroliga mig kändes det som en timme minst. Vi gick upp till bilen för att se om han gått dit, men inte då. Då stannade jag vid bilen och husse gick ner till platsen vi tappade bort honom på. Men då kom det en blöt flåsandes och väldigt blyg och försiktig hund upp mot bilen. Han stannade och tittade lite förskräckt (antagligen hur elak hans matte skulle vara) så haltade han ett par steg, mest för säkerhetsskull, men när matte var själaglad åt att se honom och  sprang emot honom med vattenskålen, så försvann hältan och han blev sig lik i ansiktsuttrycket igen. Nu var jag jätterädd att han skulle bli blockhalt dagen efter, men det var han inte snarare tvärt om och han spårade sitt 27 timmars bortregnande spår som en liten gud.
 
Lycka till i spårskogen och ät av de goda blåbären
Annette och Lasse

31/7 Hejsan! Lasse var halt och stel på lördag morgon. Han började då också få tillbaka såren i öronen så jag blev riktigt orolig. Jag tror att det stagnerade något för det blev i alla fall inte värre. Idag när jag kom hem från jobbet så var han stel igen, men han är glad och för övrigt sig lik och såren håller sig i schack tror jag. Ha det gott

Hälsningar Annette

26/7 Hej! Lasse har varit skapligt pigg med sin underhållsdos men förra veckan blev han halt igen. Fick öka på Kortisondosen ett par dagar så gick det över. Förhoppningsvis har hältan nu försvunnit för den här gången. Nu åker vi ner till Specialen så då får vi hålla tummarna för att hans hälsa håller (men Helen HH finns ju annars på plats) och att vädret där nere blir skapligt

Ha det bra och hälsa alla
Annette

19/6 Hejsan! Lasse mår skapligt nu med sin dagliga kortison. Har försökt att superförsiktigt trappa ner till varannan dag, men han blev halt direkt och fick tillbaka såren i öronen, så då återgick vi till den "vanliga dagliga dosen". Han har fått en dosett av sjuksköterskan på jobbet som det står Lasse Lindström-Fredin på, fick den då hon hörde hur krångligt vi hade det under den försiktiga nedtrappningen till varannan dag. Ha det bra Annette

5/6 Lasse har varit trött och halt i tre dagar. Så i förrgår så tog Annette och masserade igenom hela Lasse, stretchade och så fick han lite mer kortison, så igår var han lite piggare igen. Såren i öronen håller sig lugna. Han har stora sår i öronen som inte vill läka.... Vi kan bara hoppas att medicinen ska kunna hålla sjukdomen i schack, så att de får ha kvar Lasse i många år till....

28/5 Hej igen! Lasse äter sitt kortison varje dag och det går nog inte att sluta med det i dagsläget. Vissa dagar är han så stel så jag tror att han kommer att bli halt igen men det rekar igång sig allt eftersom. Vi är nere på en låg underhållsdos nu och det märks. Han har fortfarande såren kvar i öronen som små vulkaner som ligger och bara väntar på att få blossa upp och orsaka kalabalik. Ibland läker de ut så pass att det blir hud på dem men strax därefter blossar de upp på nytt igen som en mätare på hur sjukdomen härjar i kroppen. Lasse blir tjock av kortisonet och är ständigt hungrig och törstig den lille stackaren. Inte ens löptikar kan få honom att vilja avstå från att äta, så nu är han då en riktig retriever i alla fall. Han har likt en missbrukare också börjat att nedvärdera sig till att stjäla allt i matväg som lämnas utom synhåll och städskrubbsdörren, där hundmaten tidigare har förvarats, har han lärt sig att öppna så efter några riktiga skrovmål förvaras nu hundmaten i kökssoffan. Jag är så rädd att övervikten orsakar för stor belastning på hans framben, men vi har inget val just nu. Vi vet inte om sjukdomen kommer att gå i skov heller. Det verkar inte så just nu i alla fall. Fick reda på att kortison kunde de äta i ca 3-4 år så då greps jag av riktig panik vill jag lova. Det blev direkt ett långt mail till veterinären och därefter ett telefonsamtal så hon ska fundera ut något som vi kan prova i framtiden för att inte köra slut på den lilla tid han har kvar, på en gång. Jag har fått tag på ett stort parti Toraxsektioner (41st) i Stockholm så vi skulle bygga de hundgårdar vi ville och sedan sälja resten billigt. Nu har vi gjort en på husets framsida och det räcker. Det ska bli ingång via källarfönstret med landgång ner i källaren vad det lider, så att Lasse kan gå ut och in i huset som han vill är det tänkt.

Hälsa alla och ha det så bra Annette

27/5 Vad gäller Lasses hälsa så är det just nu inte på det allra värsta viset, men långt ifrån bra och vad gäller framtiden så kan ingen förutspå vad som kommer att hända, vi gör så gott vi kan med honom, det är då ett som är säkert.

24/4 -06 Ja den här gången var det tråkiga nyheter att skriva om Lasse.... Tyvärr så har han fått diagnosen Tollarsjuka. Han har fått olika behandlingar under vintern/våren så nu håller vi tummarna att det ska resultera i att han får ha många härliga år framför sej i alla fall. Just nu äter han en låg dos kortison. Vi har fått 10 st remisser så vi ska testa Hummelvikarna som bor här i Övik och skicka in till den stora undersökningen som Helene Hansson-Hemlin håller på med om tollarsjuka. Det kan ju vara till hjälp i framtiden då det gäller att försöka att hitta markörer för den genen och den skulle man ju verkligen vilja att de hittade. Så jag hoppas att det är många uppfödare som uppmanar sina valpköpare att skicka in tester till Uppsala så att de får ett jättestort material att jobba med i framtiden. Om hunden är frisk så behöver man ju inte åka ner till Uppsala utan då kan man få en remiss hemskickad och bara gå till sin vanliga veterinär eller djursjukhus och så skickar de det till Helene. Det kostar inget att analysera provet och sen beror det på hur hyggliga de är de som tar provet. Min supergulliga veterinär Monica hjälper gärna till så hon tar inget betalt av oss för att hjälpa forskningen...... En stor kram till Lasse med familj, vi tänker ofta på er ska ni veta....

23/4 Hej Tack för mailet, har inte varit vid någon dator på länge så därför kommer svar lite sent. Lasse äter som sagt var en treveckors penicilinkur för sina staflocockinfektioner i ansiktet och i öronen. De mesta av såren är läkta men i öronen finns det fortfarande lite kvar som inte riktigt vill ge med sig, men han ser inte ut som om han varit ute i storslagsmål nu i alla fall. Så nu är det bara att hålla tummarna för att de inte blossar upp igen när han slutar med kuren, lika som förra gången. Dessa bakterieinfektioner är sekundära, dvs beror på att det finns en annan grundinfektion i kroppen. Bakterierna har han normalt i sin flora på hud och slemhinnor, men de får övertaget när immunförsvaret är nedsatt. Eftersom inte något av NSAID preparaten passade på honom (den här gången) har vi blivit tvugna att sätta in en cortisonkur, fast det skulle göras som sista åtgärd. Började med en hög dos och har trappats ner till en låg dos nu. Fy för den lede vad han mådde illa av cortisonet också. Han blev riktigt speedad och kroppen gick på högvarv. Han drack 7st vattenskålar om dagen och behövde ut och kissa en gång i timmen. Han slutade lyfta på benet eftersom det inte var någon ide då han kissade så länge så han inte orkade stå på tre ben. Likadant var det med skitandet, 8 ggr om dagen var det vissa dagar och han började stjäla mat från bordet för att få i sig det han behövde. En dag stal han tom potatisskal och detta är inte våran Lasse som gör sådant. Han sov inte något på dagarna och hjärtat bultade i protest i kroppen så det syntes om han försökte lägga sig att vila. Han är flåsig och behöver ofta gå ut och svalka sig i snön, men nu när snön gått bort så har han schåigt med att hitta någonstans att svalka sig.Ja, jag har ingen aning om hur det ska bli i framtiden med honom, men för tillfället går och står han med hjälp av sina tillfälliga mediciner. Hörde i helgen att ett helsyskon till Aindows Charlie också hade fått reda på att den hade tollarsjuka. Tänker på vad många valpar han har efter sig, om det nu är ärftligt, men det vet man väl inte än. Det är nog som expertisen tror, att det här är en tickande bomb. Den här hunden hade inte alls varit lika dålig som Lasse utan bara lite halt ett par timmar ibland och är ju 8 år så sjukdomen uppträder väldigt olika så mörkertalet kan vara stort.Ja som sagt var så är det bara att vänta och se hur sjukdomen tänker angripa vår Lasse. Läste i försäkringspappren på "Dolda fel" vilket var väldigt luddigt och insnärjande för vad det täckte, men det gällde i alla fall upp till 36 mån ålder. Tror att jag ska kontakta dom och börja i den ändan att man frågar dem för vilka sjukdomar den gäller, så man får det förklarat för sig. För enligt det jag läste, så kunde då jag inte förstå för vad den skulle gälla för, typiskt försäkringar.Ja, nu har du fått en liten läges rapport från Kilafors även om den var grå. Ha det gott hela gänget.Annette

17/4 Lasse blev inte bättre av NSAID preparaten så nu blev vi tvugna att gå på med Cortison för lederna och dubbel antibiotikakur för såren, så får vi se hur det går. Själv är jag deckad i någon magåkomma och äter morfin för att överleva under utredningstiden. Glad påsk på Er alla och hoppas att Ni mår bra och får mycket godis i äggen.Annette

27/3 Nu har jag fått provsvaren och ANA proverna visade positivt den här gången vilket innebär att nu är tollarsjukan konstaterad. Även hans muskelprover visade positiva resultat så han har det i både leder och muskulatur. Har fått ny medicin som jag inte tycker hjälper så bra som Rimadylen som han inte tålde, men det är väl bara att vänta och se hur det blir. Ha det Annette

22/3 Nu har jag inte gett honom Rimadyl den här veckan(efter att ha pratat med Gudrun) och han börjar nog bli lite stel igen, men såren stannade nog av i sin utveckling och svullnaden har gått ner, jag hoppas att det är så i alla fall
 

Hej 
Tänkte jag skulle skicka en rapport på hälsoläget på tollaren Hummelviksgårdens A-Lassse (LASSE).  
I måndags var vi ju ner till Ultuna och på tisdagen var Lasse väldigt stel och dålig. Så trots att vi fått rådet att vänta med att ge Rimadyl ett par dagar, för att sövningspreparatet skulle hinna gå ur kroppen, stod jag inte ut att se honom utan gav honom en halv tablett på tisdageftermiddagen för att börja lite försiktigt. Han hade också en väldig klåda i ansiktet den kvällen.
 
På onsdag morgon likaså en halv tablett och redan kunde man se att stelheten började ge med sig. Däremot började han svälla upp vid sitt vänstra öga igen likasom han gjort för en vecka sedan. Efter två timmar var hela ansiktshalvan jättesvullen och liknade en fotboll ända uppe från hjässan, ner mot nosen och till underkäken.
 
Svullnaden gav med sig på torsdag em och då kunde jag också se att små sår började synas på nosen, och under/vid ögat.
 
Fredag och lördag gav jag honom full dos Rimadyl alltså 1 tablett 2 gånger dagligen och han blev bara piggare i lederna och var riktigt glad också så folk började känna igen honom som den Lasse de var van att se. På lördag kväll svällde han upp i ansiktet igen på samma vis och de kort jag skickar med är tagna på söndag (idag) då den värsta svullnaden lagt sig. Nu har även såren på nosen blivit värre och jag kan se början till exem i öronen, på liknande sätt som när han fick de där otäcka såren med stafylococker i. Vid läppen tror jag också att han har ett sår därför har jag tittat honom i munnens slemhinnor men kunde inte se något konstigt där. Som lekman tycker jag att det ser ut som en allergisk reaktion vilket även andra som sett honom sagt. Det är lätt att tro att han får dessa sår i samband med att jag ger honom Rimadylen (lika i början på februari) men när han svullnade förra veckan så åt han ju ingenting (men den svullnaden var mindre)
 
Frågan är nu: Har han en staffylocockinflammation igen som orsakar reaktionen eller tål han inte Rimadylen? Han blir så bra i lederna av medicinen och jag blir så villrådig om jag vågar fortsätta ge honom den.
 
Hälsningar
Annette Lindström