Lasses dagbok 2005 >>>>

10/11 Idag så fick jag ännu fler superskojiga nyheter från Annette och Lasse. Nu tar Lasse även kallt vilt! Jätteskojigt! Jag trodde att han bara skulle vilja ta varmt vilt efter den lyckade jaktdebuten eftersom att jag trodde att det skulle vara behagligare och tollare har ju en benägenhet att vilja ta det som passar dem bäst.... Men inte brydde sej Lasse om såna bagateller! Otroligt skojigt men som sagt att man ska aldrig ge sej utan det är bara att kämpa på så ger det sej till slut! Otroligt duktigt kämpat av er alla inblandade! Kram och hej från en mycket stolt uppfödare! (men du har ju en digitalkamera och nu har du ju även ADSL, så nu finns det inga skäl till att jag inte ska kunna få bildbevis! *skratt*)

18/10 Idag så hade jag ett lååångt och väldigt trevligt samtal med Annette! Men tyvärr så hade jag inte papper och penna i närheten så att jag kunde skriva stödord... Men jag försöker komma ihåg i alla fall.... Lasse har blivit väldigt duktig på att jobba ibland! hi, hi... Som de flesta andra tollare, så ibland så går det upp och ibland så går det ner. Men han har i alla fall blivit duktig på att ta dummiesarna och nu tränar de för fullt för att han ska kunna ta vilt också. Men det otroliga intresset som ni har så löser ni säkert det också, det är jag helt övertygad om. Lasse har även varit med på en till praktisk jakt och det gick också bra. Det verkar som att den skottberördhet som han har haft blir väldigt mycket mindre då han får göra något skoj som att hämta en fågel som är varm och skön att sätta tänderna i! *skratt* Ingen kan vara mer glad än jag över att ni har lyckats så bra. Sen har Annette gått en intensivkursdag i tävlingslydnad med Lasse för duktiga Malin Tangfeldt, så det ska verkligen bli spännande att se om de börjar tävla också trots att Annette tycker att det är så tråkigt med lydnad! hi, hi... Här håller vi tummarna för det i alla fall. Du vet ju att jag är ju väldigt svag för titlar i namn på hundarna och LP 1 klingar ju väldigt vackert i mina öron, för att inte tala om SVCH, LP 1 hi, hi..... Ska bli väldigt spännande att höra hur det kommer att gå för er. Kram till er allihopa!

19/9 Nu har Lasse fått vara med på praktisk jakt! Härligt! Helt underbart att Lasse som inte är skottfast funkade så himla bra då det verkligen gäller och det är ju det som räknas! Jag är så stolt över er som valpköpare och så Lasse såklart! Annette skrev så himla bra så jag sätter helt enkelt in henens mail så läs och njut!

Håkans kompis från Söderhamn Örjan Berglund har "abonnerat" på dem som eftersöksekipage och det var han som ringde och ville ha en apportör till sjöfågeljakt också. Som jag redan sagt var både Håkan och jag så i valet och kvalet om Lasse var mogen för detta. Vad skulle hända? Antingen skulle all vår framgång i träningen spolieras eller så skulle det bli en hit. Man har ju hört det där att hundarna känner stundens allvar och att de hellre tar varmvilt m.m. Vi beslutade oss till sist för att låta honom vara med, för Lasse brukar inte göra oss besviken utan snarare tvärtom att han förvånar oss med att kunna saker vi inte visste. Vi hade också försäkrat oss om att det fanns en båt med i bilden ifall det inte skulle lyckas med apporteringen.

Kunde nästan inte sova alls och jag var vaken vid 03.30 för att säga till en sista gång att vara försiktiga med skotten och inte skrämma ihjäl honom. De sammanstrålade i Segersta där de gick genom skogen endast i fullmånens sken, på vissa ställen fick de ha ficklampa till hjälp för att hitta stigen. Spännande tyckte Lasse. Färden fortsatte sedan med båt ut till den halvö där de skulle göra sitt gömsle. Spänningen stegrade sig för dem alla under den tysta båtresan på spegelblankt vatten för från alla håll hörde de prassel och läten från fåglar i vassen. Årornas mjuka taktfasta ljud när de skar genom vattnet gav samtidigt en lustfylld upplevelse. Håkan och Örjan viskade endast några sparsamma ord till varandra och Lasse var i kontrollerad extas och var knäpptyst. När de satt upp sitt kamouflagenät var det som om Lasse hade varit med förut. Han tycktes säga:  - Här bakom ska vi vara, kul att smyga husse, kommer dom snart? Och det gjorde dom, ganska snart kom två kanadagäss mot gömslet. När de var inom skotthåll reste sig Örjan upp och sköt den ena som dog direkt och blev liggande kvar i vattnet. Håkan gick fram och visade på Lasse fågeln och skickade ut honom och det var med gas i tollarstjärten som han bröt vattenytan. Målmedvetet simmade han i rask takt ut mot den jättestora fågeln och när han kom fram nosade han först några sekunder och tog tag i den och förde den in i land. Han försökte först men naturligtvis orkade han inte bära jätten vid vattenbrynet, men det var det ingen som begärde heller, utan husse som hade glädjetårar i ögonen fiskade upp en massa godsaker och berömmet haglade från dem båda över deras nya samarbetspartner.  

Nu var det dags att vänta i gömslet igen och det var inga problem att vara passiv heller för Lasse förstod att det var på riktigt nu. Lite småpip kom det men han tystnade när husse lade handen på honom och började viska. Lasse lade sig ner och lade huvudet på husses sko, drog en djup suck och vilade sig. Efter en stund kom flera gäss och flög över gömslet och nu var det dags att skjuta igen. Bom ! Vila igen... Några till och nu damp en ner precis framför gömslet. Den var skadeskjuten och Örjan fick snabbt avliva den medan Lasse intresserat tittade på mellan maskorna i kamouflagenätet. Nu fick han gå fram och undersöka den andra fågeln också och den var verkligen intressant. Jakten avslutades vid 08.30 och nu var Lasse rejält trött efter fem timmar med 180 i puls. Han orkade nästan inte äta maten när han kom hem och somnade fort med tungsnutten ute. Han reagerade inte ens när vi klev över honom. Gissa om de var malliga när de kom hem och Lasse var så där förnöjsamt glad som han är när han gjort något extra roligt eller varit extra glad, hade han kunnat hade han berättat allt för mig, det såg jag.

Klockan 10.30 bar det iväg till Pelle Forslund i Alfta. Lasse tränade inget utan var mest i bilen. Vi tittade på när alla jaktlabbar och flattar samt tollarNeo som tränade till kl 15.00 sen åkte vi hem väldigt möra och nöjda för den här dagen. Med oss fick vi två änder och en kanin så nu har han burit kanin också.

PS En sekund funderade nog våran charmör i sina bästa år om det skulle gå att koppla ett fast grepp om den mjuka honkaninen och få utlopp för all löptikslukt som florerar runt överallt just nu. Men, men, då skulle han nog få skämmas varför han lät det stanna vid en tanke. Man är ju en klok hund så då bar jag den med till bilen istället. 

Annette

21/5 Senaste nytt från Annette är att Lasse är nog född till att vara agilityhund! Han tycker att det är så himla skoj att gå banan! Det räcker med att Annette ställer sej mitt på banan och talar om hur han ska gå så rusar han runt som ett rött streck! Det enda som han inte har riktig koll på är slalom, men det dröjer nog inte länge det heller..... Puss på dej gubben och fortsätt i den stilen!

9/5 Annette och Lasse har nu lämnat rapport om hur det gick på agilitykursen! De fick träna på en kombination på hinder, tunnel, hinder och så skulle de först köra med att föraren skulle stå vid hindrets slut och ropa på hunden och det gick ju jättebra. Sen skulle de skicka hunden framför sej och då blev det en tollarvariant! Lasse hoppade över hindret men sen förstod han inte vad han skulle göra och då Annette ropade åt honom igen så tänkte han: Ooops det var nog inte så jag skulle göra jag undrar om matte blev arg på mej? Så vad gör han då? Jo då hoppar han upp på tunneln och balanserar som en cirkushund fram och tillbaka hur länge som helst till de andras förtjusning!*gapskratt* Jag kan se hela scenariot framför mej och som grädde på moset så är inte Lasse halt nu heller, så jag hoppas att det bara var en sträckning eller en muskelinflammation eller nåt som helt enkelt har läkt ut.

5/5 Ännu mer glädjande besked! Lasses provsvar har också kommit och tack och lov så var det inte tollarsjuka! Jag trodde aldrig att det var det heller, men det är ju så lurig sjukdom att säker kan man ju aldrig vara. Så nu kan hela familjen och vi förstås andas ut. Hälta är nästan borta. Annette började även en agilitykurs igår med Lasse. Självklart så får de ta det lite lugnt från början men som tur är så går deras veterinär där också med sin hund så hon ska hålla koll på dem! Veterinären tyckte att det var bra att alla Lasses syskon var fria på höfterna (alltså av de som är röntgade) framförallt då det var en så pass stor kull. Lycka till på kursen!

30/4 Äntligen har resultatet på Lasses höftledsresultat kommit! Även han var fri! Snacka om att vara lycklig!!! Mindre lycklig var han då vi lämnade Bee-Kini hos honom en dag då vi åkte och parade. Bee-Kini satte stackars Lasse på plats så den stackarn tordes knappt röra på sej..... Så han tyckte nog att det blev lugnt och skönt att vi hämtade henne på kvällssidan! Igår så la Annette ett bruksspår åt Lasse i skogen, men hon skulle nog kanske ha väntat lite till med det för Lasse sprang bara och letade blodspåret och ville inte alls förstå att det var faktiskt pinnarna som var skojiga! *skratt* Grattis igen till röntgenresultatet!

22/4 Idag så har nu Lasse varit på sin ordentliga veterinärundersökning. De tog bort chippet och öronmärkte i stället eftersom att chippet hade flyttat på sej lite grann. Sen röntgade dem honom både armbågar och höfter (huvvaligen att gå och vänta på svar...) och så tog de ANA prov och skickade till Helen Hansson om det kunde vara tollarsjuka. Veterinären kollade även halsen men den var så fin och det var ju skönt. Idag då Annette var ute med Lasse så var han nästan inte alls halt. Så jag håller tummarna för att det var en muskelsträckning eller nåt sånt. Massor av kramar

19/4 Nu har Lasse varit på en första undersökning. Vet gick igenom och böjde alla möjliga och omöjliga leder som man inte hade en aning om att de fanns! Men allra först så kollade hon naturligtvis hur han såg ut då han sprang. Det enda som hon hittade var att han ömmade på den ena sidan uppe vid axelleden (heter leden så?) men inte på den andra sidan. Så de bestämde gemensamt (alltså i samråd med Håkan och Annette) att de skulle komma tillbaka på fredag då de fick en längre tid då de skulle söva honom för att kolla ordenligt och samtidigt öronmärka honom. De fick även ett inflammationshämmande medel som de skulle ge honom de här dagarna tills de ska dit igen för att se om hältan blir bättre. Men Annette tyckte att han haltade lite mindre idag mot igår... Vi håller tummarna så att de vitnar! *massor av kramar*

18/4 Nu har vi ju varit i fjälls en vecka men man håller ju en viss kontakt med sina Hummelvikare i alla fall! ;) Annette berättade att Lasse inte mådde så bra. Det var i mitten av veckan. Då trodde vi båda två att det var en olycklig kombination av olika saker. Först så hade han haft lite klet i ena örat, men Annette behandlade det och då blev det bra på en gång. Sen blev det ett ofrivilligt bad i det kalla vattnet. Summan blev i alla fall att Lasse var väldigt hängig och trött. Han ville ingenting och var inte speciellt hungrig och det är ju inte speciellt vanligt då det gäller honom om man säger så.... Men ingen feber. De avvaktade några dagar och då blev han glad och som vanligt, men i stället halt... Suck.. Men han har inte ont i någon led då Annette böjer och har sej. Det finns nog inte många hundar som har blivit så noga genomgångna som Lasse.... Så Annette skulle kontakta en veterinär och kolla om de hittar något. Först så var han halt lite varstans, men nu är det "krokiga benet" som han haltar på. Jag talade med Annette i gårkväll igen. Då tänkte Annette att om jag lägger ett stödbandage på honom så kanske det känns lite skönare för Lasse. Lasse gillar ju inte att få klorna klippta, men han fattade direkt att det här var något annat och satt snällt alldeles stilla tills allt var klart. Men sen började han att försöka bita bort bandaget... Då sätter sej Annette och talar med Lasse att det blir kanske lite skönare för ditt ben om du har det här stödet på och då slutar hundskrället att bita på bandaget! Nog är väl tollarna fantastiska! Vi håller tummarna Lasse att det är något som kommer att gå över med hjälp av en penicillinkur! Massor av kramar!!!

4/4 Annette berättade idag att Lasse har hittat på ett eget system då det gäller att tigga. Då Håkans föräldrar kommer så vet Lasse att man får absolut inte tigga i köket. Därför så har Håkans pappa alltid gått ut till hallen för att ge Lasse en godisbit. Så nu då de kommer för att hälsa på så springer han direkt ut i hallen och sen springer han till skåpet där hundgodiset finns och tar med sej hundgodis ut till hallen där han ger det till "farfar"! Snacka om att tänja på gränserna till sin egen fördel! *skratt* 

26/2 Ett till kort på Lasse där han uppvisar väldiga likheter med Pyttis! *skratt* Lång tunga och har tagit tiggandet till nya dimensioner!

10/2 Äntligen så kom bilderna fram till mej! *skratt* Härliga bilder från underbara dagar med en underbar hund!

4/2 Ooops har alldeles glömt bort att skriva att Lasse nu mår jättebra. Det var bara magknip som han hade fått! Här kommer en berättelse från Lassematten Annette: 

Idag hände något roligt när vi var ute och gick vår morgonpromenad. Vi hade tränat lite lydnad och gjort som vår instruktör sagt, nämligen att toka upp honom lite för att öka på motivationen och få honom att inse att träna är roligt. När vi sedan slutat att träna och Lasse sprang lös hade han väl inte tillräckligt med sysselsättning. Då fick han för sig att ta av mig mina handskar. När det inte lyckades hoppade han upp och högg ett grabbatag i min luva så att jag skrattade och skrek. Nu blev räven ännu mera i gasen och smidigt och listigt lyckades han ändå ta av mig min svarta handske och springa iväg ruskande på den för att ta död på sitt byte. Vi hade tydligen haft publik, för som skjuten ur en kanon kom en skata störtande mot oss. Den skrek och var bara några meter över den räv som försökte döda hans artfrände. Lasse tyckte att det var skitroligt att få närkontakt med en så ful fågel som dessutom hela tiden skrek, och han var ju redan i gasen så jakten fortsatte efter den levande fågeln som var roligare än min handske. Skatan gjorde en extra lov för att försöka ta min handske och rädda sin artfrände samtidigt som han tillkallade hjälp. Från alla håll kunde jag nu se att det anlände skator till undsättning. För en liten stund blev jag lite rädd för vad alla dessa skator skulle kunna göra med min glada räv. Men som tur var så verkar det inte som om det hände något. Skatan blev snopen när han 1,5 meter över min svarta handske insåg att den blivit lurad. Den slutade signalera fara till sina vänner och det roliga skådespelet var över.
 
Håkan blev till sig i trasorna över vår berättelse och snabbt som ögat slog han upp i sina jaktböcker om hur man kan locka till sig skator och kråkor med bulvaner. Det är vanligt att man då använder uppstoppade ugglor eller rävar. Jag säger bara det ...Vem behöver en orörlig bulvan när man har en tollarräv. Det ska bli roligt att se hur lång tid det tar innan Håkan går till samma ställe med hund och mina svarta handskar.
 
Annette

19/1 Annette ringde i morse och var ledsen över att Lasse inte mådde bra. Vi gick igenom alla möjliga saker men hittade ingen logik till det. Lasse hade inte feber, ömmade inte eller hade märkbart ont någonstans. Däremot så sköt han rygg, var väldigt håglös och ville inte ligga med huvudet på golvet utan det ville han gärna ha högt. Han pinkade och sket precis som vanligt och utan problem. Hur som helst så bestämde vi att det nog gick att avvakta lite till eftersom att det inte var ett akutläge direkt. Så på em for de iväg och storhandlade och hade Lasse med sej. Då har han lärt sej att det lönar sej att tigga då husse och matte kommer tillbaka till bilen. Så Annette och Håkan sa att om han tigger då vi kommer till bilen igen så är han på bättringsvägen. De var borta en stund och då de kom tillbaka så satt Lasse precis som vanligt och tiggde på sitt speciella sätt och ingen kunde väl bli gladare än dem över det beteendet just då! ;) När de kom hem så fortsatte han att vara precis som vanligt och stoppade nästan in huvudet i frysen för att kolla om det var något mumsigt där och vara allmänt ivägen för att inte missa eventuella godbitar. Nog är det som husse Håkan säger att: man skäller och kan tycka att de är jobbiga då de ska vara ivägen överallt men en sån här gång så skulle man ge vad som helst för att det ska vara så! Annette berättade att de var på sin lydnadskurs i måndags och det gick jättebra. Nu var det stående som de höll på med och Lasse såg ut som att han inte hade gjort annat, så det verkar ju bra inför framtiden! Hoppas att Lasse får må bra nu sen! Kramar och puss på nosen till Kilaforsprinsen!

11/1 Nu börjar det att likna nåt minsann! Jag fick ett bautastort mail med massor av kort på Kilaforsprinsen! Hoppas att ni har fått smak på att fota Lasse nu så att det kommer att dimpa ner massor av bilder på honom! *flin* Annette har också börjat sin tävlingslydnadskurs med Lasse. Låter kanon och ännu bättre att Annette tycker att det verkar kul! Jag vet inte hur du Malin har burit dej åt men du ska ha stort tack i alla fall som har lyckats omvända henne. Så nu ska de träna på kontaktövningar 5 min varje dag så får vi väl höra hur det går sen också. Du ser Annette att man blir glad och positiv då man är med de röda trollen! Kram på er!

7/1-05 Idag så fick jag ett mail med redigerade och fina bilder på Lasse! Det var Håkans syrra Gitte som har gjort i ordning de fina bilderna som JFM tog i Sundsvall den där lyckliga dagen i oktober då Lasse blev vår första CH! Nyårsaftonen gick ganska bra för Lasse så det är ju skönt att skotträningen ger resultat där också.