Jesse dagbok >>>>

Tja Jesse här , tänkte skicka lite uppdateringa till min gammelmamma! J .

Men för att göra det lättare för er andra som inte känner mig så börjar vi om från början .

Jag heter Jesse & är 3 år , som kanske inte haft ett liv som alla andra av min sort .

Jag har flyttat lite mera än vad vissa i min ålder har gjort , när jag var liten så bodde jag i Bredånger där jag är född hos min gammelmamma men när vi blev lite äldre så flyttade jag & mina syskon till nya familjer , men sen kom jag tillbaka till gammelmamma & hennes andra hundar .
Gammelmamma tycker väl inte alla gånger att jag är så cool & frän som resten av världen tycker, dock förstår jag inte varför jag är ju underbar. Men de kan nog ha lite med mitt humör & kissande att göra , men hallå ni människor kissar ju inte så varför ska jag bli smutsig & kall varje gång jag ska behöva gå ut & kissa. Neee bättre då det är varmt & skönt. Men, men så blev det i alla fall så att jag fick flytta ett par gånger till, folk som fått låna mig för att se om jag kunde kanske börja bete mig som en hund, förstår dock inte varför men de är väl så man ska göra .

Till slut kom gammelmamma i kontakt med en tjej som hade blivit av med en av sina hundar & hennes gamla hund som var kvar gillade inte att vara själv då han bara var ledsen hela tiden. Så efter några veckors samtal så kom gammelmamma & hämta mig för att ge oss i väg till Umeå. Självklart hängde Elektra med. Hon skulle kolla sin syn  & den oturen åkte jag också på. Jag var inte glad inte för det gjorde ont, eller något bara konstigt att folk ska ta i mig eller hålla fast mig sen lysa mig i ögonen. De sa då i alla fall att jag hade något som hette PRA. Inget jag förstod vad det var, men man tappar sin syn av den sjukdomen, så kanske därför jag betedde mig lite annorlunda än vad dom andra gjorde. Eller varför jag blev så osäker i trappor & mörker. Det kanske var fel på mina ögon inte mig !?

Efter det så gav dom mitt koppel till den där tjejen som gammelmamma pratat med om mig & jag fick lämna dom för att åka en ny bil. Hon verkade trevlig men självklart så visade jag min sida där jag morrade, skällde & ingen skulle lyfta mig för då blev jag arg ..
Hennes andra vovve R2, va faktiskt trevlig & dom andra vovvarna & katterna. Kanske det inte var så farligt, men bäst att vara på sin vakt. Inte göra sig för hemmastadd, kanske ska åka till någon ny snart igen ..

Efter par veckor så åkte vi till veterinären då min nya matte inte gillade hur jag gick & inte va så stark & vem är hon att döma ?
Hon går också konstigt & inte stark heller ..Piff.
Där kollade dom mina knäskålar & fick röntga min ena höft då jag haft lite ont där och sen började min resa med att träna, springa i sanden, vara i skogen & fara på cykelturer .
Började jobba också som personlig assistent, eller ja min matte va det men jag va där också så jag jobbade minst lika mycket .

Efter ett tag så har jag faktiskt förstått att matte kanske inte är så farlig ändå, dock så tänkte jag inte sluta med hur jag lät & mina regler gällande hantering men de fick hon ta. Faktiskt så gillade hon mig ändå.
Men många som hon är med tyckte jag var en liten råtta som inte kunde bete mig. I mina öron är det bara avundsjuka. Vilka skulle inte vilja vara som mig ?!

Men efter ett par veckors boende med matte så gick jag faktiskt med på att duscha, bli lyft & borstad. Det var väl inte så farligt ändå men jag kanske inte vill göra det varje dag .
Idag lever jag med två vovvar till R2 & Kåra och dom är helt okej. Fick en storebror & en storasyster , min lillasyster lever inte men har fått en del saker efter henne så det känns ändå som att hon är kvar här .

Sen har vi ju självklart matte, min mamma som hon brukar säga. Hon är där för mig jämnt även om jag har varit arg, ledsen & rädd i bland, men hon förstår mig på något konstigt vis. Husse är också bra han låter mig åka med honom ibland. Jag har åkt motorcykel med husse & hur coolt är inte det ?
Sen har jag hunnit åka moped, cykel, bil, buss, traktor & det är skit roligt .. :)
Vi brukar vara mycket i garaget tillsammans , & då slår vi våra kloka skallar ihop & gör något spännande där ute .
Lillhusse är också toppen, han busar med mig & när han har kompisar så får jag också vara med & leka. Ibland busar vi på gården men ibland kan vi ligga i soffan & kolla på tv och bara mysa .

Och jag får inte glömma att jag har fler syskon också, fast dom är katter men dom är mina syskon ändå.
Dom heter Fia, Moean, Grabben, Felicia, Chloe, Amy & Skorpan, inte illa det :D
 
Matte lovade gammelmamma att jag skulle skriva lite så folk slipper fundera på vart coola jag gör nu förtiden .
Träffade gammelmamma, Pekka & Leo i somras på en utställning .
Och självklart visade jag mitt nya jag. Gammelmamma fick faktiskt till & med hålla i mig. Vilket jag tror hon har saknat, men det lär hon väl inte erkänna i första taget ;)
Jag tyckte då att det vara roligt & hoppas få träffa dom snart igen :)

Jag heter Jesse & haft ett annorlunda liv, men i dag har jag allt som alla hundar borde få ha ..
En familj med alla olika sorter som älskar mig för den jag är & inte för hur jag borde vara ..
En familj som klappar mig, ger mig mat & vill umgås med mig överallt .
En familj som förstår varför jag skäller som en galning i bland, att det är min syn som gör att jag inte alla gånger ser vem det är, sen så klart vaktar jag ju mina familj. grrrr...
En familj som alltid kommer ha mig i sitt hjärta & aldrig lämna iväg mig ..
För första gången så känner jag mig hemma med en familj som inte skulle klara sig utan mig & mina konstiga saker jag har för mig !

21/4 -12 Ja Jesse fortsätter att ha otur i sitt lilla liv. Idag var vi upp till Umeå för att i första hand göra en ögonlysning på Elektra men jag fick ett infall när vi var där och frågade om de hade en tid för att kolla om Jesse ser nåt på sitt öga som ploppade ut förra året.
De var snälla och plockade in honom och eftersom att jag skulle i vilket fall få betala fullt pris så då kunde jag ju lika gärna göra det off :=)
Först när vi kom dit och hon kollade utan att ha gett ögondroppar så sa veterinären att ögonen såg jättebra ut. Så helt otroligt ser Jesse lika bra med ögat som ploppade ut som med det andra! Vi blev jätteglada!
Sen när vi kom in efter att ha droppat ögonen så medan vet kollade i hans ögon så frågade jag om hon tyckte att man kunde avla på hans syskon som hade sin diagnos.
Då tittar vet på mej och sa att jag hoppas att du inte tänkt avla på den här för han har PRA!
Vilken chock det blev! Tycker så synd om Sara och Petra och självklart lille Jesse.
Han har ju varit hos en tjej här i Domsjö ett tag men nu ska en ung tjej i Umeå försöka få ordning på honom så det ska bli intressant att se hur det kommer att gå.
De fick fin kontakt och jag fick flera sms under em/kvällen hur mycket hon tyckte om honom och hur bra det gick för honom att vara med i sin nya flock.
Han hade inte ens pinkat inne för henne så jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra....

23/9 Under våren/sommaren så har vi varit på 3 utställningar för att träna Jesse och se om han skulle kunna bli lite bättre. Det har inte gått så bra utan han har blivit mer och mer stressad för varje utställning.
Snälla Ida Gustafsson frågade om jag ville att hon skulle testa och se om han skulle bli bättre med lite klickerträning och mljöombyte och det tackade jag såklart för.
Redan dagen efter så fick Ida Jesse att sluta morra vid beröring. Känns så himla bra för då kanske han kan få ett trevligare liv.
Nu har Ida hittat en familj som ska prova att ha Jesse en månad så jag hoppas att de kommer att trivas med varandra....
Vi håller tummarna för dem...

4/2 Idag så tog Anna bort de tre stygnen som var kvar.

29/1 -11 Idag var det en väldigt orolig dag. Jag hade tid för ögonlysning för Eliska och Elektra och skulle även kolla Jesses öga. Anna tyckte ju när hon tog bort ett stygn på honom att han kanske kunde ha syn kvar eftersom att han reagerade på ficklampans starka ljus.
Det var som vanligt Ingemar som ögonlyste och han sa också att Jesse hade synen kvar men han kunde ju inte kolla hela ögat eftersom att det är 3 stygn kvar.
Det har ju varit en dramatisk resa det här för Jesse.
För ca 2 veckor sen så fick jag besök och Elektra skulle säga till Jesse att ta det lite lugnare men han var lite stöddig och när hon sa till så måste en klo ha kommit in i ögat på honom för hela höger öga ploppade ut på honom.
Det var vid 20-tiden på kvällen så jag ringde Vännäs och kollade men eftersom att det var väldigt dåligt väder ute så tyckte den veterinären att jag skulle ta kontakt med Övik och sen ev ta kontakt med Vännäs eller Skellefteå dagen efter.
Jag ringde jouren i Övik och det var Anna Edblad som jobbade och hon var hemma i Järvvik så jag åkte hem till henne för att visa upp hur Jesse såg ut. Min granne Carina följde också med och satt och höll i Jesse och försökte få honom lugn.
Anna sa direkt att det måste sys så fort som möjligt och att hon hade gjort den här operationen två gånger förut med bibehållen syn den ena gången. Både de hundarna var raser med utåtstående ögon.
Anna trodde inte att synen skulle gå att rädda men om vi hade tur så skulle ögat kunna vara kvar i alla fall....
Så det var sjukt skoj att få höra att han har synen kvar så nu ska jag bara försöka hitta en ny ägare till honom.

okt -10 Jag fick tillbaka Jesse eftersom att det inte funkade med Jesse hemma hos Helena med de andra hundarna. Men usch vilken vidrig liten hund han kan vara. Morrar och biter och beter sej illa. Så nu ska jag verkligen försöka ta tag i det här och se om han kan bli lite bättre.
Jag har lagt ner massor med jobb på honom så nu är han rätt så skaplig och biter aldrig men kan fortfarande låta illa när han får krav på sej.
Jesse är lite rolig på det sättet att han kan vara så arg att han nästan spottar och fräser men om man frågar om han vill ha en godis så är allt glömt på en gång men han måste ha en fast han som inte daltar med honom om det ska bli någon ordning på honom.....

13/5 Det är alltid lika skoj att tala med Helena för hon är så otroligt nöjd med Jesse. När han kom hem till dem så sprang han direkt runt och kollade läget i hela lägenheten med värsta pondusen! Hahahahahha
Nu har han börjat mopsa upp sej och corgisarna vet inte riktigt hur de ska hantera det. Han är ju så liten och är han verkligen en riktig hund eller är han ett gosedjur som spottar och fräser?  *flin*
Helena har det hon gör att tukta den lille gulliganen som tror att hela världen är till för honom och hans herravälde...De är så himla skojiga på det sättet eftersom att de har ingen aning om hur små de egentligen är.....

3/5 Idag så kom Helena och Jocke och hämtade sin väldigt efterlängtade Jesse! Jag har redan fått flera mail och han trivs med resten av flocken som består av två corgikorvar och barn! Lycka till och TACK för all hjälp med mitt liv! *kramar om*

2/5 Idag har jag avmaskat, klippt klor och tagit nya bilderp å dem

30/4 Idag så var jag iväg och besiktade valparna och det gick bara bra!

24/4 Idag har de varit ute för första gången och det tyckte de var skoj men det blåste lite för mycket för att alla skulle njuta av det....

12/4 Nu har jag klippt klor och avmaskat

18/3 Jesse har börjat att öppna ögonen

8/3 Jesse föds på Vännäs djursjukhus