Jaktlydnadskurs -05 >>>>

Här tänkte jag berätta lite om vad vi får lära oss på vår kurs som vi går här på SSRK i Övik.

Första träffen:

Första gången så gick det år rätt mycket tid att gå igen om vilka vi var och vilka mål vi hade med kursen. På kursen är det 4 golden och 2 tollare (Bee-Kini och Kenzo).  Men vi (jag skriver vi fastän jag inte hade Bee-Kini med eftersom att hon precis hade börjat att löpa, så hon får även vara hemma nästa gång.) hann i alla fall vara ute en stund. Då ville Jocke och Anders se hur våra hundar var. En del hade mycket godis som de belönade med och de skulle alla sluta med till nästa gång. Likadant så var ett av deras mål att alla skulle kunna vara lösa kursen igenom. Hmmm vi får väl se hur det kommer att gå då Bee-Kini kommer. En övning gick ut på att man skulle gå som i en fyrkant kan man säga. Vanligt fritt följ på den första sträckan. Sen lämna hunden i vinkeln till andra sträckan, gå själv och ställa sej i ännu nästa vinkel och göra en inkallning. Fortsatt fritt följ och sen skulle hunden sitta fot medan en annan kastade en dummie som hunden sen skulle apportera. Sen var det slut på den övningen. Det gick jättebra för alla hundarna som skötte sej bättre än då de hade koppel på sej. Ett tips som Jocke sa då det gällde linförighet var att man skulle ha kopplet bakom rumpan på sej själv så att man därigenom blev starkare om man har en hund som kräver det och dessutom har mer kontroll på den eftersom man har den så nära hela tiden. Jag har inte provat det själv men det såg väldigt smidigt ut då han visade på sin egen hund.

Andra träffen:

Vi började även denna träff med lite lydnad innan vi sen gick ut i skogen. Där var det en jättebra övning där man både fick träna stadga och passivitet. De hundar som inte skulle göra övningen fick sitta passiva och titta på. Själva övningen gick till ungefär så här. En kastare står en bit in i skogen. Förare och hund går fritt följ de som kunde (de andra var kopplade) från starten och ca 15 m in i skogen tills det var kanske 5 m kvar till kastaren. Då kastades dummien väldigt kort kanske 2 m. Då går förare och hund bort därifrån till starten igen för de som kunde och hade tränat minnesbilder. De som var mindre tränade gick bara tillbaka några meter för att sen skicka hunden att apportera. Kastaren var hela tiden beredd att gå ut och hämta tillbaka dummien om det var så att någon hund skulle "knalla" dvs springa iväg och apportera utan att ha fått kommando av föraren. Viktigt! Det är väldigt viktigt att hunden om den knallar INTE får någon belöning  dvs dummien! Det är därför som det är viktigt att kastaren är väldigt beredd på att snabbt plocka upp den. Alla hundarna var väldigt duktiga och skötte sej jättebra. Otroligt kul att titta och lära sej av olika ekipage. Så jag tror att Bee-Kini kommer att löpa alla 6 gångerna! *skratt* Skämt åsido så ska det bli skoj att få ha henne med nästa gång. Efter det så hade jag lust att få reda på lite mer om linjetag som är början på dirigering. Vi gick iväg till en öppen plats som gränsade till en plantering som är inhägnad. Vi fick två förslag hur vi kunde gå till väga.
1. Tar med sej hunden och går utmed stängslet och ställer dummien på högkant och går sen tillbaka till starten. Där sätter man sej på huk bredvid hunden, gärna med handen på bringan så att den inte knallar. Pekar med hela handen och armen utsträckt och säger "ut" och låter hunden apportera.
2. Sätter hunden vid starten och går ut och ställer dummien på högkant. Går tillbaka till hunden och gör samma sak som i förra exemplet. Ner på huk och pekar med hela handen och ger kommandot "ut". Det kräver ju en hund med bra stadga om man ska träna det själv eftersom att det är lättare för den hunden att knalla. Ett annat bra tips var att då man börjar med ett nytt moment då hunden ska springa ifrån en så är det bra om man lägger det i uppförsbacke så att återsträckan blir lättsam och trevlig.
Vi fick ett annat tips av våra instruktörer idag att använda ett speciellt jaktkoppel. De hade tagit ett tunt retrieverkoppel och kortat det så att det var kanske bara 6-7 decimeter långt. Anledningen var att det är mindre att hålla reda på och hunden ska ju vara så lydig att den ska ju ändå gå vid din sida. Tar dessutom mindre plats. Man kan även ta ett utställningskoppel och korta av.

Tredje träffen:

Vi började med att gå med hundarna en bit efter vägen till grusgropen eftersom att de höll på att skjuta på skeetbanan. Det var ingen som hade sin hund lös hela vägen.... Men däremot då vi gick hem så var det flera som gick lösa. Bee-Kini gick lös hela vägen och Kenzo en bra bit. De andra kollade jag inte efter! ;) Första övningen var att de ville se hur bra hundarna var på stoppsignal och hur lydiga de var. Tips: Vi fick lära oss att visselpipan ska hela tiden vara i mungipan för att ständigt vara beredd på att vissla. Sen fick vi göra den övningen lite svårare genom att sätta hunden och sen lämna den för att vissla in den och sen halvvägs vissla stoppsignal och då skulle hunden stanna och allra helst sätta sej också. Jag tror att jag kommer att vänta med det ett tag på Bee-Kini tills jag vet hur mycket Linn kommer att vilja tävla Bee-Kini i lydnad. Det är ju annars lätt att de tappar farten på en vanlig lydnadsinkallning eftersom att de kan vänta på att det ska komma en vissling. Men stopp vid sidan ska vi träna vidare på så kanske hon lär sej att det är olika om man har visselpipa eller vanligt ordkommando. Nästa övning gick ut på att man skulle gå fot med hunden och sen göra en helt-om-vändning och på signal sätta hunden. Sen skulle man gå ut ca 10-15 meter till höger och lägga en tennisboll där och sen gå tillbaka till starten. Sen skulle man ge en kraftfull stoppsignal med ett supertydligt handtecken som man skulle ha kvar (dvs en utsträckt hand med handflatan framåt-nedåt). Sen skulle man ge ett väldigt tydligt handtecken med hela handen och armen utsträckt åt höger och säga tex "Ja" eller nåt annat så att hunden förstår att den ska springa ut mot tennisbollen. Tips: Bee-Kini satt tex kvar och då gjorde vi så att jag gjorde hela övningen precis som vanligt men jag gick tillbaka till starten i stället för att lägga ut bollen. När jag gav handtecken åt höger och sa "ja" så kastade Anders iväg bollen och då sprang hon som skjuten ur en kanon åt höger och plockade upp bollen och kom med den mot mej. Ingen avlämning men det var ju inte alls det som vi skulle träna heller så jag blev i alla fall superglad! Tips: Alla i gruppen fick bakläxa på att vi inte var tillräckligt tydliga med kommandoord, handtecken och visselpipa och att vi gärna kunde ta i hundarna mer och kräva mer av dem än vad vi gjorde.

Fjärde träffen:

Det var enbart repetitioner. Första övningen var vad de kallade: "dansk brukspröve". Samma som vi gjorde på första träffen, med en liten modifikation. Först så gick vi fritt följ. Sen lämnade vi hunden och gick en till sträcka, gjorde inkallning och gick till den sista sträckan. Men den här gången så vände vi oss från planen och då stod kastaren i skogskanten och gjorde en enkelmarkering. Så det var ganska likt. Nästa övning, då fick deltagarna och instruktörerna skojigt eftersom att det var jag och Bee-Kini som var först! Då skulle man gå fritt följ, lämna hunden, göra en inkallning med stoppsignal, kasta boll/dummy åt vänster och sen ge stoppsignal igen och sen skicka iväg med tydliga handtecken till vänster och sen avlämning. Hå, hå jaja... Simultankapacitet 0=zero kan man lugnt säga. Det blev total kortslutning, men det är tur att man är van att göra bort sej så det bjuder jag gärna på! *skratt* Stackars Bee-Kini förstod ingenting! Och inte jag heller hur jag kunde göra så märkliga signaler med pipan och händerna, men till slut så fick vi till det någorlunda i alla fall... Nästa övning var att vi skulle gå fritt följ fram till ett tecken på marken, hunden skulle få se då de kastade dummyn/bollen vända, gå tillbaka, hälsa - ta i hand med Anders och sen gå fritt följ tillbaka och sen skicka mot dummyn/bollen. Tips: Var tydlig med handtecken och visselpipa och tänk igenom innan hur du ska göra. Ha alltid en plan B om plan A går i stöpet.

Femte träffen:

Vi delade upp oss så vi var i två grupper med tre hundar i varje. Först så skulle vi göra en inkallning med stopp och dirigering. Den här gången så var det bara jag i vår grupp som hade problem med simultankapaciteten! *skratt* Men jag visste i alla fall själv vad jag hade gjort för fel innan de andra hann säga nåt, så det går ju framåt. Sen fick hundarna prova på att ta en kråka på land och en trut i vatten. Vi fick dessutom ta med oss varsin fågel med hem att träna på. Tips: 1. Jocke sa att om man har en hund som inte är så intresserad av fågel så kan man dra den på ett litet släpspår och sen så får hunden hitta den. 2. Eller då kan man gömma den i ett snår eller under ett buskage eller nåt.

Sjätte träffen - avslutning:

Så hade vi då kommit till avslutningen. Anders och Jocke hade frågat tidigare om vi ville prova på en liten walk-up. Det tyckte vi allihopa var väldigt intressant så det gjorde vi. Vi gjorde två grupper. Första gruppen var det två hundar och i den andra så var det tre hundar. Man går på led med skytten mitt ibland hundarna. Jaktledaren går ytterst och talar om då man ska stanna och då är det meningen att man ska stanna på ett led och sen talar han om vilken som ska skicka sin hund efter skottet. Ibland kan det vara så att en hund får göra ett linjetag innan den första hunden får hämta sin markering. Nu var ju inte våra hundar så rutinerade men det var väldigt skoj att ha fått prova på. Det är något man skulle kunna göra på en valpträff med de som har tränat apportering. Sammanfattningsvis så var alla jättenöjda med kursen och framför allt med att det hela tiden var öppen kritik så att man även fick lära sej av andras misstag.