Jaktlydnadskursen

Här tänkte jag berätta lite om vad vi får lära oss på vår kurs som vi går här på SSRK i Övik.

Första träffen:

Första gången så gick det år rätt mycket tid att gå igen om vilka vi var och vilka mål vi hade med kursen. På kursen är det 4 golden och 2 tollare (Bee-Kini och Kenzo).  Men vi (jag skriver vi fastän jag inte hade Bee-Kini med eftersom att hon precis hade börjat att löpa, så hon får även vara hemma nästa gång.) hann i alla fall vara ute en stund. Då ville Jocke och Anders se hur våra hundar var. En del hade mycket godis som de belönade med och de skulle alla sluta med till nästa gång. Likadant så var ett av deras mål att alla skulle kunna vara lösa kursen igenom. Hmmm vi får väl se hur det kommer att gå då Bee-Kini kommer. En övning gick ut på att man skulle gå som i en fyrkant kan man säga. Vanligt fritt följ på den första sträckan. Sen lämna hunden i vinkeln till andra sträckan, gå själv och ställa sej i ännu nästa vinkel och göra en inkallning. Fortsatt fritt följ och sen skulle hunden sitta fot medan en annan kastade en dummie som hunden sen skulle apportera. Sen var det slut på den övningen. Det gick jättebra för alla hundarna som skötte sej bättre än då de hade koppel på sej. Ett tips som Jocke sa då det gällde linförighet var att man skulle ha kopplet bakom rumpan på sej själv så att man därigenom blev starkare om man har en hund som kräver det och dessutom har mer kontroll på den eftersom man har den så nära hela tiden. Jag har inte provat det själv men det såg väldigt smidigt ut då han visade på sin egen hund.

Andra träffen:

Vi började även denna träff med lite lydnad innan vi sen gick ut i skogen. Där var det en jättebra övning där man både fick träna stadga och passivitet. De hundar som inte skulle göra övningen fick sitta passiva och titta på. Själva övningen gick till ungefär så här. En kastare står en bit in i skogen. Förare och hund går fritt följ de som kunde (de andra var kopplade) från starten och ca 15 m in i skogen tills det var kanske 5 m kvar till kastaren. Då kastades dummien väldigt kort kanske 2 m. Då går förare och hund bort därifrån till starten igen för de som kunde och hade tränat minnesbilder. De som var mindre tränade gick bara tillbaka några meter för att sen skicka hunden att apportera. Kastaren var hela tiden beredd att gå ut och hämta tillbaka dummien om det var så att någon hund skulle "knalla" dvs springa iväg och apportera utan att ha fått kommando av föraren. Viktigt! Det är väldigt viktigt att hunden om den knallar INTE får någon belöning  dvs dummien! Det är därför som det är viktigt att kastaren är väldigt beredd på att snabbt plocka upp den. Alla hundarna var väldigt duktiga och skötte sej jättebra. Otroligt kul att titta och lära sej av olika ekipage. Så jag tror att Bee-Kini kommer att löpa alla 6 gångerna! *skratt* Skämt åsido så ska det bli skoj att få ha henne med nästa gång. Efter det så hade jag lust att få reda på lite mer om linjetag som är början på dirigering. Vi gick iväg till en öppen plats som gränsade till en plantering som är inhägnad. Vi fick två förslag hur vi kunde gå till väga.
1. Tar med sej hunden och går utmed stängslet och ställer dummien på högkant och går sen tillbaka till starten. Där sätter man sej på huk bredvid hunden, gärna med handen på bringan så att den inte knallar. Pekar med hela handen och armen utsträckt och säger "ut" och låter hunden apportera.
2. Sätter hunden vid starten och går ut och ställer dummien på högkant. Går tillbaka till hunden och gör samma sak som i förra exemplet. Ner på huk och pekar med hela handen och ger kommandot "ut". Det kräver ju en hund med bra stadga om man ska träna det själv eftersom att det är lättare för den hunden att knalla. Ett annat bra tips var att då man börjar med ett nytt moment då hunden ska springa ifrån en så är det bra om man lägger det i uppförsbacke så att återsträckan blir lättsam och trevlig.
Vi fick ett annat tips av våra instruktörer idag att använda ett speciellt jaktkoppel. De hade tagit ett tunt retrieverkoppel och kortat det så att det var kanske bara 6-7 decimeter långt. Anledningen var att det är mindre att hålla reda på och hunden ska ju vara så lydig att den ska ju ändå gå vid din sida. Tar dessutom mindre plats. Man kan även ta ett utställningskoppel och korta av.