|
Valpdagbok för J-kullen >>>> 3/5 Idag har det varit full rulle eftersom att 3 av fyra valpar har flyttat till sina nya hem idag. Det är bara Joker som är kvar här nu men jag hoppas att han också snart hittar ett nytt hem. 2/5 Nu är valparna snart 8 veckor (i morgon) så jag har idag klippt klor, avmaskat och tagit bilder på dem. 30/4 Idag så var jag iväg och besiktade valparna och det gick bara bra. Det var trevligt att höra att veterinären tyckte att de hade superbra mentalitet så han skrev tom in det på protokollet. Även om de tyckte att det inte var så skoj så hade allihopa svansen uppe på ryggen hela tiden.... Gullungarna... 26/4 Nu är valparna 7 v så jag har klippt klor, vägt och fotat dem. De är verkligen härliga de här valparna. De busar och härjar med Isolde, Hjärta och Elektra. My håller sej lite ifrån dem numera men diar fortfarande dem. Märkligt är att My fortfarande äter deras bajs fastän de sen länge käkar kulor. Det har jag bara varit med om med Vilma... :=) 24/4 Idag har de varit ute för första gången och det tyckte de var skoj men det blåste lite för mycket för att alla skulle njuta av det.... 12/4 Nu har jag klippt klor och avmaskat 24/3 Nu är valparna reggade på Hunddata. Det blir lite mer verkligt när man kan se deras namn och regnr där..... Mina föräldrar kom hit idag och gosade med valparna. Mamma tyckte att det såg ut som om Chanel och Isolde kom från två olika kullar och jag kan bara hålla med henne om det! *ler* 21/3 Idag så tog jag bort stygnen på My. Såret såg otroligt fint ut. Monica, Sara och Alice kom och hälsade på och fotade valparna. Underbart med så hjälpsamma vänner. Vi bestämde också vad valparna skulle heta. 20/3 Gjorde i ordning valphagen som My nu får ha sin familj i. 18/3 Idag så har alla 4 börjat att öppna ögonen. De är så söta så.... ?/3 My skulle lämna valparna en kort stund och då lade hon över dem en filt som låg i valplådan. Hon är smart den lilla gumman.... :=) 10/3 Hela familjen mår bara bra så det känns underbart. Lilla killen ökar ju inget men han går ju inte ner i vikt heller så vi får väl se hur det går med honom....Nu kan My lämna bebisarna en kort, kort stund men såfort hon tror att nån är på väg till valparna så rusar hon dit... :=) Gullgumman 9/3 Elektra kan
inte förstå varför inte hon kan få hjälpa till med valparna.... *ler* Men nu till
gårdagens äventyr. Under hela helgen så sov jag inte många timmar i sträck eftersom att både var förkyld och ville ha koll på om valpningen skulle sätta igång, Natten mot måndag så ställde jag väckaren eftersom att då Mys temp tidigare under kvällen varit nere på 36.3. Som jämförelse så gick inte Dreamie ner mer än till 36.9 och där var My i fredags... Inte alltid så lätt att ha koll på de små liven... När jag vaknade kl
04 så hade hon börjat att hässja lite men var fortfarande lugn så jag la
mej för att försöka sova lite till. Jag vaknade 06.30 av att Elektra stod
utanför det ena lilla papillonhuset och gnällde. Så gör hon aldrig annars.
My låg såklart där inne och både Elektra och chanel var väldigt
intresserade av My. Jag masade mej upp ur soffan och då sprang My ut och
ställde sej vid dörren. Jag frågade om hon ville gå ut men då ställde hon
sej vid min sovrumsdörr. Så jag sa att nej då lilla gumman du får inte gå
in i sovrummet och gömma dej under sängen. Jag lyfte upp henne för att
bära in henne i vardagsrummet igen och ser då att hon har en rätt så stor
fostervattenblåsa som putar ut. Sara ringde och tyckte att det var typiskt eftersom att hon då precis var på väg till jobbet. Monica svarade efter en stund att hon var på väg. Magnus ringde och frågade hur det gick. Hon har börjat men det är ingen panik sa jag. Så han skulle komma efter att han hade vaknat till och gjort sina morgonbestyr med sej själv och hundarna. När det hade gått en timme och inget hade hänt så ringde jag Vännäs. Veterinären tyckte att jag skulle ta hål på blåsan och massera My inne i slidan med ett eller två fingrar.. Om det inte satte igång henne så skulle jag höra av mej igen. Med mycet bra hjälp av farmor Monica så gjorde jag så men det enda som hände var att ibland när jag masserade My så fick hon någon enstaka värk men det kom inte alls igång. Så när jag hade hållit på en timme så ringde jag Vännäs igen som tyckte att jag skulle komma. Världens bästa farmor var hundvakt så att jag och Magnus kunde åka iväg med Mysan. Vi fick en underbar veterinär och vi blev väldigt väl omhändertagna i Vännäs precis som vanligt. Vi började med att massera My i slidan för att se om hon skulle komma igång med värkarbetet men det gick inte så jättebra. Vi var i Vännäs 10.30 och vid 12 tiden så föddes äntligen den första valpen en hane som veterinären drog ut. Medan veterinären
var på lunch så fick My valp nr 2 efter att ha fått en injektion av kalk.
Sen hände det inget mer så efter att det hade gått några timmar till så
fick My en injektion av oxytocin för att sätta igång värkarbetet men det
hjälpte inte heller så då tog vi det gemensamma beslutet att istället för
att prova med mera kalk var det lika bra att göra ett kejsarsnitt på en
gång eftersom att det troligtvis skulle sluta så i alla fall. Vi fick vänta en stund till innan det blev ledigt på operation och sen tog de lillgumman ifårn oss. Visst ja jag glömde ju att säga att de röntgade för att kolla hur många valpar det var och då såg de 5 st i magen på henne. Efter en dryg timme så kom veterinären ut med 2 valpar och sa att den sista låg död i magen på My. Det blev en tik och en hane så sammanlagt så fick My 1 tik och 3 hanar..... Jag frågade hur
valparna mådde och veternären sa att de mådde bra. Men när hpn la dem
under värmelampan så blev jag riktigt orolig för de var helt slappa och
såg nästan döda ut så jag sa att jag gör som vi fick göra med Mitzys
valpar, ruska dem. Ja gör det du sa den gulliga veterinären (ja Magnus sa
att hon var snygg.... hahhahhaha och som sagt otroligt trevlig och väldigt
lätt att samarbeta med) Men det var nu det stora nederlaget kom. Veterinären sa att det inte var jättebra med My. När en hund blir sövd så får de lite vätska i buken men My hade haft mycket vätska och när hon höll på att torka upp det så såg hon att levern såg konstig ut. Eftersom att hon inte var så bra på invärtes organ så hämtade hon en annan veterinär som fick bekräfta att levern var bullig, stor och hade fel färg. Så de tog prover för att kolla men proverna visade ingenting eftersom att de var helt normala..... Så nu kan vi bara hoppas att My blir sitt vanliga jag igen... När My hade fått sina två första valpar så var hon helt ointresserad av dem. Hon la inte till sej så att de fick dia och hon ville inte slicka dem eller äta upp efterbörden efter dem så jag blev lite bekymrad över hennes beteende. När de kom ut med My så var det hjärtskärande att se henne.... Jag är glad att inte Sara var med. Hon älskar ju sina hundar och då är det inte skoj att se dem i dåligt skick. Hon var helt apatisk, tungan hängde ut, det gick inte att få nån kontakt med henne så ja, jag blev orolig hur det skulle gå. Vi var kvar ett tag så att vi skulle se att allt var ok med My och valparna innan vi fick åka hem. Vi åkte hem och när vi bara varit hemma en liten stund så kom Sara och lämnade tillbaka mina hundar som åkte och hämtade när Monica var tvungen att åka. Vilka underbara vänner jag har som alltid ställer upp när jag behöver dem. I alla fall så blev My otroligt glad när Sara kom och sen blev hon en supermamma och låg och slickade på valparna och lät dem dia. Men när vi precis hade kommit så tyckte ju Elektra att det var mysigt med fler puppisar så hon gick dit och började att slicka på valparna och jag lät henne göra det eftersom att det är ju viktigt så att de kan kissa och bajsa. Det är ju tiken som hjälper dem att göra det genom att slicka dem. Men efter bara en liten stund så surnade My till och morrade och sa till Elektra att gå iväg från hennes valpar. Nu på morgonen så
ringde veterinären och frågade hur det var med My och valparna. Jag hade
även bett henne att kolla med försäkringsbolaget om man kunde få ut på
försäkringen att hon inte ska gå i avel nån mer gång. Jag tycker inte att
tikar som inte har några värkar ska avlas vidare på och dessutom så har
hon ju nåt fel på levern. Men tyvärr så tyckte inte folksam det.
Veterinären höll med mej om att de borde ha tagit det. Stolta "farmor" kom och hälsade på sina skyddslingar och tyckte såklart att de var hur söta som helst.... :=) 8/3 02.30 36.9 11.45 föddes hane 1 som vägde 165 g (men deras våg var väldigt skum så ta vikterna från Vännäs med en nypa salt... :=) ) 12.40 föddes hane 2 som vägde 125 g ca 17 kom veterinären ut med de två sista efter kejsarsnittet som då vägde: hanen 120 g tiken 180 g Det tråkiga var att
veterinären sa att när de öppnat My så hade hon väldigt mycket vätska i
magen. Mycket mer än vad de ska ha. När hon höll på att torka upp vätskan
så såg hon att levern inte alls såg bra ut. Den var stor och bullig och
hade fel färg. Efter nån timme så kunde vi åka hem med hela gänget som då mådde rätt så bra... Sara kom och hälsade på My såklart när vi kom hem med henne.... |