HD och artros >>>>

HÖFTLEDSDYSPLASI (HD)

Här kan du se de röntgade tollarnas HD status, och alla tollares armbågsleds status  Här kan du se några bilder på Hummelvikares höfter och armbågar

 Innan du låter din hund arbeta hårt med t.ex. dra pulka, långa cykelturer eller liknande, så bör du höftledsröntga din hund. Det kan man göra efter 12 månaders ålder. Lämplig ålder kan t.ex vara 15-18 månader eller gärna i samband med en valpsjukespruta. HD är i viss grad en ärftlig åkomma och därför är jag tacksam om du som köpt hund av mej skulle vilja röntga din hund, så att jag inte avlar vidare på en hund med defekta gener. Om du skickar en kopia på resultatet så får du tillbaka 500:- av mej. Röntga hunden för att hjälpa till att hålla vår ras så frisk som möjligt. Andelen med hundar med HD har legat runt ca 12%, men det verkar som om det är lite på nedåtgående.

Graderingen på HD statusen är

A,

B,

C,

D 

E.

Utomlands så är det de här graderingarna som gäller:

A och B är det samma som utan anmärkning (UA). Om man har en hund som får HD fel, så är det viktigt att man håller den slank, så att den inte behöver bära på en massa onödiga kilon. HD ger förr eller senare upphov till förslitning på brosket i höftleden. Broskförslitningar kan inte ses på röntgen, men ganska snart så tillkommer benpålagringar. Pålagringarna ökar i regel med åldern och leder till att leden blir helt deformerad hos den gamla hunden. Detta gör att röntgenbilder av gamla hundar med dysplasi med kraftiga pålagringar ibland inte går att döma ur dysplasisynpunkt. 

Något säkert samband mellan benpålagringar och smärta finns inte. Det är dock ovanligt att äldre hundar visar några symptom från höftlederna utan att det förekommer benpålagringar. 

Man kan på unga hundar operera och ta bort ledhuvudet om hunden har grav HD. Då kommer hunden efter operationen att gå något bredbent som gör att den blir mer stabil i höftleden.

ARMBÅGSLEDSARTROS (AD)

Andelen hundar med AD ligger runt 4%. Så det är inget stort problem, men just därför tycker jag att det är viktigt att röntga även armbågarna, så att det inte heller blir ett problem i framtiden. Dessutom så kostar det inte så mycket om man röntgar armbågarna samtidigt som höfterna. Det är även tal om att för att få försäkra sin hund i framtiden så måste den vara röntgad både armbågar och höftleder. AD mäts i UA (utan anmärkning), LBP (lätta benpålagringar), MBP (måttliga benpålagringar) och KBP (kraftiga benpålagringar).

Här finner du utdrag ur SKK´s info om HD.

Vi ber dig uppmärksamma att detta ENDAST är info, för mer upplysningar kontakta SKK på 08-795 30 30.

Har du frågor kring höftledsröntgen kan du skicka e-post till veterinäravdelningen vet@skk.se

Höftledsdysplasi (HD)

Förklaringar, råd och anvisningar till hundägare av Lars Audell och Åke Hedhammar, Svenska Kennelklubbens veterinäravdelning.

Höftledsdysplasi (felaktig utveckling av höftleden) är en relativt vanlig åkomma hos framför allt våra storvuxna hundraser. Till skillnad från människan, där man kan redan i spädbarnsålder se höftledsdyslpasi, hittar man ytterst sällan fel på valpar.

Rubbningen i ledens utveckling sker under hundens uppväxttid och först när skelettet är moget kan man bedöma höftlederna genom röntgen.

Från och med 1980 gäller det att hundarna ska vara minst 1 år gamla för att röntgenbilderna ska vara officiellt gällande. För att resultatet ska införas i registreringsbeviset, måste hunden också vara ID-märkt. Röntgen av valpar med misstänkta ledfel kan göras från 6 månaders ålder men blir så bara preliminära och gällande endast för djurskydds- och försäkringsärenden. Detta gör man för att hundar med ev. fel ska få behandling i tid och att minska onödigt lidande.

Gradering

För nedan nämnda raser gäller en åldergräns om lägst 18 månader för officiellt röntgenutlåtande. För övriga raser gäller som tidigare att de skall vara lägst 12 månader för officiell röntgen.

Bullmastiff
Dogue de bordeaux
Grand danois
Landseer
Leonberger
Maremmano-abruzzese
Mastiff
Mastino napoletano
Newfoundlandshund
Pyrenéerhund
S:t Bernhardslund, kort- och långhårig

Röntgenundersökningen kan aldrig bli en helt exakt metod för fastställande av en hunds höftleder. Några helt tillförlitliga mätenheter finns inte. För ägarens skull och för att undvika att hundar felaktigt klassas som dysplastiska (fel på leden) är därför målsättningen att i tveksamma fall hellre fria än fälla.

Nedan är den nya graderingen

A =Normala höftleder (= nuvarande ua) - Hundar med normalt utvecklade höftleder får diagnosen "A", tillägget "utmärkta höftleder" får de hundar som har speciellt välutvecklade och fasta höftleder jämfört med övriga inom rasen.

B =Nästan normala höftleder (=nuvarande ua) - Hundar med nästan normalt utvecklade höftleder får diagnosen "B".

C =Höftleder lindrig dysplasi (=nuvarande grad I) - Är den lindrigaste formen, höfthålan har nästan normal storlek och form men ledhuvudet passar inte in exakt in i ledhålan.

D =Höftleder måttlig dysplasi (=nuvarande grad II) - Är en måttlig dysplasi, höftledshålan är märkbart grund. Ledhuvudet passar in dåligt och går lätt att skjuta ur läge.

E =Höftleder kraftig dysplasi (=nuvarande grad III och IV) - Är en kraftig dysplasi, ledhålan är mycket grund och ledhuvudet ligger ofta och rider på ledhålans kant. Luxation menas då Höftledshuvudet ligger helt utanför ledhålan. Ledhålan är mycket grund.

Övriga förändringar

Höftledsdysplasi ger förr eller senare upphov till förslitning av brosket i höftleden. Broskförslitningar kan ej ses på röntgen men ganska snart tillkommer benpålagringar. Pålagringarna ökar i regel med åldern och leder ofta till att höftleden blir helt deformerad hos den gamla hunden. Detta gör att röntgenbilder av gamla hundar med kraftiga pålagringar ibland inte går att döma ur dysplasisynpunkt.

Något säkert samband mellan benpålagringar och smärta finns ej. Det är dock ovanligt att äldre hundar visar några symptom från höftlederna utan att det föreligger benpålagringar.

Förr att ge hundägare ,vars hundar har dysplasi, ytterligare information om deras hundars höftledsstatus anges det i röntgenutlåtandet om benpålagringar kan ses och i såfall vilken gradering.

Lbp - Lindriga benpålagringar

Mbp - Måttliga benpålagringar

Kbp - Kraftiga benpålagringar

Det bör observeras att gamla hundar kan få pålagringar trots att deras höfter varit UA eller till och med utmärkta när hunden var ung. Ofta är det fråga om förslitning som drabbar även andra leder. Detta ses speciellt hos hårt arbetande bruks- och draghundar men också gamla avelstikar.

Symptom hos hundar med HD

Det är omöjligt att enbart med hjälp av röntgen kunna utläsa om hunden lider av sitt höftledsfel. Det finns hundar som är halta trots att de bara har lindrig HD (grad I)

Medan de som har graderats till grad III kan vara helt symptomfria. Sättet att hantera den enskilda hundens framför allt vad avser motion, kost samt hundens psyke att vilja röra sig är många gånger av avgörande betydelse.

Inom de medelstora och stora hundarna kan man säga att hundar med HD grad I sällan visar tecken på smärta eller hälta vid ung ålder.

Hundar med HD grad II kan vara kliniskt friska eller ha relativt lite besvär men en del kan utveckla svåra tecken på smärta och rörelseminskning särskilt när de blir äldre.

Behandling av hundar med HD

Givetvis bör de hundar som visar smärta eller hälta veterinärundersökas. När det gäller hundar som inte visar symptom kan man i generell regel säga att de ska motioneras regelbundet men med måtta.

Hård motion, hinderlöpning och drag med pulka bör undvikas åtminstone för hundar med HD grad III eller svårare.

Övervikt innebär en ökad belastning på höftlederna varpå hundar med dysplasi bör hållas slanka!

Man kan hos unga hundar, vid svårare HD, som sista utväg ta bort ledhuvudet genom operation. Detta gör att de kan leva ett relativt normalt liv. Äldre hundar som börjar få besvär kan ofta få en klinisk förbättring genom ingrepp i en muskel på lårets insida. Hunden kommer efter detta att gå något bredbent och detta bidrar till en bättre stabilitet i höftleden. Operationen är relativt enkel och kan vara värd att pröva i en del fall.

Bedömning av hundens lämplighet för avel

Riskerna med att hunden ska utveckla HD är till stor del ärftligt. Detta innebär att hundar som själva har HD oftare producerar avkomma med HD än hundar med normala höftleder.

Hundar som vid röntgen visar HD bör därför inte användas i avel.

Detta gäller alla grader av HD oavsett om hunden inte visar vare sig smärta, hälta eller har nedsatt rörelseförmåga.

Hundar med normala leder (UA) kan också producera avkomma med HD. Riskerna ökar om föräldrar eller kullsyskon har HD.

Här finner du utdrag ur SKK´s info om AD. Tack till Hundis för texten.

Detta är ENDAST info. För mer upplysningar kontakta SKK på 08-795 30 30.  

På den här sidan kan man läsa jätteintressanta saker om HD och jättebra förklarat. Så var noga var ni röntgar er hund, så att det är kompetent personal.

Så här skriver SKK om AD:

Armbågsledsarthros (AD)

Förklaringar, råd och anvisningar till hundägare av Lars Audell och Åke Hedhammar, Svenska Kennelklubbens veterinäravdelning.

Med armbågsledsartros (AD) menas en onormal förslitning av ledbrosket i armbågsleden. Denna förslitning ses oftast ej på röntgenbilden men ger upphov till benpålagringar vilka kan urskiljas relativt tydligt.

Pålagringarna tilltar och förändrar leden så länge den onormala förslitningen pågår.

Avläsningar på röntgenbilder på armbågsleder går framför allt ut på att utvärdera om det föreligger benpålagringar i lederna och i så fall ange hur mycket.

Drabbade raser

AD har de senaste 15 åren uppmärksammats och diagnosticerats allt oftare hos några av de storvuxna raserna. Till skillnad från HD som är ett problem hos de flesta storvuxna raser är AD bara ett problem för ett mindre antal av dessa. För några av de mest utsatta raserna är det dock en vanligare orsak till hälta än HD. Under ca 10 års tid har förekomsten av AD kontrollerats hos Berner Sennenhund samt Rottweiler. Det preliminära resultatet visar att ca 50% av de vuxna hundarna har AD-förändringar. Arvbarheten uppskattas preliminärt ligga i nivå med, eller t.o.m. högre än HD. Betydligt fler hanhundar än tikar drabbas. Andra raser där vi vet att Ad förekommer men inte i vilken omfattning, är Labrador, Golden Retriever, New Foundland, S.t Bernard samt övriga sennenhundar.

Gradering

UA - Inga påvisbara förändringar

Lbp - Lindriga benpålagringar

Mbp - Måttliga benpålagringar

Kbp - Kraftiga benpålagringar

I de fall man helt säkert kan utvärdera grundorsaken till artrosen skrivs detta längst ner på utlåtandet.

Några samband mellan graden av benpålagringar och smärtsymptom finns ej, men unga hundar, med kraftiga eller måttliga pålagringar, visar ofta stelhet och hälta, framför allt efter hård motion.

Symptom hos hundar med AD

Det är omöjligt att enbart med hjälp av röntgenutlåtandet kunna utläsa om en hund lider av sin AD. Det finns unga hundar med endast lindriga pålagringar som har påtagliga problem medan gamla hundar med kraftiga pålagringar ibland kan vara förvånansvärt besvärsfria trots att pålagringarnas utbredning gör att leden inte går att böja mer än till hälften än vad som är normalt. Sättet att hantera hunden med AD framför allt vad som avser motion och utfodring samt hundens psyke och vilja att röra sig, är ofta av avgörande betydelse för eventuella problem.

De hundar som blir ömma och haltar av sina defekter brukar i flertalet fall visa dessa symptom första gången mellan 4-6 månaders ålder. Oftast är hältan tydligast på morgonen eller när hunden vilat en stund efter hård motion. Många hundar brukar också vrida ut tassen på ett karaktäristiskt sätt för att avlasta den skadade inre ledytan i armbågsleden.

Förväxling med växtvärk, morgonstelhet och ovilja att röra sig förekommer ofta.

Behandling av hundar med AD

Flertalet hundar med lindriga pålagringar efter 1 års ålder visar inga tecken på smärta (hälta). De hundar som är halta bör undersökas av veterinär. I ett tidigt skede, innan leden har fått stora förändringar, finns förutsättningar för att en operation ska göra hunden besvärsfri. Operationens syfte är att avlägsna alla lösa bitar eller fragment. En led som redan har pålagringar blir dock aldrig helt frisk igen.

Bedömning av hundens lämplighet i avel

De preliminära undersökningsresultaten visar att utvecklingen av AD hos de undersökta raserna till stor del är ärftliga. Mycket återstår dock att studera, såsom vilka raser som är drabbade i nämnvärd utsträckning, bästa ålder för kontroll, avkommesbedömmning med avseende på kullsyskon osv.

Trots att mycket återstår i undersökningen rekommenderas att endast använda hundar som fått bedömningen UA i avel.

sidan senast uppdaterad 18 november 2012