|
FÄSTINGAR På den här sidan kan man läsa det mesta om fästingar och de symptom och sjukdomar som kan följa med dem. Här kan du läsa mer om fästingar: http://www.tiger.pp.se/atiger/faestingar.html Här kommer mer information som jag har fått av Lillemor på sidan http://cgi.tninet.se/~bas147u/refr/fastingar.htm där det även finns massor av roliga saker. Gå gärna dit och titta och skratta en stund! Fästingar! Förra
sommaren verkar fler fästingar än vanligt ställt till
bekymmer. Många är de hundägare som upplevt diffusa symptom såsom
hälta och trötthet hos sina hundar. När man läst på lite om
i första hand Borrelia och Ehrlichia så undrar man hur pass
vanliga fästingsjukdomarna egentligen är! Fästingen
kan vara bärare av Borrelia, Ehrlichia och TBE. Alla sjukdomar
kan drabba människan, men bara Borrelia och Ehrlichia hunden.
Eftersom sjukdomarna är relativt nya så har jag i en del fall
även återgett sjukdomsbild hos människa, för jämförelse för
den intresserade.
Fästingfakta Fästingen
finns i Sverige i tio arter. Den huserar framförallt i södra
Sverige men den kan även förkomma längs Norrlands kust och
inland. När vintrarna är milda ökar antalet fästingar.
Djuret gillar alltså inte kyla – en fästing klarar tio
minusgrader men dock inte under en längre tid. Fästingen är
aktiv när det är snöfritt och temperaturen inte understiger 4
plusgrader. Normala vintrar i södra Sverige är fästingen således
aktiv mellan april och november. Fästingen
är tålig, den kan på torrt underlag överleva utan värddjur
i ca en månad. Den trivs dock bättre i hög luftfuktighet; i
oklippta, skuggiga och fuktiga miljöer kan den överleva i upp
till tre månader. En annan orsak till fästingrika områden är
god tillgång på värddjur som t ex harar och rådjur. Fästingens
hela livscykel varar i ca tre år och den genomgår under sin
levnad tre utvecklingsstadier. Under varje stadium suger fästingen
blod en gång och kan då överföra infektioner. Smittan överförs
alltså inte bara av vuxna djur som vi kan se med blotta ögat;
den överförs också av de små nymferna, som är en millimeter
stora. Fästingen
sitter i regel längst upp på ett grässtrå och väntar på
att ett värddjur ska passera. Undvik alltså långt gräs i fästingrika
områden och inspektera hunden efter promenad! Ta bort en eventuell fästing direkt genom att snurra eller vrida den runt tills käkarna släpper sitt tag, ibland med ett klickande ljud. Fatta tag tätt intill fästingens huvud. Det spelar ingen roll om man drar eller vrider, så länge som man inte pressar ihop fästingens kropp, för då kan man pressa in vätska från fästingen in i såret. Speciella fästingborttagare finns att köpa i handeln. Släng inte bortplockade fästingar på marken, utan döda dem så att de inte kan krypa upp på ett nytt värddjur!
Fästingburna sjukdomar Borrelia
är en infektionssjukdom som orsakas av bakterier. Ehrlichia förorsakas
av en encellig organism, en rickettie. Det kan vara svårt att
skilja sjukdomarna åt eftersom symtomen är relativt lika. En fästingburen
infektion kan misstänkas på grund av vistelseort och kliniska
symtom. Dessa symtom kan uppträda året om, under förutsättning
att djuret har exponerats för fästingar någon gång under året.
Vanliga akuta symtom är feber, trötthet, nedsatt aptit,
ovillighet att röra sig, hälta och olika former av
neurologiska symtom. Vid Ehrlichios kan även blodbrist och blödningar
förekomma. De vanligaste symtomen vid kronisk sjukdom är trötthet
och rörelsestörningar. Eftersom
symtomen är så allmänna och varierande kan båda sjukdomarna
i sin tur förväxlas med många andra sjukdomar, allt från
reumatisk ledinflammation till skrumplever och immunförsvarsorsakad
blodbrist. På hund mäter man antikroppar (titrar) mot Borrelia
och Ehrlichia för att kunna fastställa sjukdom. Man mäter
ofta halten mot såväl Borrelia som Ehrlichia. Testet görs hos
Statens Veterinäranstalt och det tar ca en vecka innan svar erhålles
på detta prov.
Borrelia. 1975
upptäcktes de första fallen av Borreliainfektion hos människa.
Sju år senare konstaterades några hundra fall årligen och
1992 var siffran uppe i 10 000 inrapporterade fall. Antalet
drabbade hundar var förmodligen mångdubbelt fler. I USA har
vaccin använts mot Borrelia en längre tid och försök med
vaccin på Åland genomförs nu i Norden. Cirka
30 % av alla fästingar anses bära på Borrelia! Risken att som
människa smittas av ett enstaka fästingbett sjukdomen är dock
inte mer än 1 på 100. Symtomen
hos hund med Borrelia visar sig bland annat i form av feber, trötthet
och aptitlöshet. Dessutom kan hunden drabbas av hältor. De kan
komma och gå, och förflytta sig från ett ben till ett annat.
Vinglighet och förlamningar i ansiktsnerven kan också drabba
hunden. Sjukdomen kan bli kronisk med förändringar i bland
annat leder, hjärnhinnor och njurar, det vill säga i de vävnader
som angripits. Borrelia
behandlas med penicillin i tidigt stadium, tetracykliner i sent
stadium. Kommer hunden under antibiotika behandling i tid kan
man undvika ett utdraget sjukdomsförlopp med bestående skador. Hos
människor kan en typisk hudrodnad uppträda runt fästingbettet,
men det ser vi inte hos hundar. Diagnosen hos människa ställs
via blodprov eller prov på ryggradsvätskan. Alla får dock ej
antikroppar i blodet så vid tveksamma fall bör lumbalpunktion
(prov från ryggmärgsvätskan) göras. Har det gått så långt
att sjukliga hudförändringar syns kan hudprov tas. Man blir
inte immun av sjukdomen. Man tror att Borrelia smittar mindre snabbt än Ehrlichia; att smittan vid Borrelia inte sker förrän fästingen är mätt och "spyr" tillbaka blod in i värddjuren efter ett par dygn. Ehrlichia. Bakterien
upptäcktes på människa i Sverige första gången på 60-talet
och 1989 rapporterades de första fallen på hund och katt.
Bakterien, som finns i blodet, hämmar immunförsvaret så att
andra sjukdomar som t ex Borrelia, TBE och livmoderinflammation,
kan blossa upp. Undvik alltså att utsätta en smittad hund för
främmande hundar och miljöer! I
det akuta stadiet kan hunden få hög feber (40–41°, jämför
med normal temperatur på 37,5–38,5°), matvägra och uppvisa
trötthet. En del hundar blir vingliga, stela eller halta. Vid
hälta och ledvärk kan de svullna runt och i leder, ofta i
hasled och handlov. Andra hundar kan få diarréer eller
kräkningar, medan ytterligare andra kan få blodbrist och
blödningar p g a förändringar i en del blodkroppar. Ödem kan
förekomma, bland annat på huvudet. Symtom i andningsvägarna
förekommer liksom tillfällig blindhet eller dövhet. Den
kroniska varianten kan uppträda efter flera månader och då i
form av leverpåverkan, ökad blödningsbenägenhet, trötthet,
diffusa hältor, ledvärk, vinglighet och förändring av
temperament. Ju snabbare behandling sätts in, desto bättre
prognos. Hunden behandlas i tre - sex veckor med ett något starkare antibiotika än vad som används vid behandling av Borrelia. Doxycyklin tillhör tetracyklingruppen och har visat sig vara mest effektivt. Man tror att Ehrlichia smittar direkt vid fästingbettet. En
del hundar blir alltså febriga och uppvisar mer akuta symtom,
medan andra klarar sig bättre - en gissning är att de senare
klarar febern på egen hand och att hundägaren inte hinner
märka av någon feber. Hunden upplevs som ”gammal” och
ägaren kan ha svårt att sätta fingret på vad som egentligen
är fel. Om
man är tidigt ute kan man i mikroskop se bakterien i de vita
blodkropparna direkt. Men om sjukdomen pågått en tid kan man
inte påvisa bakterien i de vita blodkropparna, utan då får
man istället mäta halten antikroppar, titern, mot bakterien i
blodet. En del hundar kan ha många antikroppar utan att visa
symtom. Detta innebär dock att man alla fall bör prova att
medicinera hunden med antibiotika. En
del hundägare säger att symtomen snabbt avklingar efter påbörjad
behandling, medan andra upplever att så länge djuret gått med
symtomen, lika lång tid tar det innan de försvinner.
Konvalescenstiden är i regel lång. Ehrlichia
är uppdelad i flera olika arter. Varje art infekterar sitt eget
djurslag. I Sverige förekommer Ehrlichia-infektioner hos hund,
häst, nöt och får. Den i USA kända hundehrlichiosen är
inte samma sjukdom som vår svenska. Den amerikanska varianten
sprids med den bruna hundfästingen, vilken ännu bara förekommer
sporadiskt i södra Sverige (se längre fram i artikeln).
Sjukdomen ansågs länge inte kunna smitta människa men det är
felaktigt. Inget vaccin finns. TBE.
TBE
(tick-borne encephalitis) är en virusinfektion som sprids med
den vanliga fästingen och som kan orsaka hjärninflammation.
Den drabbar varje år upptill 100 svenskar. Smittan sprids
omedelbart vid bettillfället, då viruset finns i saliven.
Viruset finns hos fästingar främst i Stockholms skärgård,
Mälaren och längs hela ostkusten. Sjukdomssymtomen
påminner om influensa. Först uppträder lindrigare besvär i
form av feber och värk i kroppen, ofta med huvudvärk. Hos
cirka var tredje smittad sprids viruset till hjärna och hjärnhinnor.
Man återinsjuknar med hög feber, huvudvärk, kräkningar och
styv nacke. Det finns ingen medicin att tillgå, men sjukdomen
ger livslång immunitet. Dödsfall är sällsynta och drabbar då
oftast äldre personer eller sådana som lider av nedsatt hälsa
av annan orsak. Konvalescenstiden kan vara lång; trötthet,
koncentrationssvårigheter och andra följdsymtom kan kvarstanna
i flera år efter tillfrisknandet. Sjukomen
kan hos människa medföra bestående men som förlamning,
balansrubbning, nedsatt hörsel, försvårat tal, ett nedsatt
intellekt och koncentrationssvårigheter. Den har i enstaka fall
observerats hos hund. TBE smittar direkt vid bett och ger symtom
efter 10-14 dagar. Vaccin finns mot TBE. Övriga
fästingburna sjukdomar ·
Babesios
hos
nötkreatur. Det är en malarialiknande parasit som ger symtom påminnande
om influensa. Behandlas med antibiotika. ·
Tularemi
(harpest) orsakas av en bakterie som ger sjukdomssymtom hos
skogsharar och gnagare men också människor kan drabbas. ·
Q-feber
förekommer hos får och nötkreatur. Den ger hos människa
influensaliknande sjukdomssymtom. Profylax Nu
finns medel som håller merparten av fästingar borta. De två
vanligaste är Exspot (spot-on) och Frontline (spoton och spray)
som har en s k repellerande funktion. Observera att medlen inte
ska användas på katt! Exspot är receptbelagt medan Frontline
sedan sommaren 2000 finns receptfritt hos apoteket.
Spot-on-preparaten har en oljig konsistens och sprider sig via
hudfettet över kroppen, detta genom att man applicerar medlet i
nacken och, när det gäller större hundar, även vid
svansrotens fäste. Viktigt är att undvika bad inom de två närmaste
dygnen efter behandling. Man
bör vara försiktig med behandling av gamla och svaga hundar
samt dräktiga tikar. Man bör även vara medveten om att en del
biverkningar av medlen har inrapporterat. En studie om
preparatens biverkningar har gjorts och fram till 1999 har följande
redovisats: Exspot
(har sålts sedan –94): Lokala hudreaktioner på
applikationsplatsen men även på andra ställen (klåda,
hudrodnad, sår och håravfall). I andra fall har hundarna visat
allmänsymtom i form av oro, onormalt beteende och
kroppshållning, darrningar, ryckningar i benen och svaghet. Frontline (har sålts sedan –97): Nässelutslag, klåda, håravfall o allmäneffekter i form av vinglighet, kräkningar och diarré. Även
receptbelagda Sebacil används i viss utsträckning mot fästingar.
Sebacil, som fungerar på ett annat sätt än de två tidigare nämnda
medlen, kan ge övergående effekter på de nerver som påverkar
mag-tarmkanalen (kräkningar och diarré). I
förhållande till mängden sålda preparat så är antalet anmälda
biverkningar litet och de allra flesta biverkningarna är av
lindrig karaktär. Man bör ställa dessa biverkningar mot att
utsätta djuret för en fästingburen sjukdom. Åker
du utomlands kan det finnas medel som inte är registrerade här
i Sverige. I England har dödsfall rapporterats efter användning
av loppmedel med organiska fosforföreningar.
Man
kan stärka immunförsvaret genom tillförsel av t ex
c-vitaminer, Echinasea och Omega 3-olja. Vitlök sägs minska fästingangreppen
med cirka 30 procent. Observera att angreppen minskar, inte försvinner
helt. Tyvärr räcker det ju med en enda fästing för att
skadan ska vara skedd! Vitlök ges i maten, prova gärna att ge
i form av vitlökssmör, på samma sätt kan man ge hunden äppelcidervinäger
som sägs ska skydda något mot angrepp. Det
finns en hel del "hemma recept" mot fästingar som man
kan spraya hunden med. Ju oftare hunden badar, desto oftare får
man spraya! 1
hel burk rosmarin Koka
upp ordentligt. Låt stå och svalna, spraya sedan med hjälp av
en sprayflaska. Gnid även in nacke och nos. Kan göras flera gånger
dagligen. Ett liknande kok kan göras av timjan, citronskal och vatten. Man kan även spraya hunden med lavendel eller droppa lavendelolja på pälsborsten.
Andra oljor som krypen brukar tycka illa om är Eucalyptus och
Geranium. Observera än en gång att "hemmarecepten" aldrig ger fullt skydd, samt att många bieffekter finns rapporterade! Rosmarin, timjan och annat som används i dessa recept kan ge nervsystemsstörningar och kontakteksem. Dessutom måste man spraya hunden många gånger varje dag för att bibehålla effekten, vilket i sin tur kan ge upphov till pyodermi, s k våteksem. Det
finns även halsband att köpa hos djuraffärerna som också påstås
minska angreppen av fästingar.
Värt att nämna i sammanhanget är den bruna fästingen som trivs och kan överleva i vårt inomhusklimat. Den är än så länge inte vanlig i Sverige, dokumentation finns dock på att den följt med resande hundar från andra delar av Europa.
Animal
Health Fästingar
gör sig bäst på bild - som en veterinär uttryckte sig :-)
Bilder finner du bl a på följande länk:
Källor Egna
erfarenheter och kontakter, Internet samt tidningarna
Jakthunden, Hundsport, Brukshunden, Doggy Rapport och Fido.
Artikeln är korrekturläst av veterinär Gun Wiklund. Tack! Om du har synpunkter på denna text, eller vill dela med dig av egna erfarenheter, lästips eller annat intressant, skriv gärna en rad till mig! Artikeln är senast uppdaterad 2001-10-13 |