Storpudel, Bearded collie & Portugisisk vattenhund

Beskrivning

Hos en hund med Addisons sjukdom bryter immunförsvaret av okänd anledning ner binjurebarkens vävnad. När immunförvaret inte känner igen kroppsegen vävnad kallas det autoimmunitet. Addisons sjukdom är en av många sjukdomar associerade med just autoimmunitet. Orsaken till den här typen av sjukdomar är troligen effekter av både gener och miljöfaktorer. Detta innebär att en hund med en viss uppsättning gener som exponeras för vissa miljöfaktorer drabbas av sjukdomen. Addisons sjukdom är överrepresenterad hos vissa hundraser och drabbar även människor i en omfattning som indikerar skillnader i ärftlig benägenhet för att drabbas.

Binjurebarken har normalt som uppgift att utsöndra livsnödvändiga hormoner. Av dessa hormoner är kortisol bland de viktigaste då det hjälper till att balansera kroppen i stressituationer genom att reglera blodtryck och hjärtfrekvens. Om sjukdomen går obehandlad under en längre tid kan hunden drabbas av en ”Addison-kris” som är en livshotande stadium där blodcirkulationen sviktar och återförseln av blod till hjärtat är otillräcklig. Hundar som har Addisons sjukdom uppvisar diffusa symtom som allmän trötthet, muskelsvaghet, diarrèe, ökad törst och aptitlöshet. Diagnosen ställs genom ett s.k. ACTH test där man stimulerar hormonutsöndringen från binjurebarken och sedan mäter koncentrationen kortisol i blodet före och efter stimulering.

Vårt mål är att identifiera de gener som ökar riskerna för att drabbas av Addisons sjukdom. På så vis kan man kanske bättre förstå sjukdoms uppkomst och behandlingsmöjligheter, samt långsiktigt minska frekvensen av sjukdomen hos de drabbade raserna. En Addisonhund går inte att bota utan måste behandlas med de hormoner den saknar för att kunna leva vidare.

Har du en hund som har fått diagnosen Addisons sjukom ELLER har en äldre (över 7 år), frisk hund av nämnda raser? Vill du ställa upp med ett blodprov? Kontakta oss för mer information.

Kontakt

Jeanette Hanson

Läs om Addisonprojektet i vårt artikelarkiv >>

Addisonprojektet SLU

ADDISONPROJEKTET

Foto: Ancie Malmebo

Text: Katarina Tengvall & Jeanette Hansson

Addisons sjukdom orsakas av att binjurebarkens vävnad bryts ner vilket medför att dess hormoner inte utsöndras normalt. Symtomen är ofta diffusa och svåra att upptäcka vilket ibland kan leda till ett akut tillstånd där hunden snabbt behöver få vård. Vissa hundraser som storpudel, bearded collie och portugisisk vattenhund drabbas oftare än andra och det finns studier som visar på att sjukdomen är ärftlig. Preliminära forskningsresultat på storpudel tyder på att det är en komplex sjukdom vilket innebär att den orsakas av flera genetiska förändringar, troligen även med inverkan av miljöfaktorer.

Bakgrund

Binjurebarken är ett organ vars funktion är att utsöndra livsviktiga hormoner. Hos en individ med Addisons sjukdom bryts binjurebarken gradvis ner vilket leder till en successiv minskning av hormonproduktionen. Binjurebarkens hormoner, bl.a. aldosteron och kortisol, är livsviktiga för upprätthållandet av kroppens saltbalans och tressanpassning. Till exempel så är det dessa hormon som ser de till att blodtrycket hålls på en jämn nivå.

Kliniska symtom på Addisons sjukdom uppträder först när 85-90% av binjurebarkens funktion gått förlorad. Tidiga tecken kan bestå av periodvis minskad matlust, kräkningar och diarré, avmagring, trötthet och muskelsvaghet. Symtomen är lätta att feltolka, vilket kan få ödesdigra konsekvenser då oupptäckt sjukdom kan leda till en plötslig och livshotande kollaps om inte lämplig behandling sätts in. De flesta hundar diagnostiseras mellan 2 och 7 års ålder och när Addisons sjukdom väl har diagnostiserats, kan den behandlas medicinskt med god prognos. Svårigheten ligger i att upptäcka sjukdomen.

Diagnos

Addisons sjukdom diagnostiseras genom att mäta binjurens förmåga att producera kortisol med ett s.k. ACTH-stimuleringstest. Praktiskt betyder det att koncentrationen av kortisol i blodet mäts före och en timme efter injektion av syntetiskt adrenokortikotropt hormon (ACTH), vilket stimulerar kortisolfrisättning från binjuren. Aktuellt inom Addisonprojektet Genetiska analyser Målet med den genetiska studien är att identifiera de förändringar i arvsmassan som orsakar Addisons sjukdom hos hund. I första steget görs en helgenomanalys där vi analyserar flera tusen positioner med hjälp av ett s.k. SNP-chip. Sjuka hundar jämförs sedan med friska inom samma ras för att hitta områden i arvsmassan (dvs. en del av en kromosom) som är associerade med sjukdomen och som sedan kan studeras i mer detalj. När vi identifierat de genetiska förändringarna kan vi få en ökad förståelse av hur sjukdomen utvecklas. Förhoppningsvis kan vi därmed också vägleda avelsarbetet för att minska frekvensen av sjukdomen hos drabbade raser.

Detta har hänt hittills:

Projektet har pågått sedan ca 2006 med insamling av prover från ett flertal raser men främst storpudel. Snart därefter genomförde vi en analys av hela arvsmassan hos ca 100 svenska storpudlar med ett SNP-chip innehållande 50 000 positioner. Av de regioner i arvsmassan där sjuka och friska pudlar skiljde sig åt gjorde vi sedan efterföljande analyser med fler hundar och även andra raser. Resultaten har dock inte varit övertygande varpå vi valt att gå tillbaka ett steg och göra en ny analys av hela arvsmassan med samma hundar (plus nyinkomna fall och kontroller från Sverige) tillsammans med storpudlar som är insamlade av våra samarbetspartners i Davis, USA.

Denna gång använde vi det uppdaterade 170 000 SNP-chippet med förbättrad täckning och teknik. Förhoppningen var att det nya chippet i kombination med fler hundar skulle ge oss säkrare resultat.

Nuläget:

Vi har nu analyserat 59 fall och 63 kontroller från Sverige och Norge samt 53 fall och 53 kontroller från USA. Den preliminära analysen visar att när alla hundar analyseras tillsammans får vi ingen tydlig association men när endast svenska pudlar med ytterst strikta kriterier användes kan vi däremot ana spännande resultat. För att kunna bekräfta dessa resultat behöver vi få in fler hundar i gruppen ”strikta kriterier”, vilket vi försöker göra genom att följa upp redan insamlat och analyserat material men även genom nyinsamlingar.

Under 2009 skickade vi ut enkät till alla ägare till hundar som varit med i den första genetiska analysen. Under slutet av 2010 har vi även gjort en telefonintervju av ägare till kontrollhundar. Vi jobbar fortfarande med att samla in ompletterande information om alla våra fall.

Urinprovanalys och ACTH-stimulering av kontrollhundar

När vi kontaktade redan analyserade kontrollhundar frågade vi även om de ville ställa upp med att samla urinprov för kortisolanalys i ett därför avsett provtagningskit som sedan skickas in med posten. Dessa ca 20 kontrollhundar utgör  en liten pilotstudie av hur bra detta test kan tänkas fungera. Hundar med låga halter kortisol, och även några hundar med normala halter, ska därefter undersökas vidare med bl.a. en ACTH-stimulering.

Vår förhoppning är att en kortisolanalys av urinen i framtiden ska kunna fungera som ett enkelt första screeningtest, men ett ACTHstimuleringstest kommer fortfarande att behövas för fastställande av diagnos. Antikroppar riktade mot egna binjurebarken. Anledningen till att binjurebarken inte fungerar hos en hund med Addisons sjukom beror i de flesta fall på att hundens eget immunförsvar ”attackerar” vävnaden och förstör den. På människa har man identifierat vilka ämnen, s.k. antigen, i binjurebarken som blir attackerade av specifika antikroppar i immunförsvaret. Detta har resulterat i att man nu har ett test som kan identifiera personer som är på väg att utveckla sjukdomen innan de får symtom. Preliminära studier har påvisat att även Addisonsjuka hundar har antikroppar riktade mot binjnurebarken vilket vi nu håller på att utreda närmare.

Avelsrekommendationer

I nuläget har vi inte möjlighet att ge några specifika avelsrekommendationer eftersom varken den genetiska orsaken eller nedärvningsmönstret är säkert fastställda. Det kan dessutom se olika ut hos olika raser. Men med tanke på att det rör sig om en allvarlig sjukdom får den sjuka hunden enligt såväl SKKs grundregler som djurskyddslagen inte användas i avel. Vi vill också hänvisa till att det i SKKs generella grundregler står att man ska ”undvika parningskombination som utifrån tillgänglig information ökar risken för allvarlig sjukdom/funktionshinder hos avkomman”.

Detta betyder att uppfödare måste försöka få en god översikt över sjukdomsbilden i hundens släkt och agera med sunt förnuft.

Medverkan

Om du har en storpudel, bearded collie eller portugisk vattenhund som fått diagnosen Addisons sjukdom eller som är frisk och över 7 år så är vi väldigt glada om ni vill ställa upp med ett blodprov till forskningen.Förutom blodprov är vi dessutom i behov av vävnad från både friska och sjuka hundar så att vi i ett senare skede kan studera uttrycket av våra funna gener i binjurebarken. Vi efterlyser därför även hundar som är i slutskedet av sina liv och där ni som djurägare kan tänka er att efter hundens död donera vävnad från er hund till forskningen. Kontakta Katarina Tengvall så får du eller veterinären fortsatta anvisningar hur det ska gå till. Provtagning av vävnad sker enligt normala rutiner i samband med obduktion efter att hunden avlivats. Avlivning, obduktion samt ordinarie kremering sker på vår bekostnad.

Tack vare hundägares och uppfödares goda samarbete och vilja att ställa upp både med prover och uppföljande information hoppas vi att vi snart ska vara både gener och andra spännande resultat på spåren.