tillbaka till Hvilas dagbok

30/12 Idag gick vi i ca 2.5 timme. För 2.5 månader wen tvivvlade jag på att någonsin skulle vara möjligt igen. Hvila var nyopererad, hade ett stabiliserande bandage och skulle hållas ”kontrollerad” i 6 veckor. ”Det såg lite värre ut än vi trodde när vi öppnade” så att säga. En del av ledkapseln rök i början av juni fick hon diagnosen mastcellstumör åp hasen som spridit sej till knälymfknutan. Första månaden envisades jag med att ”maninte behandlar cancer på hundar” Vad hände sen? Hur ska man sammanfatta det? Jag ändrade mej..? BIG time. God egenskap tänker jag. Onkolog-Maj-britt (vilken personlighet) var pepp vad det än gällde, ”de flesta mår precis som vanligt på cellgifter” Utom Hvila då…Hvila blev väldigt sjuk. En lördagsnatt (alltid en lördagsnatt) trodde jag att hon skulle stryka med. Men tiden gick. Det blev bättre  och i  steg efter steg gjordes insatser. En del som skapade nya behov sv nya insatser, som det brukar bli med veterinärvård. Nu kan jag allt om mastceller, mastocystom beter sej (VILT!), att tumörer inte följer minsta motståndets lag utan kan välja svårframkomlig vävnad före framkomlig, olika cellgifter, kortison, kortisnon och cancer, strålning, att toppa en försäkring, att toppa en försäkring i mitten av ett försäkringsår, konsekvenserna av att inte ha valt den bästa försäkringen, att köra på ändå, att ha cirka 0 pengar, att ha 0 pengar samtidigt som flytt, att köra bil, att köra mer bil, sedering, fnasp, lymfknutor, metastaser, oro, förtvivlan, hopp, tappat hopp, återvunnet hopp, att ensam fatta beslut liv och död i radikal osäkerhet och vad jag tydligen är beredd att göra för min hund. Idag fick Hvila sisa kortisonet (vad säger man? you  can’t live with it,  you can’t live without it) Det kanske hjälper det lilla nakna kycklingbenet att täckas med päls igen. Jag hade helst sluppit allt det här, det var inte qlls vad jag behövde, inte vad någon behöver, särskilt inte 2020. Det var hemskt och än är det inte över kanske, ingen kan veta, men jag har lärt mej mycket. Sakkunskap. Tacksamhet. Om mej själv. Om kärleken till hund <3 (Ja jag hade fanimej gjort det igen <3)

5/7 Helene och Hvila har gått en nosework kurs i 2 veckor och här ser man verkligen att det är aldrig för sent att testa nåt nytt.
Idag klarade dem eucalyptus. Så härligt att höra och lycka till med fortsatta äventyr med nosework. Stort grattis <3
 

13/6 Idag fick jag ett lite märkligt meddelande av Helene (alltså både jag och Helene tyckte det var märkligt)
Från Helene:
Lite info om Hvila. Hon har sannolikt blivit allergisk… fick lite av en chock, trodde det kom på unga hundar, men tydligen kan de utveckla allergi med åren också. Det började med att jag sökte för öroninflammation på ena örat (trumhinnan sprack) i februari och nu är det andra örat där innerörat är svullet och trumhinnan buktar ut (lokalbehandlar med kortison). Veterinären trodde alltså allergi och nu när jag börjar tänka i de banorna själv ser jag också att hon kliar sig och biter på sig. Så detta har väl kommit för kanske 6 månader sedan. Håller på att byta över till allergifoder nu och blir det bättre så kör jag vidare på det fodret, eller byter till ett annat med ett protein hon inte ätit innan. Hon är dock pigg och glad och har fina njur- och levervärden! Vansinnigt fräsch för sin ålder. Ska kolla en knöl som sitter lite illa till mitt på hasleden på tisdag och hoppas innerligt att den inte är elak 

Stor kram!!!

15/1 Fick ett så fint kort på Hvila idag av matte Helene <3