Ögondiagnoser

tillbaka till sjukdomar mm

PRA, Retinopati, Katarakt m.m
Här kan du se vilka tollare som har PRA, RD Fokal, katarakt bakre polär, katarakt främre Y-söm, katarakt övrig partiell och övrigt ögon

PRA

PRA (progressiv retinal atrofi) är en ögonsjukdom som finns hos många olika raser. PRA innebär att näthinnan tillbaka bildas undan för undan och som hos drabbade hundar leder till blindhet. Men det verkar som om tollarna blir ganska gamla innan sjukdomen har gått så långt. Det finns idag 11 st hundar med konstaterad PRA. Sjukdomen kan tidigast upptäckas vid 3-4 års ålder vid en ögonlysning. För att en hund ska kunna få PRA krävs att båda föräldrarna är anlagsbärare. För att kunna spåra anlagsbärare så är det viktigt att så många hundar som möjligt blir ögonlysta. Avelshundar undersöks varje år och andra hundar rekommenderas att ögonlysas vid t.ex. 3, 5 och 7 års ålder. De hundar som får tidig PRA leder till snabbare blindhet än de som får det vid högre ålder. Vid en ögonlysning så kan man i regel i flera månader eller flera år se att hunden har PRA innan den visar synsvårigheter. PRA finns i flera olika huvudgrupper som dysplasier, degenerationer och oklassificerade PRA former som helt enkelt bara brukar kallas PRA. Dysplasi är en rubbning i utvecklingen. De orsakas av felaktigt utvecklade synceller. Som alla utvecklingsrubbningar så brukar de debutera hos valpar och unghundar. Degenerationer beror på att normala synceller bryts ner i förtid. Ofta syns de första symptomen på degeneration då hunden uppnått medelåldern. Eftersom att arvsgången är känd är föräldrar och avkommor till hund med PRA spärrade för avel. Det går alltså inte att registrera valpar efter dessa hundar. Föräldrar till en hund med PRA behöver inte själv ha PRA, för den kan vara en frisk anlagsbärare. Avkommor till en hund med PRA är alltid anlagsbärare oavsett om de får PRA eller inte. Som uppfödare kan man aldrig veta om en hund är anlagsbärare förrän den dagen den får en avkomma med PRA. Alla som ögonlyser sina hundar hjälper till att göra tollarna och pappisarna till en ännu friskare ras. Nu kan man även göra ett DNA test där man kan se om en hund kommer att utveckla sjukdomen ”C” är anlagsbärare ”B” eller är helt frisk ”A”. Tyvärr så är det här testet ganska dyrt, men ibland så kan man gå ihop flera hundägare/uppfödare och kan då få rabatterat pris. Det har blivit vanligare på senare år att fler och fler testar sina hundar och förhoppningsvis så blir det väl ännu vanligare i framtiden.
Den här texten är lite gammal så nu är det inget markörtest längre utan nu har vi PRCD-DNA test som är tillförlitligt.

Så här fungerar det:

AxA alla valpar blir A

AxB valparna kan bli både A och B

AxC alla valparna blir B

BxB valparna kan bli A, B eller C

BxC valparna kan bli både B och C

CxC alla valpar blir C

Resultat:

A	En A-hund ska med mer än 99% sannolikhet vara fri från PRA anlag. En hund som få resultatet A kan alltså användas till alla hundar som är testade A eller B samt även till otestade hundar.
B	En B-hund är med 99% sannolikhet anlagsbärare för *PRA, men kommer själv inte att utveckla sjukdomen. En hund som får resultatet B bör därför enbart användas tillsammans med A-testade hundar, dels för att minska andelen anlagsbärare och del för att inte riskera att producera en valp med PRA. En B-testad hund bör ej användas tillsammans med otestade hundar eller annan B-hund, då detta kan leda till fler fall av PRA.
C	En C-hund kommer i mer än 99% av fallen att utveckla PRA. Dessa hundar ska ej användas i avel under några som helst omständigheter då detta ej är förenligt med god avelssed (se tex SKK:s grundregler för uppfödning § 2.4.

Här står det jättemycket information om PRA. SKK har också en bra sida där det står mycket om PRA

KATARAKT är detsamma som starr och finns i flera olika former. Alla är inte lika ärftliga. Det finns idag 11 stycken hundar som har katarakt i Sverige. Det är lika som med PRA att det är väldigt viktigt att så många hundar som möjligt blir ögonlysta så att man får reda på vilka som är anlagsbärare.

Katarakt är ett samlings namn för grumling i ögats lins. Linsen som normalt är helt igenomskinlig hjälper till att bryta ljusstrålar som faller in i ögat. Orsakerna till grumling av linsen kan vara flera. Orsakerna kan vara ärftliga eller icke ärftliga. Icke ärftliga orsaker kan vara: virussjukdom hos den dräktiga tiken, bristsjukdom, ämnesomsättnings rubbningar, slag mot ögat, infektioner. Det kan även uppstå som en följd av en annan ärftlig ögonsjukdom som heter PRA, progressiv retinal atrofi.

Om hundens linser varit klara till efter 7 års ålder brukar man tala om senila katarakter. Hunden ska då ha varit undersökt och frisk åren närmast upptäckten av den senila katarakten för att man ska kunna säga att den inte är av ärftlig art.

Kongenital katarakt är medfödd och har bildats under fosterstadiet. Dessa katarakter kan misstänkas bero på störningar i livmodern under dräktigheten. Sådana störningar kan vara, infektioner, olämplig utfodring, förgiftning.

Den formen av katarakter som uppstår efter födseln, men före 7 års ålder är den som vi uppfödare speciellt bör vara uppmärksamma på. Dessa kan vara progressiva (leder till synförsämring eller i sämsta fall blindhet s.k. total katarakt) och ärftliga ”HC”.

SKK har också en bra artikel om katarakt

HTVL/PHPV Phtvl/Phpv är en förkortning av persisterande hyperplastisk tunica vasculosa lentis/ persisterande hyperplastisk primär viterus. Den här förändringen på linsens bakre yta kan leda till Katarakt. Orsaken är ett avbrott i den normala tillbakabildningen av blodkärl i linsen redan på fosterstadiet. Phtvl/phpv kan därmed ses redan på valpar. Phtvl/phpv Klassificeras i olika grader där den lindrigaste formen är små bruna fläckar på bakre linskapseln. Den allvarligare formen kan ses som en deformering av linsen med fullt utvecklade blodkärl. Valpar med den allvarligare formen kan mycket tidigt bli blinda. Klassificeringen för Phtvl/phpv är:

Grad 0 = normal. Grad 1 = fläckar på linsens baksida. Inget avelshinder och påverkar inte synen. Grad 2 = ger ofta katarakt som följdsjukdom. Grad 3-6 = ger mer allvarliga förändringar.

Här står det mer om PHTVL/PHPV på SKK:s sida

GLAUKOM Glaukom brukar även kallas grön starr. Den ärftliga formen är en missbildning i ögats dränerings system lokaliserad i kammarvinkeln, en övergång mellan ögonvitan och hornhinnan. Tillföljd av detta stiger trycket i ögat. Bakom iris finns ett blodkärls system där den klara vätska bildas som har till uppgift att bryta ljuset innan de når näthinnan och att transportera näring till linsen. Vätskan hjälper även till att hålla linsen ren från produkter som kan orsaka inflammationer i lins och ögats främre delar.

Här finns en bra artikel om glaukom

RETINAL DYSPLASI

Här står det om Retinal dysplasi, RD på SKK:s sida

Här kan du se hur en ögonlysning går till: http://www.ssvo.se/spegling.html

Fler bra sidor om ögonsjukdomar:

http://www.bbhc.nu/ogonsjukdomar.htm

Ögondiagnoser och rekommendationer
Diagnos	Förklaring	Arvsgång	Rekommendation
Total katarakt	Är en grumling av hela linsen som resulterar i blindhet. Ärftliga former är vanligtvis dubbelsidiga. Vid förvärvad (ej ärftlig) total katarakt finns i allmänhet även andra förändringar i ögat.	Total katarakt hos unga hundar 0-4 år betraktas som ärftlig, om inte påvisbar yttre orsak finns. Diabetes är den vanligaste orsaken. Arvsgången är dock är inte säkert fastställd.	Avla EJ på drabbad hund med misstänkt ärftlig total katarakt.
Bakre polär katarakt	Grumling under bakre linskapseln. Många är progressiva och ger synnedsättning. Försämras ofta men kan ta flera år. Liten bakre polär katarakt påverkar inte synen. Hälften förvärras inte under de första åren.	Arvsgången är inte säkert fastställd. Troligen finns ett samband med total Katarakt.	Avla EJ på hund med bakre polär katarakt.
Främre Y-söms katarakt	Små grumlingar i främre linsbarken som ökar i antal och storlek med åldern.	Sannolikt ärftlig men påverkar inte synen. Fortskrider långsamt.	Påverkar inte avelsvärdet. Para EJ två hundar med Y-söms katarakt.
Övrig partiell katarakt	Katarakter som inte passar in i övriga grupper. De allra flesta är harmlösa. En del bör följas upp då det kan bli total katarakt		Avel kan tillsvidare ske på hund om ögonveterinären gjort bedömningen ”sannolikt EJ ärftlig” på ögonlysningsintyget.
PPM	PPM är tunna trådar som utgår från regnbågshinnan. Det är rester från pupillmembranet en vävnad som täcker pupillen under foster stadiet. Grava fall Då kan större delen av pupillen vara täckt av en mörk hinna av samma färg som hundens Iris. Lindriga fall Då är en enda PPM tråd tunn som en spindelväv och bara synlig vid undersökning med förstoring. PPM förekommer sporadiskt i många raser.		Para EJ två hundar med PPM.
Retinal dysplasi, RD	Näthinneförändring med varierande utbredning från enstaka näthinneveck till total avlossning. Kan diagnostiseras tidigt i hundens liv. Retinal dysplasi är en rubbning (dysplasi) i ögats näthinna (retina) som grundläggs under fosterlivet och tidiga valpåldern. Förändringen förekommer i många av spaniel- och retrieverraserna och hos cavalier king charles spaniel, puli, raser med s.k. merle-syndrom och ytterligare några raser (se nedan). Retinal dysplasi (RD) förekommer både i Nordeuropa och i USA.
Total retinal dysplasi Total RD	Näthinnan växer inte fast på sin normala plats utan ligger och flyter i glaskroppen. Ögat är blint. Denna variant förekommer hos labrador retriever, bedlingtonterrier, sealyhamterrier, dobermann och – tillsammans med skelettsjukdom – hos samojedhund och hos schäfer (i USA). Sambandet med de andra formerna av retinal dysplasi är inte säkert fastställt.		En hund med total RD skall EJ användas i avel
Multifokal RD MRD	MRD kan om den är i större omfattning påverka synen. Vid MRD ses ibland även förändringar i linsen. Flera, mindre omfattande, ”maskformiga” näthinneförändringar kan påvisas. De kan lätt upptäckas vid ögonlysning. Vid mikroskopisk undersökning av ett sådant öga ser man att näthinnan inte är slät utan att de masklika förändringarna motsvaras av rörformiga missbildningar.	Ärftlig hornhinnegrumling och näthinneavlossning. Enligt en undersökning i USA föreligger autosomal reccesiv nedärvning. Polygen arvsgång är möjlig enligt andra.	Avla EJ på hundar med total RD eller MRD.
Geografisk RD	Hästskoformad avlossning. Stor näthinneavlossning En stor och sammanhängande del av näthinnan ligger lös på underlaget. Förändringen sitter alltid i en särskild del av näthinnan. Denna del är viktig för det centrala synfältet, och den geografiska dysplasin påverkar därför med största sannolikhet synförmågan. Om geografisk retinal dysplasi bara finns i ena ögat kompenserar det friska ögat för synbortfallet och hunden kan fungera relativt normalt trots synskadan.		Avla EJ på drabbad hund.
Retinal dysplasi RD Näthinneveck	Kan uppstå av andra än genetiska orsaker. Hit hör symtom som liknar de ”maskformiga” förändringarna vid multifokal retinal dysplasi men de är antingen mycket små, eller mycket få, eller också finns de på otypisk plats. På SKK:s datalistor kallas denna grupp ”näthinneveck”. Dessa förändringar kan antingen bestå av rörformiga missbildningar – som vid ”äkta” dysplasi – eller av näthinneveck. ”Rör” och ”veck” är så lika att de inte kan skiljas åt vid ögonlysning. Det är framför allt mängden förändringar och även lokalisationen som avgör om diagnosen blir multifokal retinal dysplasi eller näthinneveck.	Vanligen är symtomen på retinal dysplasi oförändrade under hela hundens liv. Tecken på retinal dysplasi kan dock dyka upp hos en hund som tidigare varit normal. Dysplasin kan även maskeras med tiden så att en hund som en gång haft förändringar senare bedöms vara normal.	Para EJ två hundar med näthinneveck Arvsgången för RD enkelt recessiv och autosomal. Den kan mycket väl kan vara polygen och att den stora variationen i symtombild kan stöda en sådan hypotes. Ägaren avgör själv om en hund med näthinneveck/lindrig RD skall används i avel. En fortskridande form av RD förekommer hos springer spaniel. Extra försiktighet anbefalls för den rasen.
Glaukom	Det finns inga tidiga varningstecken. Diagnosen fastställs först när symtomen är mycket allvarliga. Slutstadiet av sjukdomen är förhöjt tryck i ögat och smärta. Ärftliga och förvärvade egenskaper samverkar. PÅ ögonvitan syns då tjocka ringlande blodkärl. Det sjuka ögat ser större ut än det friska. Hornhinnan blir dimmig och pupillen har slutat reagera på ljus. Trycket i ögat är ofta dubbelt så högt som normalt. Hunden har mycket ont och blir passiv och slö. Sjukdomen utvecklas först när hunden uppnått vuxen ålder. De två vanligaste orsakerna till glaukom är missbildning i pektinalligament som fungerar som ett silsystem för ögat eller för trång avflödesvinkel.	Är ej fastställd men man kan se en familjär nedärvning. Tikar drabbas oftare än hanar. Hunden insjuknar oftast när den är mellan 3-5år. Glaukom kan vara primär eller sekundär. Kan orsakas t.ex. av skada eller linsavlossning	Para EJ drabbade djur. Arbeta med sjukdomen som med autosomal reccesiv nedärvning.

Alla rasklubbar kan ju ha olika krav men här är en fingervisning från Engelsk springerspanielklubben hur de tänker när det gäller avel på ögondiagnoser:

AVEL & HÄLSA – ÖGONDIAGNOSER OCH SPRINGERKLUBBENS AVELSPOLICY

Enligt forskarna finns det sannolikt flera olika former av PRA på våran ras. De sjuka hundarna diagnostiseras via ögonlysning eller elektroretinografi / ERG. PRA Cord1 är en variant av PRA, ett observandum men inte hela sanningen. Forskarna tror att flera gener samverkar vid utvecklandet av PRA där Cord1 är en av dem. Det finns en möjlighet att DNA-testa för PRA Cord1, genetiskt affekterade hundar av PRA Cord1 kommer inte nödvändigtvis att utveckla PRA. I dagsläget godtar SKK inga DNA-prover som är tagna med svabbtest. Men detta är den provsort som Animal Health Trust använder sig av för DNA-test av t ex för PRA Cord1. Tills vidare kommer Springerklubben att föra ett register på hemsidan för DNA-testade hundar för PRA Cord1. Stamtavlestudier visar att vi har många anlagsbärare för PRA, ibland dubblerade, i många hundars stamtavlor. Detta ger stor oro inför framtiden. Vi vet inte när eller om det kommer ett tillförlitligt DNA-prov för PRA på vår ras. De flesta uppfödare ögonspeglar sina hundar innan parning. Ett bekämpningsprogram skulle således inte medföra några stora förändringar för uppfödarna. Viktigt att i avelsarbetet inte överanvända avelsdjuren utan att se till att vi breddar vår avelsbas genom att använda olika hundar, så att vi inte ”lägger alla ägg i samma korg”.

Glaukom ”grön starr” är ett problem som har en stor gråzon. Många fall förblir oupptäckta pga. tystnadsplikten hos veterinärkåren samt annan byråkrati. Vi är i försäkringsstatistiken överrepresenterade jämfört med andra raser vad gäller glaukom. Om hunden misstänks lida av glaukom behöver den komma in akut på ett djursjukhus eller klinik och få omedelbar behandling med trycksänkande medicin. Om detta inte sker eller förloppet gått för långt så måste hunden opereras akut, dvs. ögat tas bort. Det är endast en ögonspecialist som kan skriva ut den s.k. ”gula lappen” som medför att fallet blir känt och registreras hos SKK. Har hunden behandlats hos en vanlig veterinär rapporteras det inte in till SKK. Vi uppmanar alla springerägare att rapportera in glaukomfall till avelskommittén. Sjukdomen innebär ett stort lidande för hunden med stor smärta. Ofta drabbas även det andra ögat vilket medför avlivning för hunden om den inte får behandling. Hunden drabbas oftast av glaukom under sina bästa år, 3-5 års ålder. Symtom: rött öga, vidgad/stor pupill, högt tryck i ögat, ödem i hornhinnan, ögat är ”hårt”, förstorat öga m.m.

Springerklubben rekommenderar alla medlemmar att informera sig om de olika ögonsjukdomar som förekommer och hur de yttrar sig och hur arvsgången är. Observera att vid vissa diagnoser där ärftlighet för närvarande ej kan bedömas vid ögonlysningstillfället, krävs en ny ögonlysning efter 6 månader för att bedöma om det utvecklats åt något håll och om hunden kan användas i avel.

Viktigt att vi fortsätter att ögonlysa våra hundar som går i avel (max 1 år före parningstillfället).

Här nedan följer en liten lathund över ögonsjukdomar och deras förklaringar, samt Springerklubbens avelspolicy för ögon.

DIAGNOS	FÖRKLARING	ARVSGÅNG	AVELSPOLICY
	K Narfström, maj 2015
Bakre polär katarakt LÄNK	Grumling centralt i linsbarken framför bakre linskapseln. Många är progressiva och kan ge synnedsättning. Försämras ofta men kan ta flera år.	Arvsgången är inte säkert fastställd. Troligen finns ett samband med total katarakt.	Avla EJ på hund med bakre polär katarakt.
Främre Y-söms katarakt LÄNK	Små cirkulära grumlingar i främre linsbarken längs Y-sömmarna som ökar i antal och storlek med åldern.	Sannolikt ärftlig men tycks ej påverka synen. Fortskrider långsamt.	Påverkar inte avelsvärdet. Para EJ två hundar med Y-söms katarakt. Följ upp individen och avkomman.
Övrig partiell katarakt LÄNK	Katarakter som inte passar in i övriga grupper. De allra flesta är harmlösa medan andra är allvarliga och progressiva. Därför bör de sistnämnda följas upp då de kan utvecklas till total katarakt.	Om ärftligheten för närvarande ej kan bedömas rekommenderas ny ögonlysning efter 6 månader. Fråga då veterinären om det är lämpligt med avel. Det bör även framgå av ögonlysningsprotokollet om det går bra att använda hunden i avel.	Det bör även framgå av ögonlysningsprotokollet om det går bra att använda hunden i avel. Avla EJ på hund med fastställd ärftlighet eller om den är medfödd, dvs. kongenital. Övriga; para endast med fri individ.
PPM LÄNK	PPM är tunna trådar som utgår från regnbågshinnan. Det är rester från pupillmembranet, en vävnad som bl.a. täcker pupillen under fosterstadiet. Grava fall – Då kan större delen av pupillen vara täckt av en mörk hinna av samma färg som hundens iris. Lindriga fall – Det kan t ex. vara en enda PPM-tråd, tunn som spindelväv och bara synlig vid undersökning med förstoring. PPM förekommer sporadiskt i många raser.		Para EJ två hundar med PPM.
Retinal dysplasi RD LÄNK	Näthinneförändring med varierande utbredning från enstaka näthinneveck, flera näthinneveck (fokal eller multifokal RD), cirkulära djupa näthinnemissbildningar (geografisk RD) till total näthinneavlossning (total RD). Kan diagnostiseras tidigt i hundens liv.	Arvsgången beskrivs som autosomal recessiv.	Avla EJ på RD-fall eller anlagsbärare = föräldrar eller avkommor till RD-fall.
Lindrig RD / Näthinneveck LÄNK	Kan uppstå av andra än genetiska orsaker.		Para EJ två hundar med denna notering.
Glaukom LÄNK	Det finns oftast inga tidiga varningstecken. Diagnosen fastställs först när symtomen är mycket allvarliga. Slutstadiet av sjukdomen är förhöjt tryck i ögat och smärta. På ögonvitan syns då tjocka ringlande blodkärl och pupillen är stor och rör sig långsamt eller inte alls. I kroniska fall kan det sjuka ögat se större ut än det friska. Hornhinnan blir dimmig och pupillen har slutat reagera på ljus. Trycket i ögat kan vara dubbelt så högt som normalt. Hunden har mycket ont och blir passiv och slö. Sjukdomen utvecklas först när hunden uppnått vuxen ålder. De två vanligaste orsakerna till glaukom är missbildning i det s.k. pektinalligamentet som fungerar som ett silsystem för ögat eller att det föreligger en för trång avflödesvinkel.	Ärftliga och förvärvade egenskaper samverkar. Arvsgången är ej fastställd men man kan se en familjär nedärvning. Tikar drabbas oftare än hanar. Hunden insjuknar oftast när den är mellan 3-5 år. Glaukom kan vara primär eller sekundär. Den sekundära formen orsakas t ex. av skada eller linsavlossning.	Avla EJ på hund med glaukom. Arbeta med sjukdomen som med autosomal recessiv nedärvning.
Progressiv retinal atrofi (PRA) LÄNK	Näthinnan förtvinar långsamt. I de flesta fall kan PRA påvisas vid ögonlysning långt innan hunden visar synproblem. Sjukdomen kan fastställas med elektroretinografi (ERG). PRA är alltid dubbelsidig och leder till blindhet. Sannolikt finns det flera former av PRA hos Engelsk Springer Spaniel.	Arvsgången är enkel autosomal recessiv. Föräldrar till PRA-fall är anlagsbärare. Avkomma till PRA-fall är anlagsbärare. Ca. 25 % av syskon till PRA-fall utvecklar PRA. 2 av 3 symptomfria syskon till PRA-fall är anlagsbärare. Avkomman måste få anlaget från båda föräldrarna för sjukdomsutveckling	Avla EJ på PRA-fall eller anlagsbärare = föräldrar eller avkommor till PRA-fall. Avla EJ heller på helsyskon till PRA-fall då dessa till 67 % är anlagsbärare av sjukdomen. Sjuka hundar bör identifieras. Det räcker inte att slå ut endast de sjuka djuren. Anlagsbärarna sprider sjukdomen. En rekommendation är att ögonspegla gamla hundar, även de som inte används i avel.
Entropion	Inåtrullning av hela eller delar av ögonlockskanten. Detta medför irritation i ögat och ofta skador på hornhinnan. Två former, primär och sekundär typ ses hos hund.	Anses som ärftligt, men det finns inga vetenskapliga studier som bekräftar detta.	Avla EJ på sjuk hund.
Ektropion	Utåtrullning av ögonlockskanten.	Anses som ärftligt, men det finns inga vetenskapliga studier som bekräftar detta.	Avla EJ på sjuk hund.
Distichiasis	Felväxande ögonhår som felaktigt utgår från körtlarna på ögonlockets kant (ofta övre). De kan bli hårda och vassa och ligga och skava mot hornhinnan, vilket kan orsaka kraftig irritation eller smärta samt hornhinnesår.	Ärftlighet är inte helt utredd.	Avla EJ på sjuk hund.
Corneadystrofi	Är en mer eller mindre gråvit grumling av hornhinnan. Den vanligaste formen är kolesterolinlagringar i hornhinnan. Kan i enstaka fall försvinna spontant.	Man misstänker att det kan vara ärftligt.	Para EJ två hundar med corneadystrofi.

Ögonsjukdomar

Falun den 3 november 2003

KATARAKT (= grå starr) Katarakt betyder att det är en grumling i linsen. Den kan vara mer eller mindre i storlek och ligga på olika ställen inuti linsen. Diagnosen man skriver nere på ögonprotokollet delas upp i fyra olika koder.

TOTAL KATARAKT Detta betyder att hela linsen är grumlig och vit. Hunden är i stort sett blind. Denna starr klassas oftast som ärftlig, i varje fall om den debuterar tidigt.

BAKRE POLÄR KATARAKT Grumlingen sitter i bakre delen av linsen och kommer rätt tidigt. Den kan bli så stor att synen påverkas men oftast inte. Denna form är säkerställt ärftlig, i varje fall på vissa raser. Denna sorts starr var tidigare vanlig t. ex. hos Golden retriever.

FRÄMRE Y-SÖMS-KATARAKT Mycket små grumlingar som sitter i ”skarven” mellan linsfibrerna (linscellerna) Denna skarv eller söm har formen av ett Y i främre delen av linsen och ett upp och nedvänt Y i bakre delen. Denna form är ärftlig men ger aldrig någon synnedsättning. Vanlig hos Flat coated retriever.

ÖVRIG PARTIELL KATARAKT Under denna kod faller alla övriga former av katarakt. Dessa är ofta lite svåra att bedöma ur ärftlighets synpunkt. Man har som regel att bedöma katarakt som ärftlig om den är typisk för rasen, kommer på båda ögonen och ökar i storlek, men det finns olika regler för olika raser. Total katarakt bedöms naturligtvis strängt då hunden faktiskt blir blind.

RETINAL DYSPLASI = RD Detta är en medfödd sjukdom där näthinnan ligger i veck mot underlaget. Dessa veck kan vara få eller relativt många. De kan också forma sig till öar och ge små näthinneavlossningar. Det finns också total RD där hela näthinnan har lossnat och hunden blir blind. Veck kan försvinna när hunden och ögat växer. Man kodar dessa sjukdomar som veck, multifokal RD, geografisk RD eller total RD. Detta är en mycket omtvistad sjukdom och ärftligheten bedöms olika inom olika raser. Oftast märks ingen synnedsättning utom naturligtvis på total RD.

PRA anses vara minst 30 olika sjukdomar som alla leder till en förtvinad näthinna och blindhet. För oss ögonlysare ser dessa sjukdomar likadana ut. Det anses bero på att restprodukter från ämnesomsättningen i näthinna ej bryts ner och transporteras bort som de ska. Detta leder till att näthinnan dör. Sjukdomen debuterar i olika åldrar hos olika raser. Ärftligheten anses säkerställd med enkelt recessivt arv dvs om en avkomma blir sjuk så bär båda föräldrarna anlaget.

RETINOPATI Ordet betyder bara näthinnesjukdom och under denna kod hamnar andra fel man kan hitta på näthinnan. Vanligast är att man ser en fläck på ett öga och då tror man att den beror på en tidigare inflammation. Ibland har man tidiga fall av misstänkta PRA där man inte är säker på diagnosen och då benämner man det som retinopati. Vanligast är att man då lyser om hunden efter en viss tid för att bli säkrare på diagnosen.

Marie Granar Leg vet och ögonlysare

Här kan du läsa mera om ögats sjukdomar http://www.doggyrapport.se/doggyrapport/01/rapport0301.pdf

Från SVENSKA SÄLLSKAPET FÖR VETERINÄR OFTALMOLOGI

ÖGONSJUKDOMAR SOM DIAGNOSTICERATS

DISTICHIASIS
Felväxande ögonhår som kommer ut på ögonlockskanten innanför de normala ögonhåren. De kan irritera och skada hornhinnan. Det finns en ärftlig benägenhet att få problem med felväxande ögonhår.

ENTROPION
Ögonlockskanten rullar in mot ögat (hornhinnan).

EKTROPION
Ögonlockskanten är slapp och viker sig utåt

CORNEADYSTROFI
Grumlingar i hornhinnan (ofta bestående av fetter) som kan vara ärftliga.

ENDOTELDYSTROFI
Hornhinnans innersta hinna har blivit för tunn och släpper in vätska (ödem) i hornhinnan som blir grå. Denna sjukdom är ärftlig hos Boston Terrier.

GLAUKOM (grön starr)
Vätsketrycket inne i ögat blir för högt och detta beror oftast på att avflödet i ögats kammarvinkel är dåligt. Näthinnan tål inte högt tryck och ögat kan därför bli blint. Glaukom hos hundar är mer svårbehandlat än hos människor och synen brukar ej kunna bevaras mer än 1 – 2 år med mediciner. Om trycket ligger för högt gör det ont och man kan behöva operera bort ögat om mediciner inte hjälper. Glaukom är ärftlig hos flera raser och drabbar då oftast båda ögonen men sällan samtidigt. Sjukdomen syns inte innan trycket har ökat så en vanlig ögonlysning ger inte diagnos. Undersökning av kammarvinkeln, gonioskopi,
är inte heller någon säker metod för att förutsäga om hunden ska få glaukom. Inte heller rutinmässiga tryckmätningar gör att man upptäcker sjukdomen tidigt.

PPM (persisterande pupillmembran)
När pupillen ska bildas under fosterstadiet sker inte tillbakabildningen av vävnad som den ska utan strängar av irisvävnad (regnbågshinnan) blir kvar. Dessa strängar kan sitta på tre olika sätt, från iris till iris (relativt ofarligt), från iris till hornhinna (kan ge en grumling i hornhinnan) och från iris till lins (kan ge katarakt). PPM anses ärftligt på vissa raser men
är för det mesta harmlös.

PHTVL/PHPV
Detta är en sjukdom som liksom PPM beror på att vävnad och kärl inte tillbakabildas som de ska under fosterstadiet. Den lindrigaste formen visar sig som vävnad och pigment på bakre linskapseln. Värre former kan ge katarakter, fel form på linsen och kvarstående blodkärl bakom linsen. Sjukdomen förekommer mest hos Dobermann men dyker upp även hos andra raser.

KATARAKT (grå starr)
Med katarakt menar man grumlingar i linsen som inte släpper igenom ljus. Det finns många olika former och olika orsaker. De flesta är ej säkert utredda med avseende på ärftlighet. Katarakter delas in i fyra grupper:
· total katarakt – hela linsen är grumlig och ogenomskinlig Ögat är blint
· bakre polär katarakt – grumlingen, som oftast är trekantig, sitter längst bak i linsen Denna form är oftast ärftlig. Grumlingen ökar i storlek men det sker oftast långsamt och brukar sällan påverka synen. Man anger tre grader (lindrig, måttlig och kraftig)
· främre Y-söms katarakt – i både främre och bakre delen av linsen finns ett område (som kallas söm) där linsfibrerna möts. I främre delen har sömmen formen av ett Y och utmed denna kan små grumlingar bildas. Typiskt är att de ökar långsamt i antal, drabbar båda ögonen men aldrig ger synproblem. Sjukdomen anses ärftlig men man avråder ej från avel om den uppkommit efter 4 års ålder.
· övrig partiell katarakt – alla andra former av grå starr, som inte är någon av de tre ovan nämnda, kallas övrig partiell katarakt. Det är ofta svårt att säga något om arvet i dessa fall men om förändringen är vanlig hos rasen, drabbar båda ögonen och ökar i storlek misstänker man en ärftlig bakgrund.

VITREUSFRAMFALL (glaskroppsframfall)
Glaskroppen är en gelatinös vävnad som ligger bakom linsen och fyller ut bakre ögonkammaren. Glaskroppsvävnad kan falla fram igenom pupillen till främre ögonkammaren. Detta kan vara ett första tecken på att linsen kommer att lossna (luxera/subluxera) från sitt fäste.

VITREUSDEGENERATION
Här kan ni läsa mer om vitreusdegeneration och vitreusframfall

LINSLUXATION
Linsen kan lossna helt eller delvis från sitt läge bakom pupillen. Orsaken kan vara en ärftlig defekt i linsens upphängningstrådar. Linsen kan lossna (luxera) plötsligt och ge mycket akuta symtom med inflammation och högt tryck i ögat och risk för nedsatt syn men den kan också lossna delvis (subluxation) och då visar hunden inga tydliga symtom på sjukdom. Vid en ögonlysning kan man ställa diagnosen när linsen börjat lossna. I vissa fall, när det finns glaskroppsvävnad framför pupillen, kan man misstänka att linsen kommer att lossna. Ärftlig linsluxation drabbar alltid båda ögonen men sällan samtidigt. Sjukdomen finns hos flera terrier raser.

PRA (progressiv retinal atrofi/fortskridande näthinneförtvining)
PRA kan vara många olika sjukdomar i näthinnan (retina). Antingen så bildas inte näthinna som den ska från början (dysplasi) eller så är det ett fel på ämnesomsättningen så att avfallsprodukter ej tas om hand som de ska. I båda fallen blir näthinnan tunnare (atrofi) och synen successivt sämre. Det första symptomet brukar vara nedsatt syn i mörker. På något eller några år blir djuret helt blint. Ägaren märker då ofta att pupillen är större och har en annorlunda glans/färg. En hund har stor förmåga att anpassa sig till dålig syn och visar inte alltid så tydligt att den blivit blind. Vid vilken ålder symptom och blindhet uppträder varierar mycket mellan de olika delformerna av PRA. Sjukdomen gör inte ont. I vissa fall kan näthinneatrofi leda till att det utvecklas en gråstarr. Näthinnan syns inte (är genomskinlig) så vid en undersökning leta man efter sekundära förändringar i ögonbotten som ökad reflex, grådaskiga färger och tunnare kärl. I mycket tidiga stadier av PRA kan det vara svårt att ställa en säker diagnos vid ögonlysning. Man kan då göra ett ERG eller vänta några månader och göra en ny ögonlysning. ERG är en undersökningsmetod där man mäter syncellernas elektriska svar på ljus. Denna undersökning görs på Veterinärhögskolan i Uppsala och görs under narkos. Med ERG kan man ofta säkerställa diagnosen PRA i ett tidigt stadium. I USA har man lyckats identifiera den gen som orsakar den vanligaste formen av PRA (prcd). Med ett blodprov kan man då fastställa om hunden är bärare av sjukdomen, kommer få sjukdomen eller är helt frisk. SKK har i nuläget (2006) godkänt gentest- resultat på några raser. Testerna är ett komplement till ögonlysning och underlättar avelsplaneringen.

RPED (retinal pigment epitel dystrofi)
tidigare kallad Central PRA (CPRA) är en sjukdom där pigmentcellerna i näthinnan drabbas och anhopningar med pigment bildar bruna fläckar i näthinnan. Sjukdomsförloppet är mycket långsamt och synen bevaras länge. Denna sjukdom är ovanlig i Sverige.

DAG- OCH NATTBLINDHET
Det finns två typer av synceller i näthinnan:
· tappar som registrerar starkt ljus och färger
· stavar som registrerar gråskalor i svagt ljus och mörker.
Om bara en typ av synceller i näthinnan är skadade så ser djuret dåligt antingen på natten eller på dagen. Dessa sjukdomar går ej att se vid en ögonlysning men det går att ställa diagnos med ERG-undersökning. Det finns en gentest (blodprov) för nattblindhet hos Briard. Analyserna görs på Veterinärhögskolan i Uppsala.

RD (retinal dysplasi/felaktig utveckling av näthinnan)
Detta är en medfödd sjukdom där näthinnan lägger sig i veck eller ”rosetter”
Det finns fyra olika former:
· näthinneveck – syns som små gråa/vita streck i näthinnan
· multifokal RD – flera små områden med veck eller blåsor (små näthinneavlossningar) i näthinnan.
· geografisk RD -flera veck som ligger nära varandra i en cirkel eller som en hästskoform ibland med en näthinneavlossning inuti.
· total RD – hela näthinnan är avlossad
Denna sjukdom är mycket omdiskuterad med avseende på avel men hos många raser är den ärftlig. Just där själva vecket eller näthinneavlossningen är fungerar inte näthinnan. Om det är stora områden som är involverade så är synen sämre. Vid total näthinne-avlossning är ögat helt blint.

RETINOPATI
Vid undersökning av ögonbotten hittar man ibland andra fel på näthinnan som inte är någon av ovan nämnda sjukdomar. Man sätter då diagnosen retinopati som betyder en sjuklig förändring i näthinnan. Det kan vara ärr efter inflammationer, defekter som inte liknar någon känd sjukdom eller nyupptäckta sjukdomar som ännu inte fått en specifik diagnos. Det finns retinopatier som är misstänkt ärftliga.

CEA (collie eye anomaly)
Detta är en medfödd utvecklingsrubbning som uppstått redan vid bildningen av ögonbulben. Sjukdomen kan ge tre olika defekter i ögonbotten.
· CRD – en felaktig utveckling av blodkärlen i åderhinnan som ligger under näthinnan. Denna defekt syns ibland endast på valpar under 12 veckors ålder. Senare i livet kan åderhinnans blodkärl kamoufleras av normalt pigment i näthinnan. Undantag är albinoiska ögon, där syns defekten hela livet. CRD är den vanligaste och lindrigaste defekten vid CEA och ger inte några synproblem.
· colobom – en missbildning i utvecklingen av synnervshuvudet som innebär att en del av synnervshuvudet fattas. Det har blivit en grop eller ett hål i en del av eller i hela synnervshuvudet. Vi vet inte hur detta påverkar synförmågan.
· näthinneavlossning – delar eller hela näthinnan kan vara avlossad. Stora colobom kan bidra till näthinneavlossning Vid total näthinneavlossning är ögat blint.
Raser som drabbas är collie, shetland sheepdog, australian shepherd och ibland bordercollie. Nyligen (2006) har sjukdomen också upptäckts hos Tollare. Sjukdomen är ärftlig.